IRREPLACEABLE

~Del 58~

~Madisons perpektiv~

"Åhh jag kan inte förstå vart tiden har tagit vägen, är han verkligen sex månader gammal nu?" Säger Carrie och guppar runt med Jack i famnen, jag log.
"Jag vet det är så svårt att tro att det är sant. Han börjar bli så stor." Jag mötte Jacks blick och ett stort och busigt leende växer på hans läppar. Jack är ett riktigt glatt barn, han ler jämnt, älskar att vara runt folk och hälsar gärna på alla. Hans skratt får hela mitt hjärta att smälta och jag skulle kunna lyssna på hans skratt i flera timmar. Det plingade på dörren.
"Det måste vara dem!" Säger jag och skyndar mig från köket och in till hallen, jag öppnade dörren och möts av Kevin, Emma, Sam och Hunter, Austin och Nick. Jag välkomnar in alla och kramar om dem, Nathan. Kommer snabbt in till hallen och kramar om alla.

Vi går in i vardagsrummet och alla är samlade. Thanksgiving är en av mina favorit traditioner, när vi samlas familj och vänner och umgås. Sedan är jag helt överväldigad av känslor över att det är Jacks första tradition. Han har svarta byxor på sig och en blå och vit randig skjorta och ögonen glittrar på honom och mungiporna går till öronen på honom.

Vi alla satte oss runt bordet, jag sneglade på Emma och märker hur konstigt hon beter sig och kollar direkt på Nathan som sitter mitt emot mig och han mötte min blick. Han har märkt samma sak och ryckte lätt på axlarna. Jag skakade av mig tanken och började servera maten som stod på bordet. Jag slängde en blick på Jack som låg och sov så djupt.
Mitt under middagen plingade plötsligt till. Det var Emma som försiktigt tagit en sked och plingar på glaset. Alla Blev tysta och vände blicken mot henne och hon reste sig upp.
"Okej, först och främst vill jag utbringa en skål för att vi sitter här alla tillsammans, familj och vänner." Alla höjde deras glas. "Skål." Sa vi alla i kär och drack ur våra glas.
"Men det är även en till sak jag skulle vilja berätta..." Emma såg ner på kevin som satt bredvid henne, han tog hennes hand i hans och de såg varandra i ögonen.
"Det är så här att..." Hon tog en paus och andas ut. "Jag är gravid." Både jag och Emma skriker rätt ut av lycka och vi båda springer fram till Emma och omfamnar henne. Jag kramade hårt om henne och känslig som jag är rinner tårarna av lycka.
"Grattis!" Säger jag och kramar om Kevin.

Nathan reste sig upp och resten gick fram för att gratta. Jag kramade om Nathan och såg nöjd på honom.
"Jag sa ju att de inte skulle ta mer än ett år." Nathan skrattade och pussade mig på pannan.
"Okej då." Sa han med läpparna mot min panna. Kan livet bli bättre?

Middagen blev en succe, att vara alla samlade tillsammans har varit fantastiskt. Emma och kevins nyhet var helt fantastisk. Jag stod i köket och diskade när jag känner hans armar runt mina höfter och samma sekund snurrade han runt mig.
"Äntligen sover de." Log han efter att ha spenderat nästan en timme för att lägga Lily och Jack. Jag finnas ihop mina händer bakom hans nacke och han tog tag i min midja och lyfte upp mig på diskbänken. Han lutade sitt huvud närmare mig men stannade innan våra läppar möttes. Jag såg in i hans ögon och log, han log och såg ner på mina läppar och sedan in i mina ögon innan han kysste mig.

