When Everything Goes Wrong (The Fooo Conspiracy)

Kap.15: Omar, I Think I Like You

När Daff svarat så räcker jag över min mobil till Fannys mamma och hon ber oss gå upp till Fannys rum. Vi reser oss båda upp och jag går efter Fanny upp till hennes rum. När vi kommer upp så lägger sig Fanny på sin säng och jag sätter mig bredvid henne. Så sitter vi tysta en stund och jag njuter bara av stunden att få vara ensam med Fanny. Det var så längesedan det bara var hon och jag. Förutom på morgonen när vi åker till skolan men det är inte riktigt samma sak. Man kan inte njuta av stunden på samma sätt som man kan göra nu.

"Vad tänker du på?" frågar Fanny helt plötsligt.

Jag funderar en stund på att säga sanningen men förstår sedan att det är en riktigt dålig idé. Det kommer förstöra allt, precis allt och jag är inte säker på att hon har samma känslor för mig.

"Inget" svarar jag och tittar försiktigt på henne. När hon ser att jag gör det så tittar hon ner igen och sätter sig upp i sängen och lutar sig mot väggen. Hon klappar sedan bredvid sig och tittar på mig.

"Kom" säger hon och ler mot mig. Jag ler tillbaka och sätter mig sedan bredvid henne och lutar mig mot väggen.

---Fanny---

Detta är min chans. Detta är min chans men jag vågar inte. Tänk så har han inte samma känslor för mig. Utan att tänka så tar jag tag i hans hand och kramar om den. Jag har varit kär i denna killen i tio dagar. Inte så mycket, jag vet. Men förmycket för mig. Jag klarar inte av det längre. Att se honom varje dag. Hänga med honom varje dag som om vi var bästa kompisar. Vi har kyssts två gånger men inget mer. Han har inte visat något intresse för mig sedan dess.

"Jag vet att jag kanske kommer sabba exakt allt just nu men jag kan inte bara låtsas som ingenting längre" säger jag och tittar in i Omars vackra, underbara ögon. Jag smälter om på nytt varje gång jag tittar in i dem.

"Omar, jag tror jag gillar dig" säger jag och när jag sagt de tre sista orden så blir det helt tyst. Jag vågar inte längre möta hans blick. Varför Fanny? Varför? Efter en lång tystnad så öppnas helt plötsligt dörren.

"Så här sitter ni" säger mamma och ler mot oss. Jag släpper sakta Omars hand men han håller kvar den.

"Så?" säger Omar.

"Du får åka med" säger mamma och ler mot mig. Jag ler tillbaka och försöker se glad ut men det går inte. Jag vill inte längre följa med. Jag har precis förstört allt. Det finns inte längre någon mening.

"Jag tror inte att jag vill följa med längre" säger jag helt plötsligt. Mamma tittar chockat på mig.

"Varför inte?" frågar hon chockat.

"Kan du lämna oss ensamma en liten stund?" frågar Omar och mamma nickar.

"Kom ner när ni pratat klart" säger mamma innan hon stänger dörren och går ner.

---Omar---

Jag vet inte riktigt var jag ska börja. Nu när Fanny har berättat så är det min tur. Hon kan bli min nu. Det gäller bara att säga det på rätt sätt så att hon tror på mig.

Jag sätter mig framför henne och tar tag i hennes ena hand. Med den handen jag har kvar lyfter jag upp hennes huvud så att hennes ögon möter mina.

"Fanny" börjar jag och tittar in i hennes vackra ögon.

"Jag tror jag gillar dig också"

Utan att ens tänka så lutar jag mig fram och kysser henne.

____________________________________________________

Ja.. Vet precis hur jag ska fortsätta så ska fortsätta skriva om en liten stund. Mohahah! Haha, nej men det kommer inte bli så enkelt som ni tror! c; Ska inte säga mer nu för då avslöjar jag allt!

[REDIGERAD]