When Everything Goes Wrong (The Fooo Conspiracy)

Kap.38: Graduation

Jag sätter mig på sätet bredvid honom och han ler stort mot mig. Jag ler tillbaka och möter hans blick. Var ända gång jag möter hans blick så blir hela jag full av glädje. Det är något med honom, något speciellt, som jag älskar. Wiola kommer på och sätter sig bakom mig och Omar.
"Tja" säger hon. Jag tittar bak på henne och ser att hon tittar på mig så jag antar att hon sa det till mig. Vilket förvånar mig. Jag trodde inte hon ville snacka med mig om jag var tillsammans med Omar igen fast det vet hon ju dock inte, än i alla fall.
"Tja" svarar jag och hon ler mot mig. Jag ler tillbaka och tittar sedan på Omar som tittar chockat på mig. Jag bara rycker på axlarna och vänder blicken mot Wiola igen.
"Snygg klänning" säger jag och ler.
"Nej men tack detsamma" svarar hon och ler. Vi har samma klänning men klänningen sitter mycket bättre på henne, trycker jag. Vi skrattar och jag känner att Omars blick bränner mig på kinden. Vad är det med honom?

---Omar---
Jag blir lite smått irriterad när Fanny vänder sig och snackar med Wiola. Jag trodde deras vänskap var rökt efter vi blivit tillsammans med jag trodde tydligen fel och då måste jag väl göra den jobbiga uppgiften. Säga till Fanny att jag inte vill att hon umgås med Wiola, för jag vill verkligen inte det, jag gillar inte henne.
Vi går av bussen och jag tar direkt tag i Fannys hand för att Wiola inte skulle ta henne. Jag hoppas hon ser att vi var tillsammans igen, men hon värkar inte märka något utan går bredvid Fanny och snackar med henne. Jag är egentligen förvånad över att Fanny inte släppt min hand men ändå glad. Hon vill också visa att vi är tillsammans för Wiola och resten av världen precis som jag. Nu var det vi igen och inget skulle få komma i mellan oss.

---Fanny---
På väg mot kyrkan så går jag tillsammans med Omar. Han har inte sagt mycket sedan vi lämnade Wiola, inte när vi var med Wiola heller för den delen. Jag går och väntar på att han ska säga något. Jag förstår om han inte vill att jag ska snacka med Wiola men jag tänker inte bara lämna henne sådär. Jag är så nära på att få veta sanningen om hennes pappa. Jag vill vara en stötande vän och kommer inte lämna henne sålänge hon inte lämnar mig, oavsett vad Omar tycker.
"Vad är det?" Frågar jag helt plötsligt och tittar upp på Omar. Jag ser att Omar funderar lite innan han möter min blick.
"Jag gillar inte att du är med Wiola" svarar han. Jag visste det.
"Men Omar hon är min bästa vän. Inget kommer att förändras mellan oss för att jag har henne. Jag är glad för att jag hittat en tjej kompis här i Göteborg för jag behöver det, alla tjejer behöver det och vi kan inte vara tillsammans hela tiden" säger jag.
"Nej jag vet. Men det finns så många bättre tjejer än Wiola i klassen och på hela skolan" svarar han.
"Kanske på utsidan men om man verkligen lär känna henne är hon den bästa. Omar jag lovar dig, jag kommer inte lämna dig för henne" säger jag.
"Men jag vill att du ska vara med mig" säger han sorgset.
"Omar jag är med dig men jag kan inte vara det hela tiden" svarar jag.
Han tittar på mig med tårar i ögonen.
"Jag vill inte att du ska festa och dricka som hon. Fanny hon är inte bra för dig"

---Wiola---
Jonte puttar till mig i sidan.
"Vad tänker du på?" Frågar han.
"Inget" mumlar jag irriterat och försätter titta på Fanny och Omar som går en liten bit framför oss, hand i hand. Jag visste att det skulle blir såhär, hon och Omar skulle bli tillsammans igen och då skulle hon glömma mig. Men jag kan ändå inte riktigt släppa henne. Hon är den första tjej kompisen jag kommit riktigt nära. Jag behöver ha någon att snacka med min pappa om, och hon är den ända som jag ens funderat på att berätta för. Visst jag har ju Linus, Jonte och Benjamin men det är inte riktigt samma sak. Man kan inte snacka om sådana saker med dem, tjej saker, saker som bara tjejer förstår.

---Fanny---
Det blir helt tyst mellan mig och Omar efter hans sista mening. Så det är så han tror att jag kommer bli? Efter en stund så kommer jag på att det kan bli så. På något sätt har Wiola börjat och det kanske var precis såhär det gick till, vem vet. Men vad Omar än säger så kommer jag inte lämna Wiola.

---Omar---
Hela skolavslutning så sitter vi tysta. Jag vet inte vad jag ska säga, det finns så mycket att säga och jag vet inte var jag ska börja men med ett förlåt kanske hade räckt. Men inte nu. Jag för ta det efter skolavslutningen.
En halvtimme senare var skolavslutningen över och vi gick ut hand i hand, fortfarande under tystnad. När vi kommer ut så drar jag Fanny åt sidan och tittar in i hennes vackra ögon.
"Förlåt" mumlar jag.
"Omar jag är inte arg på dig. Men du kan inte bestämma vilka jag är vän med och inte vän med" svarar jag.
"Nej jag vet jag är bara orolig" svarar han.
"Men jag lovar dig, du behöver inte det för sålänge du finns i mitt liv så skulle jag aldrig kunna göra något dumt och det sista jag skulle gjort är att vara otrogen mot dig"
___________________
Så vad tycker ni?
Vill också tacka för att era fina kommentarer och alla votes (stav) och allt annat ni gör. Jag blir verkligen suuuuuupper glad! Så ett stort TACK till alla som läser!😘

// Wilma💋

[REDIGERAD]