Justin bieber- en oförglömlig sommar (FÄRDIG)

Kapitel 22

- Kapitel 22

Justins perspektiv:

"Jag börjar frysa, ska vi åka hem?" Frågade jag. Sarah bet sig i läppen och jag kunde direk tyda på att hon inte ville åka hem. "Jag kan åka hem, så kommer du senare?" föreslog jag. Hon nickade sakta och log mot mig. Jag log tillbaka och vi simmade in mot stranden.

Efter jag sagt hejdå till Sarah gick jag och satte mig i bilen. Jag trummade lite på ratten innan jag startade bilen, när jag såg Emma stå utanför och prata med sina kompisar. De försökte se in i bilen, men jag hade svartglas på mina fönster så de som stog ute kunde inte se in. Fast de inte kunde se mig, kände jag mig obekväm. Så jag staratade bilen och körde ut från den trånga fickparkeringen. Det var ganska mycket trafik pågrund av det fina vädret. Alla var dessutom påväg till stranden, medans jag var påväg ifrån den.

När jag äntligen kommit hem efter tjugo minuters körande var jag helt uttmattad. Benen kändes tunga, ansiktet var helt torrt och jag kände mig smutsig. Jag bestämde mig för att gå och ta en dusch. Kläderna la jag ner i tvättkorgen och sedan steg jag in i duschen. "Det var så skönt att duscha" tänkte jag och masserade in balsamet i mitt hår. Jag började nynna lite på en melodi som sedan överledde till att jag sjöng. Men då hörde jag hur de plingade på ytterdörren. Jag drog snabbt bort duschdraperiet och tog en handduk runt midjan. Jag joggade ut till hallen och öppnade dörren "Sarah, vad du är hemma ti-" men jag avbröts när jag såg vem som stod där. Det var Emma med en kort, kort sommarklänning på sig. Hon såg snygg ut, det får jag erkänna.

"Vad gör du här?" Frågade jag lite småsurt när jag tänkte på vad hon gjort mot mig och Sarah. Hon sa inget utan bara steg in innanför dörren och satt sig i soffan. Jag himlade med ögonen och stängde dörren efter henne.

"Jag kom hit för att be om ursäkt" sa hon och tittade ner i golvet. Jag tänkte en sekund men sedan satt jag mig brevid henne i soffan. "Det är okej" sa jag och log lite stelt. Hon log tillbaka, men inte vilket leende som helst. Det där leendet hon gav första gången hon träffade Sarah också. Det var något konstigt med det leendet.

"Med det sagt, tycker jag att du borde gå" sa jag och ställde mig upp från soffan. Emma gjorde det samma. Men hon vände sig plötsligt om och tryckte upp mig mot väggen. "Vad gör du?" frågade jag chockat. Jag hann inte reagera på det hon gjorde sen. Hon tryckte sina läppar mot mina och började trycka sig mot mig. Jag försökte komma loss, men hon hade ett fast grepp om min midja.

Då hörde jag plötsligt ytterdörren öppnas. Emma slutade kyssa mig och steg åt sidan. Där stod Sarah med hakan nere till golvet. "Sarah, det är inte som det ser ut!" sa jag. "Sluta ljug, jag såg ju det själv!" skrek hon med gråten i halsen.

Tillbaka till Sarahs perspektiv:

"Sluta ljug, jag såg ju det själv!" skrek jag med gråten i halsen. Emma vände sig plötsligt om mot mig. "Jag tror jag borde gå" sa hon och flinade medans hon gick ut genom dörren. "Det borde jag också göra" sa jag med tårar i ögonen. Justin försökte ta tag i min hand. "Nej, jag vet vad jag såg!" skrek jag honom i ansiktet.

"Men, allt är Emmas fel! Hon kom hit för att be om ursäkt, men hon menade inte det. Hon gjorde det bara för att förstöra för oss!" Sa han med en gäll röst. "Men varför skulle hon göra så?" sa jag lite irriterat men ändå ledsamt. "För att hon är Emma!" Skrek han. "Varför ska jag tro på dig?" frågade jag besviket. "För jag är din pojkvän" sa han tyst och kysste mig. Jag försökte dra bort från kyssen och lyckades tillslut. "Vet du vad? Jag tror inte du är det längre." Sa jag och snyftade.

