Justin bieber- en oförglömlig sommar (FÄRDIG)

Kapitel 32

Jag hörde taxin tuta utanför mitt hus, vilket betydde att det är dags att åka till flygplatsen. Idag är det fredag och idag åker jag till Miami! Omg, jag är så taggad eftersom jag ska få träffa mamma. Har saknat henne något otroligt.

Jag tog snabbt tag i resväskan och mitt handbagage och skyndade mig ut från dörren.

Sedan vände jag mig snabbt om för att låsa. Taxichauffören kom ut ur bilen och vinkade smått till mig sedan tog han tag i min resväska och la in den i bagagen. Jag log artigt tillbaka och satte mig i förarsätet, strax efter var chauffören i bilen igen och började köra mot flygplatsen.

Det var hyfsat varmt ute så jag kunde ha shorts och linne, men det kom lite kalla vindar då och då så jag hade en kofta också.

Jag lutade mig mot fönsterrutan och tittade ut på de fulla gatorna. Klockan var ungefär halv nio, vilket är när alla åker till jobb och sådant. Men som tur är, så är jag ute i väldigt god tid till flygplatsen, så det gör inget om det blir lite trafikkö. Anledningen till att jag inte kör min egen bil, är för att det blir alltid så jobbigt och nervöst att ställa bilen på flygplatsen.

Efter fyrtiofem minuter var vi äntligen framme vid ingången till flygplatsen. Jag gick sakta ut ur bilen och stängde dörren efter mig. Chauffören öppnade bagagen och tog ut resväskan och ställde den bredvid mig. "Tack" sa jag och tog fram min plånbok för att ta fram pengarna.

När jag kom innanför entreen möttes jag av en sval vind som kom från ac:en. Jag satt ner min resväska på golvet och knäppte upp min kofta. Det var inte jätte mycket folk på flygplatsen, mest kvinnor och män i kostym som antagligen ska åka bort för att jobba.

Jag tog upp min mobiltelefon och tittade på klockan. Den var kvart över nio, och flyget gick vid elva. Jag hade bara tagit något lätt till frukost så jag bestämde mig för att ta något och dricka.

Starbucks finns ju alltid på flygplatser, så jag gick bort dit. Jag beställde en kaffe latte. Just nu satt jag på en av stolarna med telefonen i handen medans jag smuttade på min varma dryck. Det var bara jag och en annan person på hela Starbucks. Men den personen satt fem bord bort. Typiskt kanadensare att sitta så långt bort som möjligt, tänkte jag och öppnade upp medelande i min telefon. Jag skulle bara skicka att jag var på flygplatsen till mamma.

Jag var klar med kaffet efter en kvart, och jag hade inget att göra så jag bestämde mig för att checka in. Resväskan började jag att rulla, medans jag hade min vanliga väska runt axeln. Sedan gick jag mot incheckningen där man lämnade resväskan.

När jag hade lämnat väskan, gått igenom säkerhets kontrollen och kollat igenom taxfree gick jag in i väntrummet där man skulle gå på flyget. Men jag överraskades när jag såg att de redan öppnat upp dörrarna till gaten, det var redan kö.

Jag småsprang dit bort, sedan ställde jag mig i kön bakom de andra. Precis som innan var de bara massa affärsmän och kvinnor här. Förutom några enstaka tjejer och killar som var ungefär i min ålder.

När det snart var min tur öpnnade jag min väska och rotade fram mitt pass och min boardingticket.

"Ert pass och biljett?" sa en ung kvinna som stod vid den stora dörren som ledde in till flygplanet. Jag log och räckte fram mitt pass och biljett. Hon skannade det, sedan gav hon tillbaka det till mig. "Tack" log jag återigen och tog emot grejerna. Sen var det bara att gå på flyget.

Jag gick uppför trappan som ledde mig upp till flygdörren. Där fick jag vänta en liten stund pågrund av att folk inte kunde komma in. Av det jag hörde, var det typ någon man som inte kunde trycka upp sitt handbagage på hyllan ovanför sin stol. "Åhhhh" suckade jag tyst för mig själv och torkade bort en svettdroppe från pannan. Det var såååå himla varmt. I allafall här när solen lyste in på mig från fönsret.