Zinkensdamm | N.F

Kärleksbrev

Måndag

"Du kallade mig din pojkvän."

Jag log mot Noel och la mitt huvud på hans bröstkorg och han la sin ena arm om mig.

"Vill du inte att jag ska kalla dig det?"

Jag kollade upp på honom och han pussade mig i pannan.

"Jag blev bara överraskad. Vi har ju inte riktigt pratat om, vad vi är, vad det här är."

Jag satte mina händer under mig och satte mig upp så att mitt huvud var i samma höjd som hans.

"Vad vill du att det här ska vara?"

Han kollade på mig och log stort.

"Allt jag vill är att vi ska vara med varandra."

"Då är vi på samma sida."

Han lutade sig mot mig och pussade mig långsamt innan han drog in mig i en kram och jag la mig återigen på hans bröstkorg.

"Hur går det med musiken?"

"Vi är på gång iallafall. Vi får väl se."

"Får jag höra något?"

"Nej, du får höra när alla andra hör."

"Rude."

Jag skrattade till och Noel gav mig ännu en puss på hjässan innan vi bara låg i sängen och vilade en stund. En stund blev till timmar och jag vaknade upp igen av att dörren stängdes igen. Jag drog till mig mobilen och såg att klockan var 16:24. Noel såg ut att sova så försiktigt flyttade jag på mig och hoppade ner från sängen och gick ut till vardagsrummet där jag mötte Li.

"Vad sa Adrian till dig idag?"

Hon kollade på mig samtidigt som hon plockade upp ett par böcker ur sin väska.

"Han gjorde som alla andra. Skyllde på sig själv. Han förstod mig också, det var skönt."

"Jag förstår dig med."

"Det var inte det jag menade."

"Jag vet."

Li slog sig ner i soffan och jag passerade henne och gick in till köket. Jag tog ut ett glas från ett av skåpen och fyllde det med vatten innan jag gick till vardagsrummet och satte mig i fåtöljen.

"Hur mår du nu?"

"Jag mår verkligen inte bra men det funkar."

"Vill du inte prata med någon om det?"

"Nej, då vänder jag mig hellre till dig."

"Men kanske någon som faktiskt jobbar med det, jag vet att jag är din bästavän men jag säger det nu. Jag har inga råd att ge till dig i en sådan här situation, jag kan inte säga ett piss för att göra det här enklare för dig."

Li la huvudet på sne och log åt mig.

"Jag behöver inte prata med någon, inte nu."

Jag log tillbaka åt henne och strax efter det öppnades dörren till mitt sovrum och en gäspandes Noel klev ut. Han kollade på oss båda innan han gick mot mig och la armarna om mig bakifrån.

"Jag måste dra."

"Vart då?"

"Det får du se om en stund."

Jag vände huvudet och kollade frågandes på honom och han flinade åt mig innan han böjde sig ner och kysste mig. Han sa hejdå till Li också innan han gick ut i hallen och gick därifrån. När jag hörde dörren stängas vände jag blicken mot Li och hon började skratta.