Allt förändras.. (The Fooo fanfic)

Kapitel fyrtiotre ❥

Previously:

Men grejen är den att jag verkligen älskar honom, en obeskrivlig känsla som sitter djupt inne i hjärtat där den har rotat sig och kommer inte släppa i första taget. En fantastisk känsla som jag känner när jag vaknar när jag somnar och allt däremellan. En känsla jag inte skulle klara mig utan.
Men vad händer om han inte har tid för den känslan?

...

En till vecka utan honom. Okej det lät deppigt som om han dött men eftersom han inte är i skolan och jag knappt hör av honom och jag verkar vara längst ner på prioriterings lista så känns det lite så.
Men idag är det söndag och på onsdag är konserten, om han inte måste jobba..
''Wilma!'' Jag ropar tillbaka henne och tar på henne kopplet igen för att gå tillbaka hem.
Sakta går vi hem, till en början iallfall, men det börjar regna och vi springer.
Det är svårt att se så jag märker inte killen jag springer rakt in i. Jag ramlar bakåt och slår i mitt vänstra knä.
''Shit! Gick det bra?'' Killen böjer sig ner för att hjälpa mig upp. Jag tar tag i hans hans och han drar upp mig.
''Ja, tack'' Jag drar upp luvan som åkte av i fallet.
''Nathan'' Säger han, nu kan jag se hans ansikte och hans bruna hår har lagt sig ner av vattnet, han håller ena handen över de bruna ögonen för att han inte ska få vatten i ögonen antar jag urmejslade linjer.
''Hannah''
''Jag är lite förvirrad, jag flyttade nyss hit och kan inte hitta till tunnelbanan, kan du hjälpa mig?'' Säger Nathan och ler, ett leende som nåt hans ögon.
''Jaha, vad kul. Däråt'' Jag pekar i rätt riktning.
''Tack!''
''Ingen fara''
Han börjar gå åt det motsatta håller jag ska åt och jag börjar gå åt mitt håll.
''Du Hannah!''
Jag vänder mig om.
''Vi ses!'' Ropar han och höjer ena handen.
Jag höjer handen i en hälsning innan jag skyndar hem igen.

...

Måndagen och tisdagen går i en dimma, jag vet inte vad vi pratar om i skolan och jag är knappt närvarande hemma.
Jag sitter bara och kollar på One Three Hill hela tiden.
Ellen säger inget om det utan kollar helt enkelt med mig. Det gillar jag med henne, hon ställer inga onödiga frågor. Hon märker när jag vill prata och när jag inte vill säger hon inget om det. En äkta vän.
Onsdagen går överdrivet segt. Allt jag vill är att då komma hem så klockan kan bli fem och Felix kommer så vi kan äta och sedan åka till Globen, tack!
''Jag orkar inte!'' Stönar jag när vi går mot sista lektionen.
Ellen bara skrattar med jag muttrar hela vägen mot klassrummet.
Tio minuter in i lektionen öppnas dörren och jag suckar av sarkasmen i det hela. Nathan såklart.
Nu mer än vanligt känns mitt liv sedan slutet av nian som en film. En film som vägrar sluta, som om allt detta inte vill bli min vardag.
''Jaha, du är här nu!'' Sophia våran engelskalärare går fram till Nathan och skakar hans hand ''Ska du presentera dig?''
''Emm, visst'' Han kollar nervöst upp mot oss och tar ett andetag ''Jag heter Nathan Winberg, jag är 16. Och nu ska jag gå här'' säger han och ler blygt.
Jag vänder mig till höger för att kolla på Felix reaktion till den nya killen. Men min blick möts bara av en tom bänk. Juste han är inte här..
''Har någon någon fråga till Nathan?'' frågar Sophia och blickar ut över klassen.
Först är det tyst men sedan sträcker Clara upp handen.
''Varför börjar du nu? Alltså senare än oss?'' ger hon och viftar med håret och blinkar flörtigt.
''Jag gick i skola i Usa men min pappa ville tillbaka till Sverige så vi flyttade, jag har alltid gillat media och valde den här linjen'' Förklarar han men kollar knappt på Clara.
''Usa, så du är typ surfare?'' Säger Clara och fortsätter flirta.
''Hah, nej jag är inte surfare'' Nathan skrattar lätt.
''Men alltså är inte alla killar i Usa surfare alla som bor i typ Sydney och det?'' Clara, Tjejen som har A i geografi försöker verka blåst.
''Shit Clara, Du tänker på Australien!'' Suckar Ellen och drar handen genom håret.
''Jahaaa'' hon fnissar och jag bara suckar.
Nathan ler sammanbitet.
''Gå och sätt någonstans Nathan'' Ler Sophia snällt.
''Okej''
De enda platserna som är lediga är Omars, Felix och Sannas.
Han verkar inte veta var han ska sitta men sätter sig på Omars plats framför mig och Ellen och lutar sig mot väggen.
Lektionen fortsätter och Nathan svarar på nästan alla Sophias frågor och läser upp något på engelska som jag bara halvlyssnar på.
Men till slut tar lektionen slut oh jag får åka hem.
Jag skyndar ut ut klassrummet och väntar uttråkat på Ellen, redo med väska och jacka och allt jag måste ha med mig.
''Hannah?'' Jag tänker inte på rösten utan hör bara orden.
''Ja, jag är Hannah du är Ellen och jag är stressad kom igen!''
''Men jag är inte Ellen'' Jag kollar upp och ser en skrattande Nathan istället för Ellen.
''Åh Nathan, hej!'' Jag ler och lägger ner mobilen i jackan.
''Tjena, vad ska du göra nu?'' frågar han och kliar sig i nacken, precis som Felix.
''Jag ska hem om Ellen kommer någon gång.''
''Aha, är det okej om jag liksom hänger med er hemmåt, jag kommer komma vilse annars'' Han ler snett.
''Visst, Ellen borde komma nu snart''
''Okej, tack''
Stelt är ordet som passar in på denna situationen.
''Förlåt, jag pratade bara med Sophia om mitt betyg'' säger Ellen när hon kommer.
''Det är lugnt, ska vi dra?'' frågar jag.
''Jaa'' hon kollar frågande på Nathan och kollar sedan på mig.
''Åh, ee han tror att han åker vilse så vi ska hjälpa honom hem'' förklarar jag och hon nickar.

..

''Hur kan en 16åring inte kunna vägen hem?'' Frågar Ellen när vi kommer hem.
''Vet inte, dåligt lokalsinne?'' Säger jag och skrattar, men mitt skratt dör ut när jag märker vad klockan är.
''Shit, klockan är fyra!'' Jag springer in på mitt rum för att byta om.
Jag hör bara Ellen skratta bakom mig.
En timme senare kommer Felix in genom dörren och bara genom det kommer det ett leende på mina läppar.
''Klar?'' Frågar han och jag nickar.
''Jag har saknat dig'' säger jag och han drar in mig i hans famn.
''Jag har saknat dig mer'' Viskar han i mitt öra.

~~

Det är ungefär 5-7 kapitel kvar av denna boken så det är inte slut riktigt än.
Vill bara säga grattis till alla studenter, två av mina kusiner tar det idag så grattis till de! Inte för att de läser men ändå.
Och tack igen för allt. Det leende jag får när alla röstar och kommentarer. Skriv gärna vad ni tycker. läser ni ens detta? Om ni gör det så skriv cykelställ i kommentaren vara för att? Haha lite random där ;)
<3