When Everything Goes Wrong (The Fooo Conspiracy)

Kap.25: I Don't Care About Anyone But You

Jag står som fastfrusen. Min blick bränner in i Omars och ingen av oss rör sig.

"Fanny, jag behöver tänka om det verkligen är värt att du ska få skit. Jag vill verkligen inte göra dig ledsen" viskar han.

"Och då tror du inte att detta gör mig ledsen då eller?" skriker jag. Tårarna rinner ner för mina kinder och jag torkar frustrerat bort dem. "Omar jag åker hem. Om det är såhär du vill ha det så, då får det bli så. Men tro fan inte att jag mår bättre nu. För då har du så jävla fel" sedan springer jag fram och rafsar ner allt i väskan innan jag springer ner för trappan och smäller igen dörren efter mig. Jag springer och springer tills jag kommit en bra bit ifrån Felix hus då kan jag äntligen sakta ner och andas. Med andan i halsen så går jag mot busshållplatsen. Hur fan kan han göra såhär? Tårarna rinner fortfarande ner för mina kinder men nu låter jag de vara. Jag bryr mig inte om något, inte ett jävla skit. Inte om fansen, inte om folk i allmänhet. Det hände som går runt i mitt huvud det är Omar.

---Omar---

Jag står som fastfrusen och tittar på Fanny när som rafsar ihop allt och sedan springer ner. Det sista jag hör är en hög smäll som jag gissar kommer från dörren sedan blir det tyst. Jag sätter mig ner på golvet och lutar mig mot väggen och låter tårarna rinna fritt. Varför är jag alltid den som säger fel saker? Varför gjorde jag ens slut? Vi hade kunnat vara tillsammans i hemlighet men nu har jag väl sabbat allt. Hon kommer aldrig att förlåta mig. Jag bankar huvudet i väggen flera gånger men slutar när jag ser att dörren öppnas och killarna kommer in.

"Omar vad har hänt?" frågar Felix och springer fram till mig. Med de andra killarna bakom sig.

"Jag.." viskar jag. "Jag gjorde slut" nu kommer tårarna som en ny våg och tar över allt. De rinner och rinner och det går verkligen inte att få de att sluta. Jag tar tag i närmsta kudde och skriker ut all min ilska och frustration i den innan jag slänger iväg den och drar bena upp till hakan.

"Omar det kommer lösa sig" säger Ogge med en vänlig röst men jag skakar bara frustrerat på huvudet.

"Fattar ni inte att jag sabbat allt. Allt, precis allt" skriker jag och jag känner hur jag skakar.

"Snälla Omar lugna dig" säger Felix och lägger en tröstande hand på min axel. Sedan blir det tyst. Ingen säger något utan killarna sitter bara framför mig och tittar på mig medan jag tittar ner på mina knän.

---Fanny---

Tårarna rinner fortfarande ner för mina kinder när jag sitter på bussen mot tågstationen. Jag kollar igenom twitter och instagram och jag skriver på båda ställena att det är slut mellan mig och Omar. Det förvånar mig att Omar inte har gjort det än. Det var ändå över en timme sedan jag stack och han fick sin vilja igenom. Det är slut mellan oss och nu behöver han inte längre förklara sig. Men jag blir helt stel i kroppen när jag ser att Omar lagt ut en bild på instagram med en text. Det är en bild på mig och han när ju kyssts. Till bilden står det: "Jag ångrar verkligen att jag gjorde slut med dig. Det är ett av mina största misstag. Jag önskar så att du kommer tillbaka till mig, för jag älskar dig. Jag vet inte vad som flög i mig och jag ångrar det verkligen. Ring när du känner dig redo. Jag kommer vänta på dig till dess. Jag bryr mig inte om någon annan än dig. Jag bryr mig inte om fansen hatar dig för det gör inte jag. Fanny Evelina Lindgren, jag älskar dig♥♥♥♥♥♥ @Fannylindgren ♥ :*

I kommentarerna så står det faktiskt ganska många gulliga grejer som t ex "Omar hon kommer säkert förlåta dig" "Såklart hon förlåter dig, du är ju helt underbar" men också kommentarer som inte är lika snälla som t ex "Men vad skönt. Då är hon ur vägen"
"Omar jag lovar att du kommer bli lyckligare utan henne" "Jävla bitch. Bara lämnar dig sådär"

Jag trycker av skärmen för at slippa läsa mer. Resten av resan till tågstationen så sitter jag bara och funderar. Ska jag förlåta Omar? Var det ett misstag? Och kommer jag att klara av det?

____________________-

♥♥♥

[REDIGERAD]