IRREPLACEABLE

~Del 20~

Jag låg i ett litet rum i en otroligt hård säng. I huvudet spelades alla scener från affären upp, om och om igen. Jag kunde aldrig ana att det skulle hända, mannen som såg ut att vara vilken man som helst, han kanske har en fru och barn där hemma. Jag låg och kollade upp i talet och skakade, jag har inte slutat skaka sen jag kom till sjukhuset. Gamla minnen kom tillbaka från tiden med Rodger, det blandat med nya.

En smäll hördes utanför och jag satte mig hastigt upp i sängen, blodet rusade genom kroppen och min kropp sa åt mig att fly. Jag reste mig upp från sängen och gick fram till fönstret som visade sjukhusets korridorer, men utanför stod det bara en sköterska som hade tappat en bunt med pärmar. Jag slöt ögonen och suckade, jag försökte lugna ner min kropp, men den ville inte sluta skaka.
Dörren öppnades och in kom Derek. Han kom fram till mig med en väska med nya kläder han hämtar till mig. Han la en tröstande hand på min rygg.
"Är du redo att åka hem, doktorn sa att allt är klart."

Jag kände försiktigt på min mage, för bara några timmar sedan var jag gravid, men nu är personen borta.
"Lily..." viskade jag hest.
"Hon slutar skolan om några timmar, jag ser till att er far..." Jag kollade på Derek och backade boet från honom, jag skakade på huvudet och paniken växte.
"Nej, nej, jag måste hem och Lily ska med, vi måste hem." Tårarna började rinna ner längst mina kinder, jag drog handen genom håret flera gånger, Derek drog in mig i hans famn men han kunde inte få min kropp att sluta skaka.
"Okej, vi hämtar Lily så ser jag till att ni kommer hem." Viskade han.

Derek stannade utanför Lilys skola, jag knäppte lös mig men Derek hann att stoppa mig innan jag klev ur bilen. Jag kollade frågande på honom och han såg på mig med en bekymrad blick.
"Är du säker?" Jag kollade på honom utan att röra en muskel.
"Klart jag är säker, Derek. Jag var nyss i affären och valde flingor och helt plötsligt börjar en man skjuta och helt plötsligt står jag med en pistol mot huvudet och förlorar mitt och Nathans barn. Så ja, jag är säker på det här. Allt jag behöver just nu är min lillasyster." Skrek jag. Jag lutade mig bakåt i sätet och håller händerna för ansiktet. Derek satt tyst bredvid utan att säga något. Jag suckade och drog händerna nerför ansiktet.
"Förlåt, jag menade inte att skrika..."
"Jag vet, det var en dum fråga." Utan att titta på varandra kliver jag ur bilen och stänger dörren. Jag går mot Lilys skola och torkar snabbt bort tårarna från mina kinder.

Jag kommer fram till Lilys klassrum och kollade in genom det lilla fönstret på dörren, hon satt vid hennes lilla bänk och satt koncentrerat, med tungan ute och ritade. Jag log för mig själv och knackade försiktigt på dörren, mrs Huffman kom mot dörren och öppnade den. Ett överraskande leende växte på hennes läppar och hon stängde dörren bakom sig.
"Hej, förlåt att jag stör." Säger jag med en skakig röst, hon la huvudet på sne.
"Är allt som det ska?" Frågade hon lugnt, ett nervöst skratt lämnade mina läppar.
"Ja, eller, ja. Det är bara det att det har hänt en grej nu på förmiddagen i affären, det var ett rån, men alla mår bra. Men, jag vet att det är några timmar kvar i skolan men jag. Jag om det går för sig så skulle jag vilja ta hem Lily." Jag bet mig hårt i kinden och mrs Huffman spärrade upp ögonen.
"Men Gud så hemskt, är du verkligen okej?" Hon la hennes händer på varsin sida av mina axlar. Jag nickade.
"Ja, jag mår bra jag behöver vara med henne nu." Hon nickade.
"Absolut, jag hämtar henne åt dig, okej?" Jag log.
"Tack så mycket."

Jag gick runt i en liten cirkel med armarna i kors och väntade på att Lily skulle komma ut. Efter en stund öppnades dörren igen och mrs Huffman kommer med Lily, när jag möter Lilys blick ler jag varmt och hukar mig ner mot henne. Jag drar bort hennes lugg och smeker hennes kind.
"Ska vi gå hem?" Hon nickade utan att fråga om varför. Jag tog hennes hand och vi gick tillsammans ut från skolan.

Derek skjutsade hem oss, han stannade utanför huset. Jag kollade bak på Lily.
"Kan du gå in så kommer jag om en stund?" Lily nickade utan att protestera, sedan klev hon ur bilen och sprang upp till huset. Jag lutade mig bakåt i sättet och kollade upp på huset.
"Förlåt igen för att jag skrek, det är bara det som hände, allt, ja.."
"Säg inte förlåt, det är jag som ska göra det. Jag vill bara ditt bästa." Jag nickade långsamt.
"Jag kan inte förstå det... För några timmar sedan var jag gravid, sen får jag en pistol riktigt mot huvudet." Jag torkade snabbt bort en tår som smitit ner på kinden, Derek smekte mig försiktigt på axel.