Justin sa inget, han bara stod där tyst, chockad efter det jag just sa. Jag vände mig om, tog min väska och gick ut genom ytterdörren. Jag kände hur tårarna var påväg, men jag ville inte gråta precis utanför Justins hus. Han kunde kanske se mig. Jag torkade snabbt en tår som rann ner för kinden och började gå ut på gatan. Jag kunde välja mellan att åka hem till Leah eller bara åka hem till mig. Jag bestämde mig för att bara åka hem, jag ville inte träffa någon just nu. Jag tog snabbt upp min telefon och tittade på klockan. Den var redan sex på kvällen, men som tur var hade inte solen gått ner än. Jag rätade på ryggen och började gå hem. Allt kändes bara skit just nu och jag ville bara sätta mig ner och gråta mitt på gatan.

När jag äntligen såg mitt hus så sprang jag sista vägen. Jag tog upp mina nycklar, som var väldigt svårt eftersom jag skakade, och låste upp dörren. När jag kom in satt jag mig bara rakt ner i hallen och grät.

Efter en stund kände jag hur det vibererade i bakfickan. Jag tog upp min telefon och tittade på skärmen. Det stod att jag hade tolv missade samtal från Justin. Jag började gråta igen, men torkade tårarna snabbt."Gud, jag blir bara ledsen av att läsa hans namn" tänkte jag för mig själv.

Tillslut bestämde jag mig för att gå in till köket för att at något och äta. Jag öppnade kylskåpet och tittade igenom det. Eftersom mamma trodde att jag skulle vara hos Justin hela sommaren hade hon inte handlat någon mat. Jag suckade för mig själv och öppnade frysen istället. Där längst in, hittade jag en frusen pizza. När jag tittade på den, kom jag på historien och den frusna pizzan som hände hemma hos Justin i början av sommaren. Jag log för mig själv och kände hur tårarna var påväg. Jag ryckte upp mig och satt in pizzan i mikron.

För att inte känna mig lika ensam, satt jag på tv:n. Pling! Lät det plötsligt. Jag tog ut pizzan från mikron och satt mig på en av de höga barstolarna.

Efter tio minuter var det inte mer än en smula kvar på tallriken. Jag tog undan disken och satt mig i soffan i vardagsrummet. Jag kände mig riktigt nere och trött. Jag vände huvudet mot klockan i köket och såg att den bara var halv tio. Men om jag skulle vara helt ärlig, pallade jag inte med mer av denna dagen så jag bestämde mig för att gå upp och lägga mig.

Jag segadelångsamt uppför trappan och gick in i badrummet. Jag blev riktigt chockad när jag tittade mig i spegeln. All min mascara var utkletad runt ögonen och detsamma med eyelinern. Jag tog genast en våtservett och torkade av det. Håret var även väldigt trassligt, så jag började leta efter min kamm. Då kom jag på att den är hemma hos Justin, som alla mina andra grejor också är.

Jag hittade tillslut mammas gamla kamm och började genast kamma ut alla tovor. Tandborsten var också hemma hos Justin så jag fick strunta i att borsta tänderna. "Jag får hämta mina grejor imorgon" tänkte jag när jag gick in i mitt sovrum. När jag såg min obäddade säng kändes jag äcklad av tanken att ligga i den. Kudden var helt svart av mascara från förra gången jag var här hemma, då jag också var ledsen efter festen.

Jag bestämde mig för att lägga mig i mammas säng. När jag bäddat ner mig under täcket kände jag mammas lukt i hela rummet. Då kom jag på hur mycket jag saknar henne. Jag började snyfta igen. Tillslut började jag storgråta när jag började tänka på Miami, mamma och såklart Justin. När jag inte hade några tårar kvar så slöt jag ögonen och försökte somna. Sakta men säkert blev allting svart och jag kom iväg från den hemska verkligheten.

~~~

Rösta & kommentera för nytt kapitel!