"Just another player"

~9~

Efter vi hade våran 'trevliga' engelska lektion som mest bestod av att jag slog Min Yoon-gi kunde jag åter igen gå hem, denna gången kunde inte mamma hämta mig. Hon var på något dumt möte, typiskt.
"Mitt rosenblad!" Jag hörde en bekant röst bakom mig. Mitt rosenblad? Vad var det för smeknamn? Jag vände mig om och möttes av Jung Ho-seok.
"Ditt hopp och din ängel är här!" Han fortsatte och lade armen runt om min axel, "förlåt Jung Ho-seok, men tyvärr är Gud den jag ber till för att få hopp och han kan räknas som en ängel" jag tog bort hans långa arm som fortsatte att gå hem när jag blev åter igen stoppad av honom.

"Vänta nu lite vart ska du?" Jag lyfte ena ögonbrynet åt hans mening, "Jag ska hem, vad trodde du?" Frågade jag. "Perfekt!" Han lade armen runt min axel igen. Jag orkade inte tjafsa emot med Jung Ho-seok så jag lät hans arm vara kvar. "Ska vi dra hem till mig? Jag hade jätte roligt förra gången då du var med Kim Nam-joon"

Jag tvekade en stund, varför inte? Jag ska inte ljuga, men förra gången var ganska roligt. Jag och Kim Nam-joon pluggade, skrattade tillsammans och pratade med dem andra killarna.

"Visst", hans ansikte lyste upp av lycka. "HURRA!" Jung Ho-seok började dansa och hoppa runt mig, som ett litet barn. " Yah! Jung Ho-seok!" Jag försökte få honom att sluta för att alla i skolområdet glodde på oss.

"ALLIHOPA, ROSE ÄR HÄR IGEN!" Han ropade och skrattade på sitt barnsliga sätt. Så fort som vinden kom alla killarna ner från trapporna i deras enorma hus och gav mig massor av kramar. Jag kände mig lite speciell inombords, alla killarna ville krama mig, hänga med mig, prata med mig. Typ vara som klister på lilla mig.

Jag såg Kim Nam-joon stod i bakgrunden medans alla andra killarna småfirade att jag kom över, "Han ångrar verkligen vad han gjorde med den där tjejen bredvid ditt skåp" viskade Jung Ho-seok i mitt öra medans jag tog av mig skorna. Jag kunde inte tro det, "varför skulle han ångra något sånt? Han kan ju få vilken tjej som helst?" Viskade jag tillbaka. Jung Ho-seok tvekade en stund och tänkte till. Vi båda kollade på Kim Nam-joon som kliade sig i bakhuvudet, ett klart tecken på nervositet. "Ge honom en chans till och låt honom förklara sig själv" Jung Ho-seok suckade till och hängde upp min tunna jacka, "när han inte får som han vill gör han saker han ångrar." Jag nickade till svar och började gå till köket där jag hörde massvis med oljud och Kim Seok-Jins 'YAH!' 

"Kan jag prata med dig?" Kim Nam-joon stoppade mig med hans muskulösa kropp, "Jag ville bara säga förlåt för det jag gjorde i fredags, jag gjorde det för att jag inte kunde ha dig när du kom över för första gången och ville få ut min sexuella frustration på någon annan, men efteråt märkte jag hur dumt det var för att" han pausade och kollade på mig, ögonen fulla av sorg och ånger, "för att du är speciell Rose, vi alla gillar att ha dig här." Jag log och rodnade lite lätt, jag såg att han var verkligen genuin. Jag märkte då att mitt hjärta har en varm plats för honom, men kom igen vem skulle inte ha det?! 

Jag lät min hand vila på hans axel, hans muskler spändes snabbt under min känsel. Typiskt män. "Kim Nam-joon, oroa dig inte jag förlåter dig denna gången, men-" min hand sveptes snabbt från hans axel och upp till hans nacke, hastigt men smidigt tog jag ett starkt grepp om hans krage och sänkte ner honom till min nivå, "om detta händer en gång till lovar jag att du kommer få så mycket stryk så att du inte kommer leva nästa dag, samt att våran vänskap kommer vara helt över." Jag hörde hur Jung Ho-seok småskrattade i bakgrunden, road över det som händer framför honom. "Är det uppfattat" jag ryckte till på kragen, "u-uppfa-attat" han stammade till. "Jättebra att ni har kommit överens!" Jung ho-seok tog loss mitt hårda grepp och försökte samla ihop Kim Nam-joon som stod där med öppen mun, shockad över hur en liten tjej kunde vara så stark. "Varför går vi inte till köket där alla andra är? Dem väntar på oss säkert" dem båda vände sig om och nickade till svar. 

"Rose vill du ha något att dricka?" Kim Seok-jin frågade mig när vi alla hade suttit oss på bar stolarna dem hade i köket. "En Coca Cola går jättebra" jag log. "Ska bli!" Han öppnade kylskåpet och tog fram den röda burken som vi alla känner igen. Jag tackade och tog några klunkar, gud vad svalkande. Det är ju jättevarmt ute. "Det är väldigt sällan att vi tar hem tjejer hit" Jung Ho-seok mötte mina ögon, "är det sant?" Jag kollade beundrade på honom. "Japp, dem andra tar mest tjejerna till hotel och har s-" jag avbröt honom, "Okej! Jag behöver inte veta detaljerna" jag tog en annan klunk. Så vidriga dem kan vara.