Allt förändras.. (The Fooo fanfic)

Kapitel trettiotre ❥

Previously:

''Nu går vi! Hejdå!'' skrattar jag och knuffar henne.

''Hejdå!'' skrattar hon och de andra. Jag vinkar men ser inte om de andra vinkar tillbaka.

När vi kommer tillbaka så börjar min utfrågning.

''Berätta nu!'' befaller jag.

...

''Så ni liksom hade sex, med Ogge utanför, han var full och du var sårad. Bara liksom sådär?'' Sammanfattar jag och kollar på Ellen.

Vi sitter i matsalen, vi såg inte killarna någonstans så vi satte oss ensamma där vi kunde prata ostört.

''Mm'' säger hon och petar på den kalla potatisen med gaffeln.

''Hur skulle en stockholmare säga nu..?'' börjar jag och hon lyfter upp huvudet ''fan vad nice!'' skrattar jag med överdriven stockholmska.

Efter någon sekund stämmer Ellen också in i skrattet.

''Så du dömer mig inte?'' frågar hon sedan nervöst.

''Skämtar du? Visst jag kanske tycker att det var lite fel läge, men du är min bästa vänn, jag dömer dig aldrig. Eller förutom att du hatar kebabpizza. Där dömer jag dig. Men du förstår vad jag menar här. Jag finns för dig, det spelar ingen roll vad du gör. Nu rabblar jag bara'' ler jag.

''Tack Hann, jag vet inte vad jag skulle göra utan dig.

''Har du och Felix, du vet? frågar hon sen.

''Japp'' svarar jag orört, det är sant, jag har bara inte sagt det till henne. Vi har ju inte träffats så mycket den senaste tiden. Det var..

''Allvarligt?'' Ellen avbryter mina tankar.

Jag nickar.

''Ska vi gå?'' frågar jag sedan.

''Visst''

Vi reser oss upp och går för att lämna våra tallrikar, glas och bestick.

..

Efter skolan åker Ellen hem till oss medan jag tar bussen till Felix eftersom jag slutar tidigare än honom. Hans mamma är hemma och jag tackar för allt överdrivet många gånger, när jag kom in, när jag plockade ihop mina grejer, när jag sa hejdå, innan jag gick och så vidare. Hon bara skrattade och sa att det bara var att komma tillbaka. På väg ut kom Felix och jag kramade honom länge innan jag gick. Bad dem hälsa Felicia och åkte sedan hem. Gick upp för trapporna - där jag ramlat ner innan - och låste upp dörren med nyckeln jag inte använt på evigheter, känns det som iallafall.

''Wilma!'' är det första jag säger när jag kommer in. Den stora fina hunden hoppar framför mig och strax efter kommer Molly. Jag tar av mig skorna och lyfter upp min väska, jag går in i köket med två Golden hundar bakom mig och kollar efter Ellen. Hon står i det minimala köket och blandar något. Båda vi har alltid gillar att laga mat. Visst det är många gånger det har gått katastrofalt men det brukar gå ganska bra.

Jag hälsar på henne för att visa att jag är här och går sedan in i mitt rum. Molly hoppar upp på min säng och lägger sitt mjuka huvud på min kudde. Min kudde! Gud jag har saknat den! Fine, Felix fungerar relativt bra som kudde men inget slår ens egna kudde. Fast jag har typ fyra.. men en som är bäst.

Jag börjar packa upp mina kläder och lägga dem i min garderob. Jag går in med min tandborste och de andra badrumssakerna till badrummet.

''Hungrig?'' Ellen kommer in i badrummet där jag står och lägger in balsam och schampo i duschen.

''Emm, aa lite kanske'' svarar jag och kliver ut ur duschen.

''Kom då!'' skrattar hon och jag följer efter henne till köket där det inte finns mycket mer utrymme än att vi får plats båda två.

''Kycklingsallad!'' säger jag, jag älskar kycklingsallad!

''Jaa, du gillar ju det såå'' ler hon och jag tar ner en av våra svarta tallrikar och lägger upp mat. Vi går ut och ställer tallrikarna på soffbordet. Min mamma skulle inte gilla iden om att alltid sitta i vardagsrummet och äta, inte Ellens heller, men det är inte som om vi har mycket val. Jag tänker ute sitta i mitt rum och äta, inte i badrummet och köket är för litet. Och dessutom skulle hon ännu mindre gilla att vi sitter i badrummet och äter.

Jag ler åt tanken att våra mammor kommer och hälsar på och vi sitter alla fyra i badrummet och äter middag.

Vi pratar igenom middagen. Om allt som har hänt. Både djupare saker och roliga saker som saker om att vi har gjort bort oss eller något roligt varit med om. Vi pratar oavbrutet och sitter kvar även fast vi ätit klart. Vi pratar i timtal och innan vi vet ordet av är klockan två och vi inser att vi kommer vara döda imorgon i skolan. Vi går in i köket med våra tallrikar som vi inte rört eftersom vi varit mitt uppe i vårt samtal. Jag diskar eftersom Ellen lagade maten och går sedan för att göra iordning mig för att sova.

När jag lagt mig i sängen kommer Wilma och lägger sig över min mage. Hon är så stor jämfört med Dante och jag får svårt att andas. Men jag har inte hjärta till att knuffa bort henne.

Jag sätter alarm för morgondagen och ser att Felix har skickat ett sms.

Godnatt Babe, rätt tomt här. Kramar en kudde istället för dig.. Så saknar dig. Men får ju se dig imorgon! Jo föresten, tog du några av mina tröjor?? Hahah Hann! Och du sa att det var skönt att slippa mig? Tror inte det va? Älskar dig, godnatt min prinsessa ♡

Jag läser meddelandet flera gånger och blir varmare för varje gång. Vad har jag gjort för att få en så fantastisk - snygg - kille? Och ja jag tog några av hans använda tröjor som luktade som honom, jag kan inte hjälpa det, hans lukt är fantastisk. Hela han är det.

Tack vare världens finaste kille somnar jag med ett leende på läpparna.

Jag vaknar av ett ryck, en duns något kompakt. Ett kras av något som föll till marken kommer direkt efter. Jag tänder lampan men Wilma ligger kvar i sängen. En smäll av något som krossas mot golvet och ett skrik. Ellens skrik.

~~

Tack så sjukt mycket för +6k! Wow har inga ord!

<3