"Just another player"

~22~

Hejsan allesammans!! Det var ett tag sedan. Jag hoppas att ni alla mår bra. Jag tänkte fortsätta med denna fanfiction efter att ha lämnat det ett bra tag!! TACK för att ni väntade <33

-----------------------------------------------------------------------------------------

Det kändes konstigt att komma hem helt krossad. Normalt blir jag inte ledsen av andras ord, men Jimin sårade mig verkligen. Mamma var inte hemma, hennes jobb tar upp all hennes tid. Men jag klagar inte. Jag vill vara ensam just nu. Jag lägger ner ryggsäcken i hallen och går till badrummet, mitt hår luktade havssalt och jag är ganska säker på att jag drog in massor med sand. Jag behöver en dusch.

Jag stod i duschen i säkert en halvtimme och lät det varma vattnet flöda över min trötta kropp,  men det stör inte mig. Jag behövde en lång dusch med tårar rinnandes och snyft som hördes utanför.

Lägenheten var helt tom och tyst, inte ett ljud hördes. Jag gick ut från badrummet och in till mitt rum, bytte om till pyjamas och borstade ut mitt blöta hår. Jag tittade ut och såg att det var fortfarande ljust ute, som är vettigt eftersom att det var juni månad. Sommaren började sakta närma sig och det blev all mer fuktigt ute. Jag undrar vad Hyun Sung gör, vi har inte hörts på länge. Klockan närmade sig 18:30, kanske borde jag skriva ett sms till henne? Är hon kanske upptagen? Jag tog beslutet att skriva ett sms till henne, det skadar ju ingen. 'Hej bästavän! Vad gör du? Jag behöver verkligen prata med dig...'

Jag kastade ner mobilen på min säng och pustade ut, idag har det varit en tuff dag. Två killar som jag började gilla sårades på grund av mig och den ena kallade mig för hora. Ett pling från min mobil hördes, jag skyndade mig för att läsa meddelandet. 'Hej bästavän! Nej jag gör ingenting, absolut! Vill du att jag kommer nu?' Jag log, 'Gärna!'. Hyun Sung kunde man alltid lita på. Hon är så accepterande och så rolig att hänga med, man har aldrig tråkigt med henne. Jag skyndade till vardagsrummet och tog fram dricka och fika tills ett pling hördes från dörren. Det måste vara Hyun Sung, jävlar vad snabb hon var att komma hit. Jag låste upp dörren och där stod hon, min bästavän.

"Hej! Jag har saknat dig!" Hon kramade mig hårt, "Hyun Jag kan inte andas, men jag har också saknat dig" tjöt jag. "Oj!" hon fnissade och släppte kramen, "kramade jag dig för hårt?"

"Lite" småskrattade jag.

Jag antar att Hyun Sung hörde något i min ton som inte stämde, för hennes blick ändrades något allvarligt, "Rose mår du bra? Är allting okej? "

Jag vet inte vad som hände. Om du skulle fråga mig i framtiden skulle jag inte kunna förklara för dig. Den enda känslan jag kan beskriva var sårbar. Helt plötsligt började jag bryta ihop, allting var bara för mycket. Att en sådan liten fråga kan få en människa att gå sönder. Jag grät, hysteriskt och slutade inte. Hyun Sung såg hur sårad jag var och kramade mig igen, hennes famn är så varm och välkomnande. Jag älskar hennes kramar. Tills slut efter mitt hysteri berättade jag allting till Hyun Sung, vi satt i vardagsrummet och jag har aldrig sett henne så seriös och så observant på allting jag sa. Jag vet inte hur länge vi båda satt där medans vi tryckte in oss bullar och saft. Hyun Sung var en sån stödjande vän, "Jag trodde inte att Jimin skulle säga såna hårda ord mot dig Rose".

Inte jag heller.

Jimin vet hur jag är, han vet att jag inte skulle kunna skada en fjäril. "Vet du vad?" säger Hyun Sung och väcker mig ur mina tankar, "vadå?" frågar jag tillbaka. "Jag tycker att vi går hem till killarna och skäller på Jimin, du behöver inte ens säga något Rose jag hanterar allt-" "Hyun Sung jag tror att Jin har gjort det redan, han är ju den äldsta trots allt." Jag stoppade henne från att prata klart. Hon rynkade pannan och tänkte till en stund "Ja du har nog rätt". Jag log lite och tittade på fikat som vi har smaskat i oss. "Hyun Sung jag ville bara säga tack för att du kom över och lyssnade, du är en riktigt bra vä-"

Plötsligt vibrerade Hyun Sungs telefon och vi båda ryckte till, Hyun Sung reste sig sakta från soffan och gick till hallen. Jag gissade att hennes mobil låg i hennes jackficka. "Vem är det som ringer?" frågade jag lite lätt och började plocka undan från soffbordet.

"Jimin".