IRREPLACEABLE

~Del 24~

-Nathans perspektiv~

Jag vaknade med ett ryck och satte mig hastigt upp i sängen och kollade runt, när jag inser att det bara var en mardröm och jag ser Madison sova lugnt bredvid mig vågar jag andas ut. Jag suckade tungt för mig själv och drog händerna för ansiktet. Jag reste mig långsamt från sängen och lämnade sovrummet.
Jag kom ner till köket och drog på mig en huvtröja och gick ut till garaget.

Att vara så långt hemifrån, borta från säkerhet och familj har fått mig att inte kunna sova på nätterna. När jag är borta i kriget så vaknar jag upp av mardrömmar, så det är alltid lättare göra annat, som att göra rent vapen det får mig att tänka på annat och håller mig sysselsatt.

Jag öppnade garagedörren och möttes av En blå gammal volkswagen 1200 som tillhör ägaren till huset som Madison hyr, hon säger att han har berättat att han har inte fått igång den på flera år och eftersom jag har intresse för bilar tänker jag använda den här som sysselsättning. Jag tände upp garaget och började genast skruv med bilen.

Efter några timmar hör jag garagedörren öppnas.
"Hallå?" Hör jag en osäkert Madison, jag kikade upp från motorhuven och möter Madisons bleka ansikte.
"Hej, sover du inte?" Frågade jag och Madison suckade.
"Jag vaknade och såg att du var borta, sen hörde jag något och trodde det var en tvättbjörn igen." Säger hon och stannar upp bredvid mig. Jag log och rätade på mig, jag tog tag i hennes hand för att dra in henne in i min famn men hon stoppade mig.
"Absolut inte, du är täckt i olja." Sa hon men jag drog in henne i alla fall och började gnugga mitt ansikte mot hennes så hon fick smuts i ansiktet, hon skrattade samtidigt som hon försökte putta bort mig.
"Nathan, sluta!" Skriker hon och jag slutar och möter hennes blick. Hon ser upp på mig och skakade på huvudet.
"Gud vad barnslig du är." Säger hon och vände sig om och gick mot dörren.
"Gud vad barnslig du är." Härmade jag med en tillgjord röst, hon vände sig snabbt om och gav mig en mördarblick men som fick mig att skratta.
"Varför kan du inte ta mig seriös?"
"Varför kan du inte ta mig seriös?" Härmade jag igen med samma fåniga röst. Hon drog en suck och himlade med ögonen och jag gjorde likadant och gick fram till henne.
"Nathan!" Sa hon.
"Nathan!" Hon såg inte lika road ut som jag var så hon vände sig om och gick ut genom dörren. Jag torkade av det värsta från händerna på en tygbit och stängde huven och gick sedan in.

Jag mötte Madison i köket som stod och krånglade med kaffemaskinen.
"Jävla skit, nu är den här trasig!" Mumlade hon.
Jag ställde mig bakom henne och kollade på henne sedan satte jag in kontakten i eluttaget. Madison stod helt tyst utan att se på mig, jag hade ett nöjt leende på läpparna.
'Tack för hjälpen Nathan." Sa jag med den tillgjorda rösten. Madison vände sig om och såg på mig, hon hade en allvarlig min men hennes läppar började rycka i ena mungipan och hon kunde inte hålla sig från att le.

Jag vred på duschen och lät det varma vatten träffa min kropp, vattnet som samlades vid avloppet var helt svart. Dörren till badrummet öppnades och in kom Madison. Hon såg på mig och ställde sig framför mig i duschen. Vi ser på varandra, men jag har svårt att se för allt vatten som kommer in i mina ögon, det är inte lätt att vara romantiskt. Min händer smekte hennes kropp men när jag kom ner mot magen blev hon genast obekväm och drog bort mina händer, jag kollade på henne men hon undvek min blick. Jag tog hennes hand i min och flätade in våra fingrar.
"Är du okej?" Hon undvek fortfarande min blick men nickade. Jag vet att det har med missfallet att göra och helt ärligt vet jag inte vad jag ska göra för att hjälpa henne, för hon har hållit det här för sig själv i flera veckor. Jag önska att jag kunde få det ogjort, men det är omöjligt. Men on jag var där med henne när det hände, vad som helst förutom flera tusentals mil från henne.

"Vi kan prata om det." Sa jag men hon skakade på huvudet.
"Det finns inget att prata om, det som hänt har hänt." Mumlade hon.

~Madisons perspektiv~