IRREPLACEABLE

~Del 49~

Jag kom in till ett litet rum och i rummet fanns det en säng och en stol, en liten tv såg det ut som och skåp och luckor och ett stort fönster.
"Du kan sätta dig så länge så kommer dr Clark snart." Sa kvinnan som lett mig till rummet. Jag nickade försiktigt på huvudet och hon lämnade rummet och mig ensam. Jag gick fram till sängen och satte mig, jag granskade igenom rummet och det tog inte lång tid eftersom det var ganska litet och det fanns inte mycket att se på. På väggen hängde det en affisch på fostret och dess storlek i olika veckor. Jag är nu går nu in i vecka 18 om några dagar, det betyder att det har gått ungefär fyra och en halv månad och jag kan inte fatta vart tiden har tagit vägen, magen växer och det börjar bli svårt att dölja den. Det är nu första rutinultraljudet och jag är livrädd och jag är så ledsen över att Nathan inte är här med mig.  Jag lutade mig bakåt för att sträcka ut mig och smekte försiktigt på magen.
Jag har flera gånger kommit på mig själv med att smeka magen, jag gör det ofta omedvetet men jag älskar det.

Det knackade på dörren och in kom det en lång medelåldersman, han hade håret bakåtslickat och bar ett par stilrena glasögon. Han såg ner i sina papper och sedan upp mot mig och log.
"Hejsan Mrs Smith, jag är dr Clark." Jag tog emot hans hand och skakade den. Han satte sig ner på stolen och rullade sig närmare mig samtidigt som han såg ner i papperna.
"Så, är det första graviditeten?" Han såg upp på mig och jag log nervöst och nickade.
"Okej, då ska jag gratulera. Och pappan, är han med i bilden?" Det högg till i bröstet på mig och jag fick lust att bara börja gråta.
"Ja. Men han kunde inte vara med idag. Han är i armen." Sa jag som en ursäkt.
"Jag förstår." Sa han med ett leende. Jag kollade på klockan och den var tio minuter över tre. Samma sekund knackade det på dörren och in kom Farmor och Carrie och det var som om deras närvaro lufte en tung sten i mitt bröst.
"Hej, förlåt att vi är lite sena, men vi är här nu!" Säger Farmor andfått och hälsar sedan på Docktorn. Carrie kommer fram till mig och pussar mig på kinden.
"Vi är här nu hjärtat." Jag mimade ett tack medan de satte sig bredvid mig på varsin stol.
"Okej, Mrs Smith du kan lägga dig ner och dra upp tröjan så ska vi se det lilla miraklet. Jag nickade och la mig ner i sängen och drog upp tröjan. Jag letade snabbt efter Carries hand och hittade den snabbt, hon kramade om min hand hårt. Hela jag började nästan skaka för jag var så nervös. Dr Clark släckte i rummet och startade den lilla tvn, sedan la han på en gal gel över min mage. Jag kollade på farmor och Carrie medan han letade rätt på barnet. I huvudet hann tusentals tankar fladdra, tänk om barnet är dött, tänk mot det inte är ett barn?! Nej det är en liten ödla där inne Madison, vad tror du själv?

Jag ser hur Farmor och Carrie båda skiner upp och hur deras ögonvittnes jag kollade långsamt upp på krämen och såg siluetten av ett litet barn. Jag försökte hålla tårarna inne men gravid hormonerna tog över.
"Vill du veta kön?" Frågade han, men jag skakade på huvudet. För både jag och Nathan har kommit överens om att oavsett kön kommer vi att älska det här barnet och att inte veta vad det blir för kön höjer spänningen ännu mer och det blir lite som en överraskning.

När vi var klara och kom ut på parkeringen vände jag mig om mot farmor och Carrie.
"Tack för att ni kunde följa med." Sa jag och kramade om dem.
"Självklart gumman. Vi kommer finnas här för dig, okej?" Säger Carrie och kramade om mig hårdare. Farmor pussade mig på kinden.
"Vi älskar dig hjärtat. Åk hem, ring upp Nathan och visa honom hans barn." Jag nickade långsamt.

Vi sa hejdå och jag satte mig i bilen, jag kollade tomt framåt och såg framför och Carrie lämna parkeringen. Jag tog fram kortet som låg i min handväska och kollade på det. Det var en som konstig känsla, att se en liten mini mig och ännu konstigare att den personen är i min mage. Jag tog en penna, skrev ett litet meddelande på kortet sedan stoppade jag ner den i ett kuvert. Jag parkerade bilen och gick ut med kuvertet i handen. Jag gick fram till postlådan, skrev ner adressen sedan stoppade jag ner den.