Allt förändras.. (The Fooo fanfic)

Kapitel fyrtiosex ✾

Previously:

Det är då jag hör det. Och jag känner hur all färg försvinner från mitt ansikte. Felix tar tag i mig och försöker hindra mig från att komma ut men jag sliter mig loss, knuffar bort idioten framför dörren och springer ut.

..

Jag springer ner för den lilla trappan utanför dörren. Struntar totalt i Felix rop efter mig.
Men innan jag hinner fram till vägen så griper någon tag i min arm och jag tvingas stanna.
''Felix släpp mig!'' Skriker jag och vänder mig argt om så jag står mot honom.
Han bara skakar på huvudet och tar ett hårdare grepp om mig när jag försöker vrida mig loss.
''Shit hon är ju fan död!'' Hör jag en röst en bit bort.
Felix hör det också, hans grepp lossar en liten stund men det är allt jag behöver. Jag drar loss min hand från honom och börjar springa ut på vägen igen. Jag hör hur han svär bakom mig men jag bryr mig inte, jag måste fram.
Där ser jag henne. En bil står stilla framför henne men den är på. Hon ligger på marken, och hennes vita blus är fläckig av blod. Hennes armar är blodiga och hennes ansikte är en blandning av rinnande mascara och blod, det är ett hack i pannan och hon är still.
Jag stannar och går de få metrarna som är kvar, jag sätter mig på huk bredvid henne och hör inte hysterin runt omkring oss. Allt är stilla och allt jag ser är Ellen, eller rättare hennes livlösa kropp.
Hennes ögon är öppna men det finns ingen gnista i dem. De är precis som farfars ögon precis innan han.. somnade in.
''Ellen?'' Viskar jag och ber om att få ett svar men inget svar får jag inte ens någon reaktion eller något alls.
Jag lägger huvudet mot hennes mage och känner tårarna rinna.
''Kan någon ringa 112?'' Hör jag någon säga eller skrika, men det är så avlägset att jag knappt hör.
''Hannah? Kom'' Två starka armar lyfter upp mig från marken och samma armar omfamnar mig. Lukten från Felix fyller mig och för tionde gången minst gråter jag mot hans axel.
''Der blir bra'' Viskar han mjukt i mitt öra, jag nickar och drar mig ifrån. Jag tar hans hans och märker först nu alla som samlats runt omkring oss.
Oscar har tagit min plats bredvid Ellen och tysta tårar rinner över hans kinder.
Sirener hörs avlägset och bara efter någon minut ser jag en ambulans komma, de tar in Ellen och åker fort iväg.
Men jag vet att det inte är någon idé hon finns inte längre bara i minnet och hjärtat.

~~

Väldigt kort kapitel men det kommer ett antingen idag eller imorgon.
Vad tycker ni om det här?
Jag ver inte varför jag skrev det men jag insåg nu att jag skrev Ellens död, utan att tänka på det..
Det är nu ungefär 1-3kapitel kvar.
<3