---Fanny---
Jag låser upp dörren och går in. Jag tar av mig skorna och går sedan fram till soffan och lägger mig i den och låter tårarna lämna mina ögon.
Nu är sista skoldagen avklarad. Nu är det bara skolavslutning på Måndag sedan kan jag på riktigt gå vidare. Jag vill inte påstå att jag varit deppig egentligen för Wiola har fått mig att glömma honom visa stunder men hemma och på lektionerna då är det annorlunda. Då är jag ledsen, deppig men vad spelar det för roll egentligen? Jag borde aldrig blivit tillsammans med honom och jag kommer aldrig göra det misstaget igen. Nu vet jag hur det blir. Men jag älskar ändå fortfarande honom. Någon stans långt in i mitt hjärta så saknar jag honom och vill inget hellre än att gå hem till honom och säga sanningen. Men vi var egentligen bara tillsammans i ungefär ett dygn. Men jag har haft känslor för honom så mycket längre än så. Den dagen var den bästa dagen i mitt liv. Det är exakt en vecka sedan nu. Veckan har varit jobbig, riktigt jobbig, men den har ändå gått fort. Nu är det jobbiga snart över. Visst man lever vidare och jag kommer ju aldrig att kunna glömma honom eftersom han och killarna är överallt men det kommer bli lättare att hitta någon annan och att gå vidare. Men den största frågan är då, vill jag ens gå vidare?---Omar---
Jag sätter mig på en ledig plats i tågvagnarna och tar upp min mobil. Jag gillar lite av fansens bilder och kollar igenom Facebook och Twitter. Många ställer jättemånga frågor om mig och Fanny.
-Vad är var det som hände mellan er?-
Svar: Jag ville inte att Fanny skulle börjar må dåligt av allt hat så utan att tänka så dumpande jag henne...-Har ni snackat något den senaste veckan?-
Svar: Nej vi har inte sagt ett ord till varandra. Förutom i Måndags då jag sa att jag ångrade det osv men då gick hon bara.Tårarna börjar rulla ner för mina kinder. Det var mycket svårare och jobbigare än vad jag trodde att det skulle vara. Men trots att det är jobbigt så svarar jag på några frågor till innan jag trycker av skärmen och tittar ut genom fönstret istället.
Jag trodde verkligen aldrig att det skulle bli så svårt att glömma henne som det är. Det känns som att saknaden äter upp mig in ifrån. Men under denna vecka jag är i Stockholm så ska jag göra allt för att glömma henne. Jag ska inte tänka på henne en ända gång på hela veckan.---Fanny---
När de sista tårarna lämnat mitt ansikte så skickar jag ett sms till Wiola.
//Ska vi göra något ikväll?//
Efter en liten stund så ringer min telefon. På skärmen står det "Wiola😘" så jag svarar.
"Hej" säger jag glatt.
"Tja" svarar hon. "Jag ska på en fest ikväll. Kan hämta upp dig om du vill"
"Ja gärna men kan ni stanna vid lekplatsen så kommer jag ditt. Mamma och pappa skulle aldrig låta mig åka på en fest" svarar jag.
"Absolut. Var där 19:30" säger hon.
"Ses där" svarar jag innan jag trycket av samtalet och går upp till mitt rum för att välja kläder. Efter att ha letat i säkert en timme så bestämmer jag mig för en tajt svart klänning, utan band, som bara går precis under rumpan. Till det tar jag ett silvrigt kedjehalsband. Sedan tar jag på mig jätte tunna, genomskinliga, strumpbyxor. För att mamma och pappa inte ska misstänka något så tar jag på mig ett par blåa byxor och stoppar ner klänningen i dem. Sedan lockar jag mitt blonda hår och sminkar mig som vanligt. Jag tittar sedan på klockan och ser att hon redan är 18:34. Jag tänkte gå kvart över så jag har mycket tid på mig. Jag packar en väska där jag stoppar ner mina svarta pums. I den väska lägger jag ner en mindre väska som jag ska ha med mig in där jag lägger ner sminket och lite bra att ha saker. Där ska jag även ha min mobil.
Sedan går jag ner och äter kvällsmat.
"Vad fin du är då" säger pappa.
"Tack. Jag ska hem till Wiola ikväll och sova över hos henne" säger jag.
"Okej, vad kul. Men varför så fina kläder?"
"Vi ska fota" ljuger jag. Jag brukar bara riktigt dålig på att ljuga men när det verkligen gäller så konstigt nog så lyckas jag övertyga personen.
När jag ätit klart så går jag upp och fixar det sista innan jag "går till Wiola".
"Hejdå" skriker jag.
"Hejdå" svarar mamma och pappa. Jag öppnar sedan dörren och började gå mot lekplatsen. Den kalla sommar vinden blåser i mitt hår och gör att knottror bildas på mina armar. Varför tog jag ingen jacka? Aja jag hinner ändå inte hem och hämta det nu. När jag kommer fram till lekplatsen så står där en svart bil. Ur bilen kommer en ovanligt fixad och riktigt snygg Wiola.
"Tja" säger hon och kramar om mig.
"Tja" svarar jag.
Innan jag går in i bilen så tar jag av mig mina byxor.
"Snyggt" säger Wiola. "Bara skor som fattas"
Jag skrattar och visar upp mina skor.
"Du kan ju detta" säger hon och flinar. Jag bara flinar tyst medan jag tar på mig mina skor och sedan slänger bak min väska i bakluckan.
"Så nu får alla presentera sig" säger Wiola och killen som kör skruvar ner volymen på musiken. "Detta är Fanny" hon pekar på mig och alla tittar på mig. Det sitter två killar där framme. Han som kör presenterade sig som Jonte han bredvid som Benjamin och han bredvid Wiola som Linus.
"Var du inte tillsammans med han där tönten Omar?" Frågar Linus.
"Jo" svarar jag. Det gör verkligen ont att höra han säga så. Men nu är jag med dem och då är jag på deras sida.
"Hur fan kunde du vara tillsammans med honom?" Frågar Benjamin.
"Ingen aning. Det var verkligen ett misstag" svarar jag och jag kan inte fatta att dom orden kom ut från min mun. Killarna bara skrattar.
Helt plötsligt så stannar bilen och Wiola drar med mig ur bilen. Nu är det dags för min första fest och det känns riktigt bra.[REDIGERAD]
ESTÁS LEYENDO
When Everything Goes Wrong (The Fooo Conspiracy)
FanficFanny är 15 år och bor i Helsingborg. En dag så bestämmer hennes föräldrar att dem ska flytta. Det som är värst är att hon måste lämna Elvira. Den ända som faktiskt betyder något för henne. Men när hon kommer det Göteborg på förändras mycket. Hon ko...