Den blonda blomman

Kapitel 1 - Prata med henne bara..

Det blonda håret flyger i luften när hon går. Det är som slow motion. Hela världen snurrar runt henne och stannar när hon ler. Hennes vackra leende som visar dem vita tänderna lyser när hon skrattar. Hon går med sina fem bästa vänner. Hon går längst till vänster, alltså närmast mig, Jake och Mike. Hennes blick fastnar på mig när hon i förbifarten lägger märke till mig och leendet på hennes små läppar försvinner. Hon böjer ner blicken i backen och fortsätter gå iväg med sina vänner. Hon bryr sig inte om mig ett dugg. En sista skymt ser jag av hennes ben innan hon försvinner helt ur min syn.
"Ska vi gå?", frågar jag killarna samtidigt som jag reser mig.
De båda kollar upp på klockan på väggen.
"Varför vill du så gärna gå nu?", frågar Mike.
Jag slutar direkt le och höjer istället ögonbrynen mot honom.
"Jag vill inte gå just nu", säger jag och drar ut på viiiill. "..men vi börjar snart och jag vill inte komma försent till lektionen.", säger jag.
Killarna kollar på varandra och sedan tillbaka upp på klockan.
"Vi börjar om en kvart. Det är inte på grund av att din crush, Dahlia, precis gick förbi?", frågar Jake.
Jag skakar på huvudet. De båda ger mig varsin menande blick.
"Okej, men kan vi gå nu, jag kanske missar henne!" Jag ler stort mot killarna.
De båda suckar och skakar på sina huvuden innan de tillslut reser sig upp. Jag börjar gå iväg med killarna på varsin sida av mig. Längre bort står Dahlia vid sitt skåp. Hon håller i tre mappar, sin dator, sin mobil och flera papper. Hon stänger skåpet och försöker sätta på låset. På dörren bredvid sitter papper med alla klassers scheman på. Jag går dit och kollar på vårat schema. Jag kan det utantill, vet exakt när vi börjar och slutar. Hon trycker ihop låset och tappar ett papper, efter det faller ett annat papper ur hennes famn. Tillslut faller två av tre mappar ur hennes grepp. En djup suck lämnar hennes mun när hon böjer sig ner för att plocka upp sina saker.
"Nu är det din chans..", säger Mike och puttar till mig i sidan.
"Nej, det kommer verka konstigt.." viskar jag tillbaka till honom.
"Konstigt att du hjälper henne upp med saker som hon tappat?", frågar Mike ironiskt.
"Nej. Det är konstigt att det är just jag, jag som alltid stirrar på henne som hjälper henne.", viskar jag.
"Men nej..", viskar Mike tillbaka till mig.
Han puttar till mig i sidan så att jag faller rakt på henne. Sakerna som hon precis fick upp från marken tappar hon taget om och ramlar ur hennes grepp ännu en gång. Jag kollar argt på Mike innan jag  snabbt böjer mig ner för att plocka upp sakerna. Hon sitter redan ner på huk och plockar i sina papper.
"Du behöver inte, jag kan plocka upp det själv.", ursäktar hon sig och vänder upp blicken mot mig.
Jag ler mot henne.
"Jo, det behöver jag. Hade jag inte gått in i dig.." snarare sagt blivit puttad in i dig "..hade du inte tappat dina saker, så jag är anledningen att sakerna hamnade på golvet." Jag plockar upp de sista papperna och räcker över till henne.
"Tack", säger hon och reser sig upp.
"Alltid". Hon ler mot mig och lägger papperna åt rätt håll. "..eller jag menar inte att jag alltid kollar på dig, det skulle vara konstigt. Inte för att jag inte vill kolla på dig. Du är fin att kolla på men..", slänger jag ur mig men avbryts av hennes skratt.
Hon ler en sista gång och går sedan förbi mig skrattandes.
"Vad var det där?", hör jag hennes kompis säga bakom mig.
Mer hör jag inget mer innan Jake dyker upp bakom mig.
"Bra jobbat..", säger han och Mike nickar instämmande.
"Var det verkligen så hemskt?", frågar jag och suckar åt mig själv.
"Hon verkade mest glad över att du hjälpte henne.", säger Mike och nickar mot henne.
Jag vänder mig om och ser henne utanför klassrum A365. Hon står där tillsammans med Evelyn. De skrattar åt något Evelyn sa. Jag ler av tanken att jag skulle vara anledningen till att Dahlia skrattar.
"Sluta stirra Caleb, det är konstigt", säger Josie som dykt upp bredvid mig.
Josie och jag har gått i samma klass sedan trean då jag började i hennes skola. Nu går vi i åttonde klass och har gått två år på den största högstadie-skolan i vår kommun.
"Jag stirrar inte.. jag bara kollar lite diskret". Jag vänder mig om och möts av Josie som blänger på mig.
"Du stirrar visst, och nu pratar hon om dig.", säger Josie.
Jag blänger tillbaka på henne.
"Hur vet du det?", frågar Jake.
Josie vänder sig om mot honom och ger honom en blick som är svår att urskilja vad den betyder.
"Hon pratar med sina vänner, de kollar hitåt men så fort vi kollar dit vänder de bort blickarna. Vad har du nu gjort som gör att hon pratar om dig?". Det sista frågar hon mig.
Jag rycker på axlarna.
"Han ramlade in i henne så att hon tappade alla saker hon höll i. Sedan svamlade han om att han inte kollar på henne ofta, men att hon är vacker.". Jag ler mot Josie när hon vänder sig om mot mig.
Hon suckar högt och himlar med ögonen.
"Prata med henne bara, det är inte så svårt.", säger Mike och jag höjer ögonbrynen mot honom.
"Jag kan inte bara prata med henne. Jag säger allting fel när hon är i närheten. Hur ska jag då ens kunna säga hej till henne?"
Alla tre kollar på mig som att jag precis sagt det dummaste en människa kan säga. Det är förmodligen det jag precis gjorde också.
"Om hon gillar dig kommer hon inte bry sig om du stammar fram orden, säger något fel eller gör bort dig. Du behöver bara ta det lugnt och andas. Hon bits liksom inte."
Jag vänder mig om och kollar på Dahlia. Hon möter min blick och dem vackra blå ögonen glänser. Jag vänder snabbt tillbaka huvudet.
"Mike gick ju i hennes klass på mellanstadiet, han kan ju prata med henne så kan du bara gå fram till Mike och så råkar ni börja prata med varandra", säger Jake.
Jag skakar hastigt på huvudet.
"Nej, jag kan inte..", säger jag snabbt och visar med händerna att det är omöjligt.
"Du får skynda dig. Vi slutar om mindre än en vecka och då är det 10 veckor kvar tills du får se henne igen." Josie lägger handen på min axel och ger mig en medlidande blick.
"Jag ska prata med henne, bara inte nu", säger jag till henne.
"Innan sommarlovet?", frågar Jake och jag nickar.
"Ja, jag måste."
Jake ler innan han går iväg med Mike vid sin sida.
Jag måste prata med henne. Jag ska.

Första kapitlet är klart! Vad tycker ni? Jag kommer förhoppningsvis fortsätta lägga ut ett kapitlet varje torsdag och söndag, men ibland kanske det kommer tidigare eller senare. 

Kommentera vad ni tycker om boken hitills. Gillar ni Caleb? Tycker ni att Dahlia verkar trevlig? Tack för detta år, nu går vi tillsammans in i nästa.

// Secretblondewriter