When Everything Goes Wrong (The Fooo Conspiracy)

Kap.18: A Friend

Resten av resan så sitter vi bara och håller varandras händer. Jag tittar ut på det vackra landskapet som vi snabbt åker förbi.

"Du" säger Omar helt plötsligt och jag vänder huvudet mot honom.

"Mm" mumlar jag.

"Vi kan ju berätta om oss för killarna och de närmsta men är det okej för dig att vi väntar med att gå ut med det i media?" frågar han och tittar lite försiktigt på mig. Jag har inte ens tänkt på att han har fans över hela Sverige.

"Ja, absolut. Det är lugnt. Du säger det när du är redo" säger jag och ler mot honom. Jag menar verkligen det. Jag kunde inte bry mig minde om fansen. Dessutom vet jag ju varför han inte vill berätta det och jag vill heller inte att han ska göra det, jag är inte redo att bli känd som Omar Rudbergs flickvän.

"Vi säger det när vi är redo" säger Omar och lägger betoningarna på "vi". Jag nickar och ler mot honom.

Han lutar sig fram och kysser mig försiktigt på munnen och jag besvarar kyssen. Denna gången backar jag inte ur den utan vi fortsätter. Helt plötsligt så går det över till hångel men jag lämnar ett litet mellan rum mellan hans och mina läppar för att kunna andas.

Helt plötsligt så stannar vi och både jag och Omar fattar att vi är framme så vi flyger upp från stolarna och tar våra väskor och springer ut. Vi hinner precis ut innan dörrarna stängs och tåget kör vidare.

"Det var nära ögat" säger Omar och vi både brister ut i skratt. Men vi slutar direkt när det kommer fram några tjejer som ser ut att vara runt 14 år och vill ta foto med Omar. Såklart säger han ja och jag kliver lite åt sidan.

Helt plötsligt så kommer en av tjejerna fram till mig.

"Hej" säger hon försiktigt.

"Hej" svarar jag och ler mot henne.

"Är du Omars flickvän?" frågar hon och jag tittar chockat på henne. Fan vad ska jag säga? Ja kan väl inte säga ja? Nej det kan jag inte, verkligen det så jag skakar på huvudet och ler mot henne.

"Nej" svarar jag och skrattar lite stelt.

"Men vem är du då?" frågar hon.

"En vän" svarar jag och det hugger till lite i hjärtat när jag säger det. Jag vill verkligen inte behöva tänka honom som en vän igen. För han är så mycket mer än en vän. Men hon nickar och går sedan tillbaka till sina kompisar och efter en stund så kommer Omar fram till mig och jag tar hans hand.

"Vad frågade hon?" frågade Omar medans vi går hand i hand mot busshållsplatsen.

"Om vi var tillsammans" svarade jag. "Men jag sa att vi bara var vänner"

Han nickar.

"Så vänner håller händer?" frågar han och tittar ner på våra händer.

Jag nickar säkert och Omar flinar.

"Omar gillar" säger han och jag brister ännu en gång ut i ett skrattanfall och samma gör Omar. Skrattandes springer vi sedan till bussen.

_______________________________________________

En lite kortare del men vill så gärna ut i solen igen så ni får leva med det! Tack för alla fina och gulliga kommentarer blir så himmmmmmla glad av att läsa dem! Puss på er så ses vi!♥♥

[REDIGERAD]