When Everything Goes Wrong (The Fooo Conspiracy)

Kap.17: Would You Be My Girlfriend?

---Omar---

På väg till Fanny så börjar jag tänka på det hon sagt till mig Omar du behöver inte låtsas gilla mig bara för att jag erkänner att jag gillar dig. Jag vet att du bara säger allt det där för att du känner dig ensam och bara vill ha någon att spela med. Glöm allt jag sagt och speciellt detta. Och en sak till. Glöm att jag följer med dig till Stockholm. Det är väl bättre du åker nu än att slösa tid på mig.

Vad menar hon med Jag vet att du bara säger att det där för att du känner dig ensam och bara vill ha någon att spela med.

Vaddå ensam och spela med? Då kommer jag på det, det var det Hannah sa till Fanny den gången då hon bara försvann och var jätteledsen. Men när jag tänker på vad son hänt senare den dagen så blev jag glad. Men efter att jag varit och köpt glass så var det något som var fel. Sa de tjejerna som kom och pratade med henne något taskigt till henne? Jag måste fråga henne det senare.

Jag kommer fram och hoppar av mopeden. Sedan går jag fram till dörren och knackar på. Nervositeten stiger när jag hör dunsar i trappan och dörrens handtag tryckas ner.

---Fanny---

Jag trycker sakta ner handtaget och möts av en nervös Omar.

"Redo?" frågar han och ler lite nervöst mot mig.

Jag nickar och tar sedan min väska. Jag tar på mig jackan och säger sedan hejdå till mamma. Sedan går jag efter Omar ut till hans moped. Jag biter mig löst i läppen och sätter mig sedan bakom honom och håller om hans midja tight. Jag har alltid varit lite rädd för att åka med andra eftersom jag bara litar på mig själv.

På vägen till tågstationen så sitter jag och tänker på hur jag ska säga förlåt till Omar. Jag vet att jag måste göra det men jag är rädd för hans reaktion.

Väl framme så går vi in och köper biljetter och sedan sätter vi oss och väntar på tåget. Efter tio minuter så kommer det och vi går på. Vi sätter oss vid ett fyra bord så vi kan sätta oss mitt i mot varandra. Jag lägger min väska på sättet bredvid och lutar mig sedan tillbaka.

Tåget börjar köra och det blir tyst.

Det är nu jag måste säga förlåt men jag vågar inte.

"Du" säger Omar helt plötsligt och jag tittar upp på honom.

"Mm" mumlar jag.

"Du vet då när vi var och badade?" frågar han och jag nickar. Den dagen kommer jag aldrig att glömma. Speciellt inte det tjejerna sa till mig.

~Flashback~
Helt plötsligt så kommer det fram två tjejer till mig.

"Hej" säger den ena lite tyst.

"Hej" svarar jag och ler mot de. Jag ser ganska tydligt att de är några år yngre än mig och börjar fundera på vad dem vill.

"Är du Omars flickvän?" säger den andra helt plötsligt och jag tittar storögt på dem. Ofta dem tror det. Är jag och Omar ihop?Vi har aldrig pratat om oss på det sättet så jag skakar på huvudet.

"Nej" svarar jag och ler mot dem. Dem ler tillbaka och svarar.

"Synd men det bli ni nog snart. Ni passar jättebra tillsammans och man ser på er båda att ni gillar varandra" säger den tjejen som frågat om vi var tillsammans.

"Tack" svarar jag och jag blir jätteglad inombords. Dem kan ju inte veta men det är ändå som en bekräftelse på det man känner att höra från andra att vi passar. Vi har ju känt varandra i fyra dagar och redan kyssts. Men det känns verkligen så rätt. Det var verkligen kärlek vid första ögonkastet. Eller jag tror det.

"Vi måste gå nu. Men lycka till" säger samma tjej igen.

"Okej, tack och hejdå!" svarar jag.

"Hejdå" säger de i mun på varandra innan de går iväg.

~~~

"Precis innan jag kom tillbaka så satt du och pratade med några tjejer, vad det fans?" frågar han. Jag nickar och tittar in i hans mörkbruna ögon.

"Sa de något elakt då?" frågar han. Jag blir helt chockad när han frågar det. Alltså hörde han inte men varför tror han att de sa något elakt? Jag skakar på huvudet.

"Vad sa de då?" frågar han och tar tag i mina händer. En del av mig säger till mig att ta tillbaka mina händer men en större del vill hålla kvar dem så jag låter dem ligga kvar i Omars händer och njuter av att min hud nuddar hans.

Jag funderar på om jag ska säga det och bestämmer mig till sist för att göra det. Någon gång kommer han ändå få veta det om han nu inte gör det redan.

"Dem frågade om vi var tillsammans och ja sa såklart nej och så sa de att de tyckte att vi passade bra tillsammans och att man såg på oss att vi typ gillade varandra" säger jag och sväljer. Nu vågar jag inte längre titta in i hans ögon utan tittar ner på våra händer istället.

Omar reser sig upp och slänger min väska på hans plats och sätter sig sedan bredvid mig och vänder mig mot sig. Han tar sin hand under min hacka och lyfter upp mitt huvud så vi får ögonkontakt sedan flätar han ihop våra händer.

"Men lyssna på de och bli min flickvän" säger Omar och tittar in i mina ögon. Som vanligt smälter jag av att titta in i dem. "Snälla" lägger han till. Jag tvekar först men förstår sedan att det är precis det jag vill. Jag vill bli hans flickvän och Elvira hade rätt och Hannah fel.

Jag nickar.

"Vill du bli min flickvän?" frågar han och jag nickar försiktigt.

"Ja" viskar jag.

__________________________________________________

Ett lång kapitel denna gång! Wohhooo! c:

[REDIGERAD]