Allt förändras.. (The Fooo fanfic)

Kapitel fyrtio❊

Previously:

''Jag känner inte er, gå ut!'' Hennes röst är rädd.

''Men Bella vi går i skolan tillsammans, du och jag har spanska ju'' Jag provar att le mot henne.

''Nej, jag vet inte vem du är! Ingen av er, gå!'' Hon höjer rösten och pekar mot dörren.

..

''Jag svär, Om ni inte går så..'' Hotar Bella.

''Okej, förlåt. Vi går'' Säger jag och håller upp händerna.

''Bra'' Bella blundar och lutar sig djupare ner i sängen.

Jag och Ellen reser oss och går ut i korridoren. Precis när jag ska stänga dörren in till rummet skyndar en läkare fram till oss.

''Ursäkta, var ni inne hos Bella Cox?'' Säger han fort, han är lång, blond och smal. Lite som Carlisle Cullen..

''Ja, men hon skickade ut oss'' svarar Ellen och drar upp dragkedjan på din svarta jacka.

''Okej kom så ska jag förklara'' Säger mannen enligt namnskylten heter Christian Jönsson.

Han går före mot ett uppehållsrum som ligger i andra änden av korridoren, väl där så sätter han sig i soffan och jag och Ellen sätter oss mittemot.

''Förs måste jag få veta hur ni känner Bella, så att jag vet att jag kan berätta för er'' Säger han och kollar på sin klocka.

''Vi går i skolan med henne och vi var på stationen igår'' Svarar jag och pillar med halsbandet.

''Så du säger att ni var där när hon attackerades?'' frågar läkaren och gnider sig i pannan med vänster pekfinger.

Jag nickar och lägger ena benet över andra.

''Okej, det som har hänt är att Bella, hur ska jag säga så ni förstår? Hon blev slagen så hårt i framhuvudet och sedan så slog hon i marken med just framhuvudet har vi räknat ut. De smällarna har lätt till att hennes minnesdel av hjärnan tagit stryk och den klarade inte av det, hennes minnen har därför raderats. Hon mindes inte sitt eget namn till en början och därför mins hon inte er'' Förklarar Christian, han gestikulerar mycket och verkar ha vårt för att sitta still.

''Kommer hon aldrig minnas?'' Frågar Ellen efter att vi utbytt en sorgens blick.

''Det är oklart, men som det ser ut nu, nej antagligen inte'' Han kollar medlidsamt på oss medan han pratar.

''Men vad kommer hända med henne nu?'' frågar jag, jag tänker på The Vow, hon fick aldrig tillbaka sina minnen men hon mindes saker från flera år tidigare, fram tills då hon frågade inne på ett café om de hade någon bakelse eller vad det var, hon fick aldrig svaret och efter det var allt blankt.

''Hon kommer att få träna upp sin hjärna, genomgå olika övningar och ha terapi för att försöka minnas''

''Så hon minns inget från igår?'' Frågar jag och hoppas både på ett ja och ett nej. Nej för att det är inga mysiga minnen och hade hon haft dem skulle hon velat bli av med dem. Ja för att ja vill veta varför det hände, varför de där killarna gick på henne.

''Som det är nu nej'' Säger an och jag nickar.

''Ni får vara kvar men jag ber er att inte gå in och pressa henne, det är ute bra alls. Men ni kan fortfarande vara här'' Säger han sedan och reser sig, skakar våra händer och går sedan när vi nickar.

''Stackarn'' Säger Ellen när vi är på väg ut.

''Jag förstår bara inte vad Bella kan ha gjort?'' Jag suckar frustrerat och slår till knappen som gör att dörren åker upp.

Det är kallt och vinden drar i mitt hår, vi skyndar oss att sätta oss på tåget så vi kan åka hem och ta våra väskor och sedan åka hem hem.

..

''Klar?'' Frågar jag Ellen och öppnar dörren.

''Japp!''

Vi går ut och Ellen stänger och låser, min syssling har redan hämtat Molly och Wilma så det är bara för oss att åka.

''Redo att komma hem ett tag?'' Frågar Ellen när vi står och väntar på tåget.

''Ja, det ska bli skönt. Allt går så fort här, men det är så lugnt hemma'' Svarar jag och kollar igen så att jag har biljetten.

''Ja, jag trodde aldrig att jag skulle säga det men jag saknar Oskarshamn, även fast jag verkligen trivs här så är det ju vårt hem''

''Precis, det är ju mysigt. Det ligger ju precis vid vattnet''

''Lycka till med att gå vilse liksom!''

''Men Ellen vi gjorde ju det..''

''Shhh, vi skulle aldrig prata om det igen!''

Vi faller båda in i skratt väg skrattar ända fram tills tåget kommer då vi kliver in och letar fram våra platser.

..

Tågresan går fort och vi är snabbt inne i Högsby där vi tar bussen till Oskarshamn och sedan en annan till delen av stan som vi bor i.

...

Just när vi går av andra bussen så hör vi springande bakom oss och sedan röster.

''Är ni tillbaka?'' Rösten jag inte ville höra.

''Skoj'' Där var den andra..