When Everything Goes Wrong (The Fooo Conspiracy)

Kap.23: Together We Can Do It All

Jag känner att tårarna är på väg att komma men jag försöker hålla dem inne. Men efter en stunds tystnad så kommer dem ändå och då låter jag dem rullar ner för min kind.

"Snälla Fanny, gråt inte" säger Omar sorgset.

"Jag blir bara så jävla förbannad på alla fans. Bara för att dem inte gillar oss..." tårarna stoppar mig från att fortsätta men till sist så bitter jag ihop och fortsätter. "Så ska vi inte kunna vara tillsammans"

Då brister allt. Tårarna forsar ner för min kind och Omar kommer fram och kramar om mig. Allt smink har gått åt helvete men jag kunde inte brytt mig minde. Det ända jag bryr mig om är mig och Omar, oss. Det är det ända jag bryr mig om.

"Fanny vi måste inte, det är bara ett förslag. Men jag vill inte heller Fanny, jag är lika rädd som du" säger Omar och jag hör nu att han också gråter. Efter att ha ståt och kramat om varandra i säkert tio minuter så släpper vi varandra och tittar in i varandras ögon.

"Ska vi försöka?" frågar jag. Jag möter Omars blick och han ser allvarlig ut.

"Tillsammans klarar vi det, tillsammans klara vi allt" säger Omar och jag nickar innan jag slänger mig runt hans hals och låter dem sisa tårarna passera också innan jag utmattat sjunker ner på en stol. Omar sätter sig framför mig stryker en slinga bakom mitt öra och tar sedan tag i båda mina händer.

"Är du okej?" frågar han sedan med en försiktig röst, han nästan viskar och jag nickar. Han lutar sig mot mig och placerar en lätt kyss på mina läppar innan han reser sig upp och drar samtidigt med mig upp. Hand i hand går vi sedan tillbaka till killarna. Så fort vi kommer in så springer jag fram till min väska och tar på mig mina solglasögon. Omar gör detsamma och sedan går vi alla fem mot mopederna.

Men på vägen så stoppas vi såklart av massor med fans som skriker som om de skulle dö vilken sekund som helst. Jag håller för öronen en stund men vänjer mig sedan av alla skrik. Killarna skriver autografer och tar bilder med massor med fans. Helt plötsligt så kommer det fram en tjej och puttar till mig.

"Vad fan håller du på med?" frågar jag irriterat.

"Du ska fan inte tro att du kan Få Omar. Han är värd mycket bättre än dig" säger hon kaxigt

"Tyck du det men Omar älskar mig och inte dig så synd för dig att din dröm inte går i upplevelse" svarar jag kaxigt tillbaka och går sedan därifrån men tjejen drar tillbaka mig.

"Vad är ditt problem" frågar jag spydigt. Nu är jag verkligen arg och irriterad.

"Du" svarar hon. "Du är mitt problem"

"Men åh vad ledsen jag blir då. Fan släpp mig bara" säger jag och drar loss min arm.

Jag springer sedan och försöker hitta killarna men jag ser seriöst inte någon av dem. Tillslut så ser jag helt plötsligt Felix och jag springer fram till honom.

"Felix, vi måste snacka" säger jag och han kommer fram till mig.

"Vad har hänt?" frågar han och tittar oroligt på mig. Jag försöker torka bort tårarna som kommer men dem är för många.

"Det var en tjej som var jätteelak mot mig. Kan vi snälla åka" frågar jag och han nickar snabbt. Han tar upp sin mobil och skriver något snabbt där innan han skriker till tjejerna att han måste gå. Sedan tar han tag i min hand och drar oss igenom fansen. Tillslut så är vi framme vi mopeden.
Jag tar i mot hjälmen av Felix och sätter mig sedan bakom honom. Sedan kör vi hem till Felix. När vi kommer hem till honom så sjunker jag ner i soffan och suckat djupt. Det har varit en långdag idag, riktigt lång. Jag lutar mig tillbaka i soffan och börjar tänka på Omar. Tänk att den fantastiska killen är min, bara min. Min älskade Omar.

__________________________________

Jag kunde verkligen inte låt dem göra slut. Det gick inte... Så det får bli såhär istället!

Tack så jättemycket för era fina kommentarer!

Hoppas ni får en fortsatt bra dag i det fina vädret!

Puss och kram

Wilma! :*

[REDIGERAD]