IRREPLACEABLE

~Del 10~

"Du sa att du gjorde vad?!" Ropade Sam rätt ut, Emma satt bredvid Sam så båda två satt mitt emot mig med ögon stora som golfbollar och munnen hängande ner till bordet. Jag ryckte lätt på axlarna och kände hur kinderna blev varma. Sam och Emma kollade frågande på varandra och sedan på mig, Emma öppnade munnen för att säga något men avbröts av att servitrisen kom med vår mat. Vi tog emot maten och väntade in att hon som serverade maten och sedan gå.

"Så, du bara bjöd in honom?" Frågade Emma.
"Och ni höll på att kyssas?" Fyllde Sam i. Jag suckade och sjönk ner i soffan.
"Det är inte allt." Både Emma och Sam lutade sig extra mycket över bordet.
"Ni vet min dröm?" De båda nickade till svar. Jag tog ett andetag och rätade på mig innan jag fortsatte att berätta allt som hände. Och då menar jag allt. Jag berättade om Derek, min dröm och Nathan som sov med mig hela natten och att han hjälpte mig med bilen. Men det var något annat jag inte kunde berätta.
"Men, kände du någonting då?" Frågade Emma försiktigt, de båda vet att Nathan är ett jobbigt ämne. Jag ryckte på axeln.
"Nej." ljög jag. Sam och Emma sken upp.
"Du vet vad det betyder, va?" Frågade Emma.
"Det betyder att du äntligen har kommit över honom!" Svarade Sam innan jag hunnit öppna munnen för att svara. Jag log svagt och tillgjort.
"Ja, äntligen."

Klockan började närma sig stängning på baren som jag jobbar på, folk hade börjat blivit för  fulla, andra hade somnat vid borden medan några suttit nyktra i ett hörn och åt på nötter. Men nu var det folktomt så Jag stod och torkade glas medan min kollega Jennifer satt inlåst på kontoret och gjorde klart det sista, det är en säkerhetsgrej det där. Hon måste sitta inlåst så att kan bryta sig in och försöka komma in i kassaskåpet. Jag kollade upp på klockan som satt ovanför ingången, den visade halv tre så det betyder att det är en halvtimme kvar. Jag ställde mig bakom disken och började torka när det plingade till, det betyder att någon kom in. Jag stod fokuserad och kollade ner på kassaapparaten och knappade att jag inte lagt fokus på vem som kom in.
"Kan jag få fem Whiskeys, sötnos?" Min kropp frös till is och jag kollade långsamt upp, framför mig stod de fem männen som var här igår och som du säkert minns följde efter mig på parkeringen. Min blick vandrade mellan männens ansikten, försökte hitta detaljer som stack ut. För det ända jag kunde tänka på är vad jag ska säga till polisen efter dem har våldtagit mig eller Jennifer eller gjort något annat hemskt.

Paralyserad stod jag och granskade dem, mannen som pratade hade en stor näsa och inget hår på huvudet, mannen till vänster om honom hade istället långt, grått hår fast i en knut bakom huvudet, sedan två män till höger om honom hade båda kort, brunt hår. De såg nästan ut att vara syskon. Samma ansiktsdrag och hållning. Sedan stod den en man, lite bakom den skalliga. Han hade stora ögon och bred mun. Men vad de alla fem hade gemensamt var deras vidriga leenden. Jag kunde känna doften av alkohol från deras munnar, doften fick min mage att vrida sig ännu mer.
"Hallå? Kan vi få våra jävla drinkar?!" Den skalliga mannens humör blev allt mer otåligare.
"Jag tänker tyvärr inte servera er drinkar utan tänker be er att gå. Ni har druckit nog." Svarar jag och försöker låta så lugn och självsäker jag bara kan.

Det har vår restaurang som standard, om vi märker att kunden är påverkad kan vi avgöra om vi vill sälja alkohol eller be kunden lämna, så för allas skull så ber jag dem att lämna. Mannen mittemot mig kollar på mig länge medan de andra fyra stod tysta och kollade spänt på. Helt plötsligt slog den skalliga mannen hårt i bordet och jag ryckte till och backade ett steg bakåt.
"Ge oss dem jävla drinkarna annars ska jag lära dig en läxa din lilla slyna!" Jag backade ännu mer och känner väggen bakom mig. Mannen nästan hoppade över barbordet, jag kollade försiktigt på kassan som stod nästan tre meter från mig, för där under finns en knapp, så om man trycker på den knappen kopplas det direkt till polisen som ska komma inom tio minuter, det kommer även att blinka en lampa inne på kontoret så Jennifer kommer att förstå att något är fel. Jag svalde hårt, jag måste göra det här snyggt nu.
"Okej, vilken Whiskey får det lov att vara?" Jag försökte le men mannen framför mig såg inte nöjd ut.
"Lite för sent för drinken lilla gumman, nu vart jag törstig på något annat." Alla de fyra männen bredvid honom skrattade roat. Jag kollade på mannen och sedan på kassaapparaten igen, sedan på mannen igen. Nu eller aldrig. Jag springer fram till kassaskåpet och trycker på lilla knappen. Mannen såg på mig och sedan på kassaapparaten och sedan på mig igen.
"Vad gjorde du?" Jag öppnade munnen men visste inte vad jag skulle svara.
"Vad gjorde du?!" Skrek han nu och började gå runt barbordet och kom i bakom baren. Jag backade men det fanns ingenstans jag kunde fly. Han kommer närmare mig.
"Nu ska du få se på fan! "Morrade han, och jag ser Jennifer komma ut från köket och ser på mig med uppspärrade ögon. Jag håller upp en hand som ett tecken på att hon inte ska göra något, jag får ögonkontakt med henne och gör en lätt nick att hon ska gå tillbaka till köket. Det sista jag vill är att de ska hoppa på henne också.