IRREPLACEABLE

~Del 38~

Jag skriker till av lycka och springer fram till killarna där vi alla kramar om varandra och hoppar som lyckliga små barn. Jag ser på Kevin som ser tillbaka på mig och han ger mig ett snett leende.
"Vad fan gör ni här?" Frågar jag med en liten skakig men fortfarande chockad röst.
"Vi hörde att du skulle gifta dig och utan dina bästa vänner blir det ju ingen svensexa!" Sa Austin hysteriskt glad. Jag kände hjärtat som bultade hårt mot bröstet och det gjorde ont i munnen för jag kunde inte sluta le. Det kändes nästan overkligt att se alla killarna här och jag kan inte förstå att efter att jag och Madison gjorde slut stack jag, utan att säga något, utan att ens säga hejdå. Men nu står de här, alla tillsammans. Jag ser på Owen som höjer sitt ölglas och nickar nöjt.

Vi hade satt oss vid ett bord och på bordet hade flera glas ställts fram med olika vätskor i. Jag vet inte hur många gånger vi skålade, shottade och skrattade. Men det här var bästa kvällen i mitt liv och exakt vad jag behövde just nu, det var fantastiskt att se alla killarna tillsammans och hur de skrattade, skämtade och skålade tillsammans.
Plötsligt kände jag Kevins armbåge mot min arm, jag kollade frågande på honom och han gjorde en lätt nickning mot utgången.
"Följer du med ut en sväng?" Sa han lågt och jag nickade till svar och vi gick tillsammans ut från baren.

Lyften var tunn och kall. Jag stannade och kollade bak på Kevin, han tog fram ett cigarettpaket ur bakfickan, han räckte frågande fram det till mig, jag tvekade en stund. Jag borde egentligen inte, men jag tog en, placerade den mellan läpparna och tog sedan emot tändaren och tände cigaretten. Jag drog in och sedan långsamt ut och ut kom ett rökmoln.
"Du ser dig lik ut, fast större och biffigare." Sa Kevin med ett snett leende.
"Detsamma, fast mindre och tunnare." Vi båda skrattade men skrattet dog ut och vi stod båda tysta en stund.

Inom mig snurrade tankarna, så mycket jag vill säga till honom, berätta och förklara. Jag vet inte ens vart jag ska börja.
"Du, jag är ledsen att jag bara stack..." Fick jag ur mig. Kevin kollade på mig och väntade på en fortsättning. "Efter vad som hände, med allt, så kunde jag inte stanna kvar."
"Jag vet, tro det eller ej Nathan men jag känner dig. Jag fattar." Säger han och flinar. "Du är fortfarande min bästa vän." Tillägger han. "Och förresten så förstod jag att du aldrig skulle klara dig utan henne, fattar du hur länge jag har väntat på det här? Det var redan förutspått." Vi båda skrattade.
"Men jag behöver fortfarande en best man på bröllopet." Sa jag och kollade försiktigt upp på honom. Hela Kevin sken upp.
"Menar du?"" Frågade han chockat och jag nickade.
"Fan, klart som fan att jag vill, fan, fan är du säker?" Jag skrattade.
"Klart jag är." Vi släckte cigaretterna och gav varandra en kram innan vi gick tillsammans in igen.

Hela kvällen var fantastisk. Ni vet känslan när man inte har träffat sin bästa vän på länge och sedan när man träffas igen så är det som om ni aldrig har varit ifrån varandra, allt är som det varit. Exakt så kändes det ikväll, fast ännu bättre. Jag har länge funderat på att ta upp kontakten med killarna igen, men samtidigt har jag varit rädd för att saker och ting inte skulle vara som som förut och att vi aldrig skulle kunna hänga såsom vi gjorde förr. Jag är glad att killarna från armén är här, allt som vi har varit med om tillsammans, allt vi har fått gått igenom så står vi fortfarande på varandras sida. Jag kan inte vara mer tacksam än vad jag är just nu.

Under kvällen fick Nick och Phil för sig att sjunga karaoke, de två idioterna. De sprang fram till den lilla scenen längst in i baren, de snackade med någon snubbe som stod där och höll i allt. Sedan ställde sig båda beredda på scenen med en varsin mikrofon i handen.
"Den här låten är till en viss person, vi älskar dig mannen." Sa Phil och såg på Nick som såg tillbaka på honom de flinade båda. Låten började och Nick tog ett steg framåt och började vicka på höften och snurra runt ett finger i hans hår.
"Don't go breaking my heart." Sjöng Phil.
"I Couldn't if I tried." Sjöng Phil tillbaka med en pipig röst och försökte låta så tjejig han kunde. Antar att de skulle föreställa mig och Madison.
"Honey if I get restless."
"Baby you're not that kind."
"Don't go breaking heart."
"You take the weight off me." Sjöng Nick och fladdrade med armarna.
"Honey when you knock on my door." Sjöng Phil och Nick låtsades knacka på en osynlig dörr och Phil låtsades öppna den.
"I gave you my key." Sjöng Nick och låtsades ge Phil en nyckel. De ställer sig mitt emot varandra och tar tag i varandras händer.
"Oh oooh, nobody knows it." Sjöng de i kör.
"When I was down." Sjöng Phil och gick ner på knä så det såg ut som att han friade.
"I was your clown." Sjöng Nick och puttade Phil så han tappade balansen och ramlade ner på golvet.
"Oh oooh, nobody knows it, right from the star I gave you my heart!" Sjöng de i kör och Phil låg fortfarande på golvet medan Nick tog över scenen.