Jag hörde hur något började pipa högt vid sidan av min säng. Måste vara mitt alarm som låg på nattduksbordet. Det var ett så irriterat ljud för mina stackars små öron att jag blev tvingad till att stänga av det. Det stod 06:30 med ett rött lysande ljus, och skolan började 08:10. Jag har ungefär en timme och fyrtio minuter på mig. Precis vad jag behövde.
Denna gång när jag passerade skolans korridorer fick jag inga ögon som stirrade på mig. Utan helt tvärtom, eleverna brydde sig inte om att jag ens fanns i skolan och jag gick ensam till mitt skåp. Vilken dag är det idag? Juste fredag. Jag har gått i denna skola i ungefär en hel vecka. Och det känns bra, lärarna verkade hårda och vill att eleverna ska få den utbildningen de behöver. Dessutom såg skolan allting ren och fräsch ut.
Men plötsligt ser jag Kim Nam-joon och en tjej? Varför är han med en tjej när vi två var igår och hade jättekul tillsammans. Har jag gjort något fel?
Men det verkade som om han var inte klar med henne än. Dem båda började hångla. Hårt och intensivt. Jag blev helt stum och torr i halsen. Jag kände hur arg jag började bli, att han ens vågade förråda mig sådär och hångla vid mitt skåp! Jävla idiot.
Jag harklade mig, "ursäkta kan jag komma till mitt skåp?" Dem båda slutade hångla och kollade på mig med arga blickar. "Kan du inte se att vi håller på med nå-" tjejen som hånglade med Kim Nam-joon försökte prata med jag stoppade henne. "Jag förstår det, men jag måste komma till min lektion" ett plastiskt leende klistrade sig fast på mina läppar. Dem båda flyttade på sig och åter igen började hångla. Jag rullade ögonen och öppnade mitt lås, tog mina historiska koreanska böcker och gick med snabba steg till klassrummet. Jag blev lite öm i hela kroppen efter det som hände. Jag kunde inte fatta att Kim Nam-joon hånglade med an annan tjej efter att han har varit med mig igår. Hur snabbt kunde man hoppa från en tjej till en annan? "Hej Rose!" Jag hörde en bekant röst bakom mig. Hyun Sung. Jag har saknat henne.
Jag vände mig om och blev genast hälsad av en kram. Jag besvarade kramen och vi båda gick armkrok till lektionen.
"Okej! Nu är det lunch, men eftersom matsalen är stängd så får ni äta vart ni vill" läraren ropade över hela klassrummet. Och så fort läraren ropade, stormade alla eleverna ut ur klassrummet. Jag satt kvar och väntade på att Hyun Sung skulle ta fram sin matlåda, "Ska vi två upp till taket?" Frågade jag, hon nickade till svar och vi båda begav oss ut och upp till femte våningen. När vi kom fram till femte våningen fanns det en vit dörr. Hyun Sung öppnade dörren och vi båda kände hur värmen omfamnade oss. Det var slutet av maj månad och sommaren började sakta med säkert komma fram med värme och växande blommor. "Gud vad skönt med värme!" Hyun Sung sträckte på sig och tog ett djupt andetag. "Ja jätteskönt, kom så går vi och sätter oss på bänken" Jag pekade på en bänk och vi båda gick dit medans vi stängde dörren bakom oss.
När vi satte oss på bänken kollade jag ut och såg en jättefin utsikt över hela Sydkorea, det fanns massor av små hus och jättemånga träd. Människorna och alla fordon såg ut som små myror. Gud vad högt upp jag och Hyun Sung var. "Så det är här dem två snyggaste tjejerna över hela skolan spenderar sin tid?" Vi båda hoppade till av rösten och vände oss om. "Jeon Jung-kook!" Hyun Sung och jag pratade samtidigt. Han skrattade, "förlåt om jag skrämde er, men jag brukar också komma hit och äta min lunch" han satte sig bredvid mig och tog fram sin matlåda. Jag och Hyun Sung kollade på varandra i förvirring, "Varför kom du just till oss?" frågade jag och tog en tugga av min köttbit.
"Ni är dem enda tjejerna som inte har fallit för mig eller för dem andra alla killarna än, det gillar jag"
-----
Heej igen! Vad tycker ni om berättelsen? Vad vill ni att jag ska skriva i denna berättelse? Kommentera gärna!
YOU ARE READING
"Just another player"
Fanfiction{Svenska} En 17-årig tjej ska börja på en ny skola, allting är nytt och helt fantastiskt. Men vad hon inte vet är att det finns ett gäng killar som spelar med tjejer och sedan krossar deras hjärtan i miljontals bitar. Alla i skolan kallar dem för "p...