Innan boken börjar

131 11 4
                                    

Hej, det var länge sedan jag var inloggad på wattpad. Jag har mina anledningar, så innan ni hatar mig, läs det jag har att skriva. 

Jag började skriva en bok, San Sebastian. Jag skrev två kapitel innan jag slutade och jag berättade aldrig varför.. men det är det jag ska göra nu. Jag insåg att många delar i boken som jag på förhand hade tänkt ut liknade en film jag såg. Jag har nu sedan jag började på den boken försökt tänka vad som ska hända. Har ni sett filmen Everything Everything? Det är en av mina favoritfilmer och boken är en av de bästa jag läst. Har ni sett den vet ni precis vad som kommer hända i San Sebastian. Okej, själva handlingen är inte samma, men alla små delar i filmen är samma. Vem vet, jag kanske skriver den någon annan gång. Men just nu kommer jag faktiskt inte lägga mer tid på den. 

Så vidare i livet. En dag i skolan kom jag på en ny bok. Det var den sista dagen jag var där (innan jag blev förkyld och fick ligga hemma i soffan.. suck) och jag såg en kille. Inte vilken kille som helst utan killen som jag under hela min tid på högstadiet har dreglat över så fort han går förbi. Hehe. Iallafall.. jag tror att många (om inte alla) som läser det här har haft en crush på någon. Man tänker på hur man ska prata med hen men man gör det aldrig, man skjuter fram det och tänker att någon gång ska jag göra det. Tänk om man gick fram till sin crush och bara sa hej. Där kom min ide. Jag såg honom och tänkte att det är snart lov och jag måste prata med honom. Bokens perspektiv är alltid Calebs, jag valde en kille för att det är ungefär 50-50% tjejer och killar som följer mig. Plus att jag länge velat skriva bara ur en killes perspektiv. Det kanske verkar flummigt och konstigt, men läs beskrivningen till boken och om det inte passar dig så behöver du inte läsa. Meeen, snälla gör det. 

Innan boken börjar vill jag bara tacka för 2017. Det var mitt förstå år som "författare" och tillsammans tog vi oss till plats #1 i kategorin romantik med boken En riktig jävla klyscha. Tack för att ni gjorde 2017 till ett bra år. Jag får fortfarande notis på telefonen där jag ser att någon röstar på min bok och varje gång blir jag lika glad. Just nu är klockan 04:38 och jag sitter bokstavligen och gråter för att jag är så stolt. En sista gång för i år vill jag säga tack. Tack för att ni läser och tack för att ni gjorde mitt år till ett så bra år som det faktiskt var.

Okej, nu har jag tagit nog med tid från dig. Nu är det nytt år och jag ska verkligen försöka uppdatera så ofta jag kan. Vi ses i 2018 som bara är om några timmar. Nu ska jag låta dig läsa min bok. 

// Secretblondewriter


Den blonda blommanWhere stories live. Discover now