IRREPLACEABLE

~Del 4~

När jag tänker tillbaka på kvällen minns jag nästan ingenting. Det jag kan minns är att jag står på dansgolvet och dansar med Derek, vi dansar i flera timmar utan att bli trötta. Sen minns jag inte mer, jag minns inte när vi gick från klubben, hur vi kom därifrån eller hem men en sak är jag säker på: Derek ligger i min säng.

Jag låg tyst och kollade på honom, jag vågade inte andas för då kanske jag skulle väcka honom. Min blick gled ner från hans ansikte och ner på hans bröst som blottade sig, hans muskulösa kropp, hans bröstkorg rörde sig upp och ner och han andades tungt. Han såg så fridfull ut medan jag drabbades av mer och mer panik.

Jag tog ett djupt och tyst andetag och satte mig så långsamt jag kunde i sängen, jag vred på huvudet och Derek sov fortfarande djupt. Jag klev upp från sängen och gick snabbt och tog på mig min morgonrock som döljde min nakna kropp. Jag vände mig om mot Derek igen. Jag försöker att minnas vad som hände men jag kan inte minnas någonting, allt är bara svart. Jag drog frustrerat händerna genom håret och svor tyst för mig själv.

Det är inte så att jag inte gillar Derek, men jag kunde väl ha tagit hem vem som helst förutom honom. Nu är allt förstört, vem ska nu hjälpa mig med allt utan att det ska bli en pinsam stund? Jag lämnade sovrummet och gick mot gästrummet där Emma och Sam ligger, jag öppnade dörren och stack in huvudet för att se så att jag inte skulle storma in och se något jag senare skulle ångra. Men de låg i sängen, jag räknade personerna.
"Ett och två." Jag pustade ut och gick fram till sängen och kröp ner mellan de två.
"Emma ta bort din arm." Mumlade Sam irriterat i sömnen.
"Ligg inte så nära mig." Svarade Emma irriterat tillbaka, jag drog en djup och hög suck för att få deras uppmärksamhet.

"Vad gör du här? Borde inte du vara med herr åhh jaaa?" Mumlade Sam och gjorde ett fånigt stönljud.
"Han heter Derek och vad menar du med Herr Åh ja?" Sam öppnade ögonen och såg på mig med en blick som om jag vore helt efter. 
"Ja undra varför?" Sa Sam ironiskt och blundade igen.
"Va? Hörde ni oss?" Emma började skratta.
"Förutom dina stön och jag är såååå full?" Jag satte mig upp i sängen och gapade stort.
"Ni skämtar, snälla säg att ni skämtar?" Bad jag. Sam och Emma kollade på mig och började gapskratta. Jag la mig ner i sängen och suckade. Jag vill bara sjunka genom marken nu, helst nyss.

Jag gick ner till köket och gjorde en mugg med te och gick sedan till altanen. Luften var kylig och det kändes i luften att sommaren snart är över. Jag satte mig i trä soffan och kollade ut över sjön, solen höll på att gå upp och fåglarna kvittrade. Jag hörde ett knarr från trägolvet och jag släppte blicken från sjön och såg upp och möttes av Dereks nyvakna leende. Jag log svagt mot honom och drog upp benen närmare min kropp.
"Hej." Sa han tyst men raspig röst som fick mig att rysa. Han satte sig bredvid mig, jag såg försiktigt upp på honom.
"Hej." Svarade jag och såg ner i min kopp.  Vi satt en stund i tystnad, jag undrar om han kommer ihåg nånting. För jag kommer inte ihåg nånting.
Jag såg på Derek och mötte hans blick, han såg på mig med en bekymrad blick, jag vågade inte fråga vad det är för fel, antagligen för att jag inte vill höra svaret.
"Får jag fråga dig en sak?" En ilning gick igenom min ryggrad när han frågade, jag nickade löst och bet mig i kinden. Derek undvek min blick.
"Vem är Nathan?" Det kändes som att hela jag tömdes på luft när Han sa hans namn, mitt ansikte blev blekt samtidigt som det kändes som att jag ville spy. Derek kollade på mig igen.

"Han..." Började jag men avbröt mig själv, jag vet inte vad jag ska säga, jag vet inte vad svaret är. Jag vill inte såra Derek.
"Han är ingen." Viskade jag och såg ner i min mugg som kändes som ett skydd från Derek blick.
"Han verkar inte som ingen." Mumlade Derek, jag kollade oförstående på honom.
"Vad menar du?"Han mötte min blick och ryckte lätt på axeln.
"Du kallade mig Nathan igår." Hans ord kändes som knivar som träffade mitt bröst.