Zinkensdamm | N.F

Hem till Göteborg

Torsdag

"Noel, vad har hänt?" 

Han tog ett par steg mot mig och jag flyttade mig åt sidan. Jag kunde se att han gråtit och han kollade sig vilset om i rummet. 

"Förlåt. Förlåt mig." 

Han skakade på huvudet och satte sina händer framför ansiktet. Jag gick förbi honom och stängde dörren innan jag la min ena hand på hans axel.

"Vad säger du förlåt för?" 

"Jag borde varit med dig." 

"Noel, vad pratar du om?" 

"Kvällen vi borde glömma. Du förtjänade inte det där, jag borde varit med dig." 

"Om du varit där hade han säkert skadat dig med. Jag hade aldrig tillåtit det." 

Jag flyttade på hans händer och placerade istället mina egna på vardera kind och drog han mot mig. Han snyftade ett par gånger och lutade sig mot mig och jag fick lägga mina händer runt honom för att balansera vikten. Han tog ett hårt grepp om mig och jag började sakta gå in mot mitt sovrum. 

"Du borde sova." 

Sa jag när vi stod vid sängkanten och han kollade ner på mig och skakade på huvudet.

"Jag vill vara med dig." 

"Jag är här. Men du måste sova." 

Han tog ett par andetag innan han släppte taget om mig och la sig ner på sängen. Det märktes av att han var extremt trött för så fort han la sig ner blev han okontaktbar och försvann ganska direkt in i sömnen. Jag själv pustade ut och gick ut till vardagsrummet och tog upp mobilen. 

Victoria 21:01

Kan du stanna hos Ludwig? Noel är inte på så bra humör så det är nog bäst om vi är ensamma här

Li 21:04

Okej, vi ses i skolan imorgon

När jag fick ett svar kastade jag försiktigt mobilen så den landade på fåtöljen innan jag sjönk ihop och satte händerna framför ansiktet. Jag var också trött så det dröjde inte länge innan jag själv somnade.

Fredag 

Jag vaknade av det högljudda larmet och flög fram mot fåtöljen för att stänga av det. Jag sträckte på mig och kände direkt av att min rygg var arg för att den sovit på den hårda soffan. Jag ställde mig upp och kikade in i sovrummet och såg att Noel fortfarande sov så försiktigt gick jag in och la mig bredvid honom och tog ett grepp om hans ena hand och kysste honom på handryggen innan jag lät min tumme glida över handlfatan. 

"Noel." 

Sa jag tyst för att försöka väcka honom och han rörde lite på sig innan han öppnade ögonen.

"Fan." 

Han drog sig upp till en sittandes position och jag satte mig i skräddarställning bredvid honom.

"Förlåt, jag borde inte kommit hit igår. Jag ska inte lägga någon mer vikt på dig." 

"Varför fortsätter du skylla på dig själv? Jag har sagt att det inte är ditt fel, du måste börja inse det nu." 

"Jag vet, jag vet. Jag är bara arg på honom." 

"Jag klarar inte mer Noel. Jag kan inte se dig må dåligt också. Li är ett vrak, hon vet inte om det men jag hör när hon gråter om nätterna och jag vet att det är på grund av mig. Jag klarar inte mer."