Allt förändras.. (The Fooo fanfic)

Kapitel fyrtiofyra ♡

Previously:

En timme senare kommer Felix in genom dörren och bara genom det kommer det ett leende på mina läppar.

''Klar?'' Frågar han och jag nickar.

''Jag har saknat dig'' säger jag och han drar in mig i hans famn.

''Jag har saknat dig mer'' Viskar han i mitt öra.

...

Vi tar hissen ner för att sedan åka och äta någonstans.

När hissen stannat och dörren går upp hörs skrik. Jag märker att Felix rynkar ögonbrynen och vi kliver ut ut hissen.

Det är då jag ser den, alla tjejer som står utanför porten. Det är inte tiotal längre mer uppåt hundratal, och de skriker om möjligt ännu högre när Felix kommer ut ur hissen.

När jag kollar på honom igen så är pannan slät och ett leendet är stort på hans läppar.

''Oj, Visste inte att ni fått så många fans'' Säger jag, jag vet knappt skälv vad jag menar men glädje och oro fyller mig och en stor känsla för att springa in i hissen, åka upp och gömma mig under täcket kommer också krypande.

Jag har inte klaustrofobi men jag klarar inte av när massa människor stirrar på mig. Det har blivit bättre sedan jag blev tillsammans med Felix, men jag är inte Hannah Lindberg för dem utan Felix Sandmans Flickvän. 60% ogillar mig 39% gillar mig och 1% bryr sig inte ett skit.

''Nä, de har blivit några fler'' Säger Felix och ler mot mig, han tar min hand och kollar menande på mig ''kommer du?''

Jag nickar och öppnar porten.

Skriken som når mina öron är öronbedövande och jag ryggar bakåt.

Tjejer som skriker hans namn eller bara skriker rakt ut är överallt och medan Felix kramar dem så kollar jag förvirrat runt mig. De är verkligen överallt.

Felix säger något om att vi måste gå och tar återigen tag i min hand och sju går därifrån, men ett tiotal följer efter.

När Felix kramat dem och tagit bild och allt det så kan vi gå och äta.

''Wow, det var något nytt'' Säger jag när vi kollar på menyn.

''Ja, de är från överallt nu också, verkligen överallt'' Säger han och ler igen, ett stolt leende som verkat nytt.

Att en person kan ha så många leenden. Det överglada, det ledsna, skämtsamma, perversa, det uppriktiga och det stolta. Och det är bara några. Grejen är att alla de leendena är helt fantastiska på just honom, ler han glatt så blir man glad, ler han ledset blir man medlidsam. Det han känner smittar av sig och man kan inte få nog av alla leenden.

''Vad kul för er, att det så går så bra menar jag'' Säger jag och ler uppriktigt.

''Ja, vi ska få åka runt mer nu i sommar också! Så det ska bli roligt'' Säger han och kollar återigen på menyn.

Säg det inte Hannah, du kommer bara förstöra kvällen! Fan jag måste.

''Som till Usa?'' Frågar jag och sneglar på honom.

Han kollar först oroligt men hans min blir sedan oberörd.

''Ja, hur visste du?'' Han kollar inte på mig.

''Ett fan sa det häromveckan'' Säger jag och min röst är lugn.

''Aha, men ja det ska vi'' Hans är mer skyldig och orolig.

''Du tänkte inte berätta?'' Frågar jag, men det blir mer ett påstående.

''Jo, men jag visste inte hur'' Han undviker fortfarande min blick.

''Vadå inte hur?'' Jag är något ledsen men visar det inte.

''Jg visste inte hur du skulle ta det, vi blir ju borta ett ganska bra tag, men det är ju inte än! Vi har massa tid kvar och jag kommer ju tillbaka!'' Hand blick möter min och i ett ögonblick kan jag tyda desperation.

''Det är inte det jag menar, jag vet att du kommer tillbaka. Det är mer det faktum att du inte sagt något och att jag fick höra det av ett av era fans'' säger jag och ler snett.

''Förlåt för det, jag tänkte säga det, det vet du väll?'' Han tar min hand över bordet och jag nickar ''det kommer inte hända igen'' Lovar han och en servitris kommer fram.

...

''Så, är är våra platser'' Säger Felix och sätter sig, jag sätter mig bredvid.

Jag va lite sent ute med att köpa biljetter så vi hamnade på läktare ett på vänster sida om scenen, men de blir bra, hoppas jag.

''Så bra'' Säger jag och ler.

Just när jag tänker att det är lugnt, nu är vi ensamma, eller inte ensamma men alltså ja, så hör jag viskande röster bakom mig.

''Shit, det är Felix Sandamn'' En tjej röst och någon annan drar efter andan.

Seriöst?

''Vad ska vi göra?'' Frågar någon.

Felix märker inget han, smsar med någon och är knappt närvarande.

Jag suckar igen. Skoj.

''Ska vi prata med honom?'' En till. Shit hur många är de?

''Aa'' någon tar ett djup andetag och jag ser att en hand nuddar Felix axel. Han kollar frågande på mig och jag nickar mot tjejerna.

''Hej Felix!'' Säger en tjej och där börjar det.

Efter några minuter av deras pratande ser någon på golvet honom och skriker, vilket leder till att massa andra gör det och en massa tjejer kommer upp på läktaren och Felix omringas. Jag knuffas ut och bort från honom.

''Felix!?'' skriker jag men inser att jag antagligen låter som de andra tjejerna och att han inte hör mig.

Inte ens säkerhetsvakterna kan då bort dem och när jag blir bortdragen av en så skrattar han bara när jag säger att jag känner honom. Rakt upp i mitt ansikte skrattar han. ''om jag skulle få pengar för varje gång jag hörde det, skulle jag vara rik'' Säger han och går. ''gå tillbaka till din plats'' ropar han bak till mig.

Jag suckar, tar fram min telefon. Skickar ett sms till Felix, går sedan mot utgången. Tar tunnelbanan hem och struntar totalt i Ellens frågor när jag kommer hem. Jag går bara och lägger mig. Sminkad och påklädd. Och där ligger jag bara, i väntan på att Felix ska höra av sig. Men jag väntar i onödan för det kommer inget samtal eller sms.

~~

Så kul att EN åtminstone läser detta, Hej!

Det är inte slut än som sagt är det ungefär 5 kapitel kvar av den här boken. Vill ni att jag ska göra en fortsättning eller en ny fanfic? Båda? Det är ju sommarlov snart och det kommer jag spenderar mycket i bilen och på Öland där jag har mycket tid att skriva och så så då kommer jag ha mer tid.