"Just another player"

~19~

Inget hände mellan Hyun Sung och Suga, och jag visste redan det. Det blev direkt ingen nyhet för mig och killarna.

Det känns konstigt att ha vänner som är players över hela skolan, men samtidigt så är dem den andra familjen jag har i mitt liv.

Och jag är evigt tacksam för det, jag kommer alltid komma ihåg alla minnen vi har haft tillsammans.

Även om det var ledsna, förvirrande, arga och roliga minnen så kommer det ligga djupt bevarat i min hjärta.

"Rose!" Någon väckte mig ur mina tankar. "Va?" Jag kollade runt. Det var Suga som väckte mig, "Kom vi ska till stranden! Det är så fint väder!"

"Stranden?" Jag upprepade vad Suga sa. "Gud, jag vet inte".

"Jo, kom igen nu det är så fint väder!" Rapmon blev så exalterad, han började hoppa som en galning. Jag andades ut och log. "Visst, låt mig gå och hämta mina grejer".

Efter massa tjat om att jag skulle skynda och den snabbaste bilresan som jag någonsin har åkt var vi äntligen framme. Jag hoppade ut ur bilen med väskan i handen. "Herregud Jungkook! Jag vet att du har nyss fått ditt körkort men ta det lite lugnt!" Klagade Jin. "Jag tror att jag kommer spy." Suga tog fram en papperspåse. Jungkook skrattade, "Men killar!" Ropade jag "Kan ni sluta klaga? Vi är ju här iallafall!"

Stället som Jungkook hade kört oss till var underbart. "Visst är det fint?" Jimin stod bredvid mig, "Ja, det här är nog det finaste stället i Sydkorea!" Jag log. Vattnet är glittrande blått och vågorna rullar sakta upp mot mina fötter, Jag blickar ut över havet och ser ingenting. Bara horisonten långt, lång bort. Solen stod rätt upp och var som varmast. Mina fötter sjönk ner i den varma sanden. Och den härliga doften av salt vatten fyllde mina näsborrar.

Men plötsligt kände jag en hand ta tag i min, jag vänder mig bort från havet ser mig omkring. Kan det vara Jimin som håller i min hand? Men varför skulle han göra det?

Mina ögon kollar runt tills jag möter hans ögon. Hans vackra, varma och choklad bruna ögon. Hans ögon liknade nästan solen. Fjärilarna i magen började växa igen, mitt hjärta dunkade hårt i bröstet. "Rose, kan jag berätta en sak till dig?" Han tog tag i min andra hand och klämde lite hårt. "J-ja vad ä-är det?" En klump satte sig i halsen. Han tog ett djupt andetag. "Den första dagen då du kom till klassrummet kände jag direkt ingenting, du var bara en normal elev från Sverige. Men senare då du började hänga med oss." Det blev tyst i en stund. "Började jag inse att jag har starka känslor för dig, och att jag gillar verkligen dig!"

Och där så slutade min hjärna att fungera, eller nej hela jag slutade att fungera. Men han var inte klar, "Visst du kanske inte tror på mig för att jag kallas för en player i skolan. Men snälla Rose, jag talar sanning. Du är så speciell." Han log. Djupt inne var han rädd om att jag skulle tacka nej och lämna honom förstörd. helt ensam. Han var rädd för mitt avslag.

"Hallå! kommer ni eller? Dem andra badar redan!" Ropade Jin och viftade men händerna.

Perfekt tajming.