~Nathans perspektiv~

Jag öppnade långsamt ögonen av att Jack gråter högt. Jag vänder mig om för att säga till Madison att det är hennes tur men upptäcker att hon inte ligger kvar i sängen. Med trötta steg kliver jag ur sängen och går fram till Jack säng, jag ser ner i sängen där han ligger och tar upp honom i min famn. Stående med Jack i min famn vaggar jag honom samtidigt som jag kämpar för att hålla ögonen öppna. Jag kollade på klockan och den visade kvart i fem på morgonen. Jag gäspade högt och ser ner på Jack som nu slutat gråtit och kollar tillbaka på mig hans stora, gröna ögon. Jag gungade honom och det tog inte lång stund innan han somnade om igen, jag la försiktigt ner honom i sängen igen.

Jag kände försiktigt på dörren till badrummet men upptäcker att den är låst, jag knackade försiktigt.
"Madison?" Jag fick inge svar. Jag lutade örat mot dörren men hör ingenting. Jag gick fram till hennes nattygsbord och tog en hårklämma som jag låste upp dörren med. Jag kommer in i badrummet och hittar Madison halvliggandes över toaletten.
"Hej, du hur mår du?" Säger jag oroligt och går fram till henne, hon hann inte innan hon böjde sig över toaletten för att spy. Jag samlade ihop hennes hår och höll det medan hon hängde över toaletten. När hon var klar lutade hon sig mot kaklet, hon torkade bort några tårar från hennes kinder. Jag satte mig bredvid henne och hon lutade hennes huvud mot min axel. Vi sa ingenting men jag tror att vi båda förstod.

"Går det bra?" Frågade jag orolig.
"Ja Nathan, för tusende gången." Svarade Madison på andra sidan dörren. Oroligt gick jag runt i sovrummet. Jack låg på sängen och hade nyss somnat. Dörren från badrummet öppnades och ut kommer Madison. Hon går fram till sängkanten och sätter sig bredvid Jack som sover, jag sätter mig på andra sidan av honom. Hon kollade på mig med en orolig blick och jag mötte hennes med en lika orolig. I handen höll hon i graviditetsstickan och såsen skakig hand.
"Nej jag kan inte kolla." Säger hon och reser sig upp och ger mig snabbt stickan. Jag såg upp på henne medan hon nervöst gick längre bort från stickan. Hon vände sig mot mig.
"Två minuter har gått, det borde stå något nu." Säger hon, jag svalde hårt och bet mig i kinden. Långsamt kollade jag ner på graviditetsstickan och det tog några sekunder innan jag inser att det är två streck på stickan och två streck betyder... Jag såg upp på Madison med stora ögon.
"Vad?" Säger hon. Jag skrattade chockat och överraskat och reser mig snabbt upp och går fram till Madison.
"Vi ska få barn!" Hon gapade.
"Det är inte sant, ge hit." Säger hon och tar stickan från min hand. Hon skriker rätt ut men lägger snabbt en hand för hennes mun för att inte väcka Jack. Hon ser upp på mig med tårar i ögonen.
"Vi ska få barn!" Säger hon.
"Vi ska få ett till barn!" Säger jag och hon slänger sig in i min famn. Jag kramade hårt om henne.
"Vi ska få barn..." viskade hon chockat och lägger hennes händer på varsin sida av mitt ansikte och pussade mig snabbt på munnen, sedan går hon fram till Jack och lyfte upp honom.
"Du ska få ett syskon Jack!" Säger hon och han började skrika högt. Vi båda skrattade högt.

Hur fantastiskt är det inte? Samtidigt som jag är förväntansfull så är jag livrädd. Tänk att vi ännu en gång ska få bli föräldrar? Varken jag eller Madison hade tänk på ett andra barn, inte än i alla fall. Vi har fullt upp med Jackson, men plötsligt händer det. Plötsligt när vi trodde att vi hade det som bäst blir det ännu bättre.
___________________________________
SISTA KAPITLET!!!

Jag kan inte förstå att sista kapitlet ligger ute nu?! Samtidigt som det känns konstigt så ser jag såå mycket fram emot att få visa er nästa bok som jag börjat skriva på och som jag är sååå nöjd och stolt över.

På onsdag kommer första kapitlet ut, klockan 18:00. Håll utkik då så ses vi i nästa kapitel!!! Älskar er❤️