"Just another player"

~1~

"Rose!" Halvskriker min mamma. "Rose! Nu får du skynda dig" skriker hon igen. "Ja! Herregud" skriker jag tillbaka och lägger undan min locktång. Vad min mamma ska alltid stressa mig på första dagen av skolan, jag kastar en snabb blick på klockan. 07:35. Jag har tid att äta min frukost.

Jag skyndar mig ner till bottenvåningen och möts en av en arg blick. "Din frukost är klar, skynda på och ät så att jag kan köra dig till skolan" muttrar min mamma. Jag ler och ger henne en puss på kinden som ett tack. Min frukost blev två ägg och en skål med fruktsallad. Gott.

"Jag hör av mig när jag slutar!", Vinkar jag. "Visst! Vi ses sen" Vinkar min mamma och körde iväg till jobbet. Jag vänder mig om och börjar gå till den stora skolbyggnaden, redo att börja första året av gymnasiet. Såklart att jag blev nervös men samtidigt exalterad, vem skulle inte bli det? Att möta nya elever och förhoppningsvis få nya vänner peppade mig mer. Jag öppnar porten till skolan och det första jag ser är trappor som går upp, till höger och till vänster. Skolan var enorm och så öppen. Skolkorridorerna är fyllda med elever, som går åt alla möjliga håll. Men nu gäller det att hitta rektorns kontor och få mitt schema, som tur fanns det skyltar på väggarna eftersom denna skola var så stor. Så jag följde en skylt som stod "rektorns kontor" på och lyckades hitta en vit dörr. Jag knackade försiktigt på dörren tills jag hörde någon skrika inne.

"KOM IN!", jag öppnade dörren och såg direkt en välklädd kvinna sittandes bakom ett stort skrivbord. "Du måste väl vara Rose?" Frågade hon. Jag svalde hårt, varför ska jag vara så obekväm runt rektorer? "Ja d-det är jag" stammade jag fram och log stelt. "Gud va bra! Iallafall här har du ditt schema, du behöver inget lås eftersom skåpen har kombinations lås" rektorn gav mig mitt schema. "Förresten kalla mig Ms. Ae Jeong" hon log. "Tack så mycket!" Jag bugade artigt och begav mig ut från kontoret. Okej fick mitt schema och nu till sal 365 på våning två, till min första lektion.

"Yes, äntligen" viskade jag för mig själv och knackade på dörren till klassrummet. Efter några sekunder öppnade läraren och välkomnade mig med ett leende. "Välkommen Rose!" Hon stängde klassrums dörren efter mig. Jag ser hur alla blickar vänds mot mig. Gud vad jobbigt. Det fanns inte så många elever i klassen, runt arton gissade jag. "Så, Rose ska du presentera dig?" Läraren frågade mig. Jag nickade till svar och tvingade fram "H-hej jag h-heter Rose och har bott i Sverige, jag har studerat det koreanska språket nu i tre år och ska nu börja i denna klass" jag ler stelt igen. "Jättekul att vi har någon från ett annat land!" Läraren såg stolt ut, "Du kan gå och sätta dig där" hon pekade på en fönsterplats. Tack gud att det var en fönsterplats. Med snabba steg tar jag mig till min plats och sitter ner, utan att ens kolla känner jag hur precis alla har sina blickar på mig, kollar på varenda rörelse jag gör som några övervakningskameror. Jag försöker fokusera på undervisningen men alla viskningar och fniss fick mig att krympa. Min hypotes om nya vänner gick åt helvete, jag pustade ut och hoppades att denna dag ska gå snabbt.

Jag sträckte på mig och kände hur alla mina ben knäcktes, äntligen ska jag till mitt ljuvliga hem. Precis när jag skulle ut ur klassrummet blev jag stoppad av ett gäng killar, runt sju stycken antar jag. "Så det är du som är den nya tjejen?" En av killarna pratade. Vilka är dem här och vad vill dem? "Ja det är jag", min röst lät säker och stadig, jag försökte gå men blev ytterligare igen stoppad. En av killarna klev fram, la handen på min haka och lyfte mitt huvud. Liksom tvingande mig att mina ljusa, gröna ögon ska kolla på hans kalla, okänsliga och mörka ögon. "Inte dåligt för att komma från Europa" han flinade, äckligt. Utan att säga ett ord tog jag ett hårt grepp om hans handled och föste bort honom från mig. Han får inte röra mig, inte utan mitt tillstånd. "Rör inte mig ditt äckel", jag kollade på honom med ögon full av ilska och med bestämda steg gick jag ifrån klassrummet och upp till mitt skåp för att ringa mamma.

Precis när jag kom ut ur skolområdet svängdes mammas bil in, jag började småspringa och slängde mig in i framsätet bredvid henne, "Hej gumman! Hur var din dag?" Mamma lät nyfiken. Jag pussade henne på kinden och svarade. "Jo det var helt okej!" Jag log. Och med det svaret började hon köra. "Vi ska väl laga mat tillsammans idag?" undrade jag, "Jo det klart!" Svarade min mamma som hade ögonen på vägen. Min blick fastnade på henne, min mamma. Hon är en grym ensamstående mamma och har alltid funnits vid min sida. Hon är typ den bästa vännen som jag kan aldrig ersätta eller jämföra med någon annan. "Rose?" Hon väckte mig ur min trans. "Va? Huh?" Jag tittade runt i förvirring, "vi är framme gumman, kom nu". Jag log och hoppade ut ur bilen.

Ja incidenten med dem killarna och skoldagen kanske var inte det jag har förväntat mig men att laga mat och vara med sin förälder är nog det bästa som finns.