"Just another player"

~13~

Där var vi och andades samma luft.

Det kändes som om tiden stannade helt och hållet.

Försöker han kyssa mig? Det får han inte göra Rose.

Min hjärna påminde mig.

Jag försökte vicka lite för att komma ur hans armar men det var nästan omöjligt. Kim Nam-joon förstod vad jag försökte göra, så han drog mig närmare till honom och spände greppet ännu hårdare. Han ville ha mig närmare än vad vi redan var. Mina ögon blev vana i mörkret och för första gången såg jag Kim Nam-joons ansikte, hans ögon såg hungriga ut och va fastklistrade på mina rosiga, svullna läppar. Ett silkeslent och tyst stön lämnade hans läppar, han bet sig i underläppen.

Han börjar bli ivrig.

Något behagligt och varmt sjönk ner i min mage. Jag kunde inte beskriva vad det var, för att har aldrig haft den här känslan förut. Och när Kim Nam-joons läppar strök lätt över mina var jag påväg att smälta. Jag ville att han skulle fortsätta men samtidigt inte, det var något med hans känsel som skickade tusentals elektriska stötar genom min hela kropp. "Vart ska du?" Han viskade i mitt öra som gjorde att hela jag blev stel. Jag kunde inte prata eller kolla honom direkt i ögonen. Värmen som var i min mage började dansa och sprida sig runt i min kropp, men främst på mitt ansikte så att jag fick små röda kinder. Jag tror att han inte såg det eftersom det var helt mörkt. "Kim Nam-joon" jag viskade mjukt och sensuellt.
"Rose."

Och just det exakta momentet då jag var nära på att explodera med känslor kom elen tillbaka. Fan.

Alla såg oss. Såg hur nära vi var. Vi började direkt slita oss från varandra och hamnade på våran egna sida av soffan. Jag märke att Hyun Sung var tillbaka, men att hon hade ett stort nästan läskigt sugmärke på hennes vänstra del av nacken. Euw. "Vad hände mellan er två?" Hon lutade sitt huvud åt sidan och blinkade ett par gånger. "Inget." Jag svarade snabbt och kollade på Kim Nam-joon. Hans ögon var redan direkt på mig. Men hans blick var något annat. Istället för de döda, kalla och okänsliga ögonen som var svarta som obsidian, var hans ögon varma nästan mörk bruna. Något gnistrade i hans ögon men jag kunde inte peka ut vad det exakt var, "Nej vi gjorde ingenting" han blinkade med ena ögat och kollade bort.

Jag började rodna igen. "Jag tror att jag behöver gå hem, det börjar bli sent".

"Mamma?" Jag ropade över hela lägenheten när jag kom igenom dörren, "Rose!" Mamma kom ner springandes och kramade mig hårt. Så hårt att det kändes som om min ryggrad skulle gå av. "Rose vart har du varit?" Hon släppte kramen och tog av min jacka. "Jag var hos Hyun Sung" Jag log när hon hängde upp min jacka. "Okej gumman, jag blev bara lite orolig eftersom det är en-" jag visste redan vad hon skulle säga. "En storm ute, jag vet" jag avslutade hennes mening och himlade med ögonen. "Du kan läsa mig som en bok" hon fnittrande och tog min hand. "Iallafall jag har bakat piroger som jag har tänkt att vi kunde äta" mamma slängde en blick på ugnen, som hade sina fantastiska piroger i sig. 

"Det låter utsökt" jag pratade i en accent och slickade mina läppar. Mamma började direkt gapskratta.