Wednesday

1.7K 45 12
                                    

Onsdag 

Jag vaknade av att Li lätt knackade på dörren till mitt rum. Jag svarade med ett enkelt kom in och satte mig sedan upp i sängen. 

"Är det inte min favorit tjej som ligger här?" 

Li öppnade dörren och stängde den efter sig innan hon gick fram till sängen och satte sig ner bredvid mig. Hon drog upp knäna och stödde sin haka på dem och tittade på mig. 

"Hur mår du?" 

Hon gnuggade huvudet mot min axel och jag skrattade lätt.

"Jag mår bra, för tillfället. Hur mår du själv?" 

"Jag mår bra jag med. Har du pratat med din pappa än?" 

Jag skakade på huvudet och flyttade blicken från Li och kollade istället rakt fram. Hon lutade nu sitt huvud mot min axel och jag lutade mitt på hennes.

"Det är inget farligt, ring honom bara. Du kommer ångra dig annars." 

Jag tog bort huvudet och tittade på henne. Hon gav mig ett säkert leende innan hon tog upp min mobil som låg på nattduksbordet och gav den till mig. Hon nickade lätt och jag tog tag i den sedan lämnade hon sängen och gick ut ur rummet och lämnade mig i mörkret. Jag tog ett djupt andetag innan jag gick in på mobilen och tog mig till kontakter där jag snabbt klickade fram kontakten Pappa och klickade på numret. Ett par signaler gick innan den familjära rösten hördes.

"Hej, gumman." 

"Hej, pappa." 

En lätt tystnad tog plats och vi sa ingenting på ett par sekunder. 

"Hur är det? Går det bra i skolan?" 

"Ja, det är mycket nu men just nu går det bra. Hur mår mamma?" 

Jag hörde att han suckade lätt och ljudet av att en dörr stängdes. Jag förberedde mig för det värsta.

"Det är inte sämre men det är inte bättre. Du kommer väl hem snart och hälsar på? Hon behöver dig här." 

"Jag vet att jag borde men du måste förstå hur svårt det är. Jag kommer inte klara av det." 

En tår tog sig lätt nedför kinden och jag var snabb med att ta bort den. 

"Vi båda vet att du flyttade till Stockholm för att slippa allt prat om det här men... Det är inte bra nu och hon vill så gärna se dig. Snälla Victoria, för hennes skull." 

"Okej, jag fixar det. Nästa helg? Funkar det?" 

"Hela tiden funkar för oss, vi.. Hon vill bara så gärna få se dig. Jag med såklart men hon måste ha dig här." 

"Jag vet. Jag älskar dig pappa, vi klarar det här. Ta hand om henne så kommer jag nästa helg." 

"Vi är så stolta över dig, ta hand om dig och hälsa Li." 

Jag la på och med en suck placerade jag mobilen på täcket bredvid mig. Jag tog ett par djupa andetag innan jag drog bort täcket och hoppade ut ur sängen och drog på min en t-shirt. Lukten av kaffe kändes hela vägen in hit så jag öppnade dörren och tog mig ut till köket där Li stod och hällde upp en kopp kaffe. När hon fick syn på mig räckte hon koppen till mig som jag tog emot innan jag satte mig ner på en av stolarna. 

"Vad sa han?" 

"En massa men jag tror han ljuger som vanligt. Försöker framstå som om läget är under kontroll men det är det inte. Det är det aldrig." 

Zinkensdamm | N.FWhere stories live. Discover now