Kapitel sexton ❥

864 11 0
                                    

Previously:

En polisman nickar och jag gör mopeder och killarna komma och ställa sig hos mig också. Jag känner en hand på min axel och set Felix. Han ler ett ansträngt leende. jag försöker inte ens le tillbaka. Jag vet att jag inte kan.

* Hannahs pov*

'' Hur mår hon?'' frågar jag Ellens mamma.

'' Bättre. Hon får dropp just nu, men hon frisknar till'' Svarar hon.

Vi sitter ute i cafeterian. Jag, Ellens mamma, pappa och hennes syster. Jag kom nyss hit. Det är lördag. Jag 'hittade' Ellen i förgår. Personen som gjorde det här gjorde knappt motstånd när polisen kom in. De ska ha en rättegång mot henne om ett tag.

'' Så bra'' säger jag tyst.

'' Hannah?'' säger hennes pappa.

'' Aa?''

'' Vi har tänkt lite och vi tar hem Ellen. åtminstone fram tills eran skola börjar nästa vecka. För hon kommer vägra stanna hemma när hon vet att skolan börjar. Du vet ju hur hon är. Men så att hon får friskna till i en lugn miljö''

'' Vi hoppas du förstår'' lägger hennes mamma till.

Jag nickar.

'' Ja det såklart jag jag gör'' Svarar jag och ler. Om det är bäst för henne så går jag med på det. Inte för att har så mycket att säga till om. Det är ju inte så att jag kan tvinga dem att lämna Ellen här.

'' Vill ni att jag åker till lägenheten och packar ihop lite kläder åt henne?'' frågar jag.

'' Jag kan följa med då'' säger Alice '' Jag hatar sjukhus''

'' Okej gör det ni'' säger deras pappa.

'' Den här?'' frågar Alice och håller upp en väska.

'' Aa det blir bra''

Vi går in i Ellens rum och lägger ner de kläder hon antagligen kommer behöva; mysbyxor, munktröjor, pyjamas osv.

''Hej'' säger jag och går tyst in till Ellens sjukhus rum.

'' Hej'' svarar hon och sätter sig upp.

'' Hur är det?''

'' Om du bara visste hur många gånger jag har fått höra det!'' skrattar hon ''Det är bättre''

'' Jag har en aning. Så bra'' jag sätter mig bredvid hennes säng.

'' De kommer alltid vara kvar va?'' säger hon efter en stund.

''Vadå?''

''Mardrömmarna''

''Jag vet inte, kanske , är de hemska?''

'' Mm ganska''

''Det blir bättre''

Jag lutar mig fram och kramar henne.

''Hallo?''

Vi kollar mot dörren och ser Oscar stå där med ett snett leende.

''Hej'' säger Ellen och ler. Leendet skiner upp hela hennes ansikte och jag ställer mig upp.

''Jag ska nog gå, hejdå El, ses om några dar'' jag kramar henne en sista gång.

''Hejdå'' säger hon och ler.

På väg ut klappar jag Oscar lätt på axeln och går ut i korridoren. Stannar utanför och kollar in genom dörren. Oscar sitter på stolen där jag nyss satt och håller hennes hand.

Allt förändras.. (The Fooo fanfic)Dove le storie prendono vita. Scoprilo ora