When Everything Goes Wrong (The Fooo Conspiracy)

Kap.19: So Was Living Sandman?

Jag lutar mig tillbaka i sätet och suckar djupt.

"Vad är det babe?" frågar Omar och flinar lite åt mig som sitter och skruvar mig i sätet.

"Är vi inte framme snart?" säger jag istället för att svara på hans korkade fråga.

"Jo, ta det lugnt. Snart" säger han samtidigt som han fortsätter flina. Jag slår till han löst på armen.

"Eyy, Lindgren, vad tror du att du håller på med?" frågar Omar och håller upp händerna i luften.

"Eyy, Rudberg, vad ser det ut som?" frågar jag samtidigt som jag skrattar.

"Jag sitter, du slår" säger Omar och vi både sitter och skrattar som idioter och alla i bussen tittar jättekonstigt på oss.

"Opps, Rudberg, vi har visst gjort bort oss lite" säger jag samtidigt som jag skrattar.

"Vilken tur att vi ska av då Lindgren" säger Omar och tar tag i min hand. Jag reser mig mycket villigt upp och går av bussen.

"Så var bor Sandman?" frågar jag och tittar på Omar.

"Hitåt" säger Omar och pekar. Sedan går vi hand i hand mot Sandmans hus, eller Felixs hus. När vi kommer fram så känner jag att nervositeten kommer som en käftsmäll och jag tar ett hårdare tag om Omars hand.

"Ta det lugnt Fanny, han kommer inte att slå dig" säger Omar och flinar. Jag skrattar också lite åt hans ordval men blir allvarlig igen när han tycker på ringklockan. Jag hör några fotsteg och dörren flyger upp. Omar släpper min hand och ger Felix en bro hug medan jag står där som en jubel idiot och tittar på.

"Juste, detta är Fanny" säger Omar och presenterar mig.

"Felix" säger Felix och sträcker fram sin hand. Jag tar den och skakar den och börjar sedan skrattar lite smått. Här står två tonåringar och skakar hand. Hur töntigt är inte det?

"Eyy, jag bara skoja. När man är hos Sandman då får man stå ut med Sandkramar" skriker Felix och kramar om mig. Jag skrattar men kramar tillbaka innan vi släpper från kramen och alla tre briser ut i gapskratt. När vi lugnat oss så tar jag och Omar av våra skor och vi går sedan upp till Felix rum.

"Så här är mitt rum" säger Felix och sträcker ut sina armar i luften. Exakt lika dant som han gjort med alla andra rum vi har passerat.

Felix och Omar sätter sig i Felix säng och Omar klappar bredvid sig så jag sätter mig bredvid honom på Felix säng. Där sitter vi sedan tysta en stund.

Helt plötsligt plingar det på dörren och Felix flyger upp.

"Det är de andra, kommer snart" säger han innan han springer ner för trappan och jag och Omar blir ensamma igen.

"Vi säger inget till de än. De får komma på det själva" säger Omar och flinar lite.

"Är de dumma?" frågar jag och skrattar tyst.

"Lite kanske" svarar han och skrattar han också.

"Då lär det ta tid" svarar jag och Omar nickar samtidigt som han skrattar.

"Vad skrattar ni åt?" frågar Felix som kommer in i rummet med Oscar x2.

"Inget" svarar Omar och vi båda tystnar.

"Eftersom ni inte är fem så tänkte jag att ni kunde presentera er själva" säger Felix och tittar på Oscar och Ogge.

"Tja Ogge" säger Ogge och kramar om mig.

"Fanny" svarar jag.

"Oscar" säger Oscar och ger mig en snabb men väldigt mysig kram, vilket jag gillar.

"Fanny" säger jag och sätter mig sedan bredvid Omar igen.

"Vill ni att jag berättar lite om mig själv eller?" frågar jag och tittar på killarna.

---Felix---

Jag flinar lite åt Fannys fråga. Du ska bara veta hur mycket vi redan vet om dig.

"Vi vet redan en hel del" säger Ogge och tittar på Omar.

"Bra eller dåligt?" frågar Fanny.

"Bra, bara bra saker" säger jag och flinar mot Omar som ger oss andra en mördar blick.

"Gulligt" säger Fanny och kramar om Omar. När hon släppt honom så pussar Omar henne på kinden och jag kollar lite chokat på honom.

Är det något mellan de två eller?

______________________________________________

Om du bara visste Felix, om du bara visste men nej han vet inget... än...

Haha, men snart får väl killarna veta? Kanske efter en viss sanning eller konka som dem kommer att köra i nästa del... Jahapp, där fick ni veta det!

[REDIGERAD]