~kapitel 16
"Klockan är halv fyra, mamma kommer hem vid sex så då lagar hon mat till oss. Ska vi åka hem till mig?" Frågade justin.
"Visst" sa jag och ställde mig upp. Justin tog tag i min hand och vi gick ut till hans bil tillsammans.
"Kan du sätta på radion?" Frågade jag när vi backade ut från parkeringsplatsen. "Såklart" sa justin och slog på radion.
"Jag älskar den här låten!" Sa justin och sjöng med. "Justin, sluta folk stirrar!" Sa jag och skrattade. "Kom igen, sjung med!" Sa han och tog bort mina händer som jag satt för ansiktet. Jag skrattade och sjöng med honom. Jag tittade ut på gatan och folk stirrade på oss, men just då brydde jag mig inte. Jag ville bara leva i stunden.
Jag tittade på justin som nu försökte ta en hög ton och skrattade. Jag kände att jag verkligen var lycklig.
När vi kom fram så parkerade justin bilen. "Vänta, innan vi går in har jag en fråga" sa jag. "Vad är det?" Frågade justin och log.
"Är vi, liksom. Du vet. Pojkvän och flickvän?" Frågade jag och rodnade. "Jag tycker det" sa han och log. "Okej då är vi det" sa jag och kysste honom innan vi gick in tillsammans.
"Så vad ska vi göra innan mamma kommer hem?" Frågade justin. "Vi kan väll se på tv?"
"Okej!" Sa justin och satt sig i soffan. "Kom!" Sa han och öppnade armarna. Jag log och satte mig i hans famn.
Det var något konstigt program om giraffer på tvn. Jag tittade på justin som höll på med mitt hår. Han märkte att jag tittade på honom och gav mig en puss. Just då öppnade Pattie dörren och kom in. "Oj, hej!" Sa hon och smålog. "Ni har nog lite att förklara, eller?" Sa hon och höjde ögonbrynet. Justin och jag tittade på varandra och jag satte mig upp. "Jo mamma, vi är liksom tillsammans" sa justin generat.
"Vad roligt!" Sa Pattie och klappade ihop händerna. "Jag går och börjar med maten" sa hon och gick in i köket.
"Oj, hon tog det bra" sa justin och skrattade. "Snacka om!" Sa jag och skrattade med honom. Jag la mig ner i justins knä igen och han tog tag i min hand och vi fortsatte att se på tvn. Då och då märkte jag att han stirrade på mig. Jag började började att le av tanken att han tittade på mig.
Efter ungefär en kvart så ropade Pattie på oss att maten var klar. Vi gick in till köket och slog oss ner runt matbordet. Pattie tog upp lite mat till var och en och vi började äta. Först var det lite pinsam tystnad, men Pattie bröt den. "Så, hur länge har vi varit tillsammans?" Frågade hon med ett leende. "I ungefär två timmar" sa justin och skrattade. "Justin är nog jätte glad, för han har varit förälskad i dig ända sedan dagis" sa Pattie och log. "Jaså?' Sa jag och höjde ögonbrynet. "Mamma, sluta du skämmer ju ut mig!" Skrattade justin.
"Det gör hon ju inte, det är bara gulligt!" Sa jag och tog tag i hans hand. Justin skrattade och gjorde en min till Pattie.
Efter vi tackat för maten gick vi upp till justins rum. "Jo Sarah, jag var skrivit en låt till dig" sa han och tittade ner i golvet.
"Aww, justin, tack!" Sa jag och pussade honom på kinden. "Kan jag få höra den?" Frågade jag exalterad. Justin log och gick och hämtade sin gitarr. (Sätt på catching feelings för känsla)
Justins låt som han hade skrivit till mig kallade han för "catching feelings". Den var så bra. Hans ljuva röst, alla de höga tonerna och texten. Allt var perfekt.
När låten var klar och justin hade tagit sista tonen så klättrade jag över honom och började kyssa honom. Han hängde med och började smeka mig på ryggen. Jag kände hur han knäppte upp min bh och kastade den på golvet. "Vänta, justin jag är rädd" sa jag och blev röd i ansiktet. "Det är jag med, men vill du?" Frågade han. Jag ville verkligen och Pattie hade gått och lagt sig så vi kunde om vi ville.
"Ja" svarade jag. Justin flinade och började kyssa mig igen.
~~~~
Följ gärna mitt jb konto på instagram: bizzlebiebervideos tack!
VOCÊ ESTÁ LENDO
Justin bieber- en oförglömlig sommar (FÄRDIG)
FanficDetta är en Justin bieber fanfiction! I denna berättelsen heter du Sarah och bor i stratford Canada. Du är en snäll, härlig tjej på 17 år. Din bästa vän heter Justin bieber och han går i din klass. Du och justin har alltid varit nära vänner, men...