Zinkensdamm | N.F

Är du rädd eller?

Lördag

Jag vaknade upp med Noels arm runt mig och han tätt intill mig. Ljuset sken svagt igenom persinnerna och klockan måste vara minst elva.

"Flike."

Jag försökte vända mig om men det gick verkligen inte så lite hårdare knuffade jag lätt på honom vilket fick honom till att röra på sig. Han suckade lätt innan han drog bort sin arm och flyttade lite på sig.

"Carlén."

Innan jag gick ifrån sängen gav jag han en kyss på pannan. Jag drog på mig en t-shirt och tog tag i min mobil innan jag tog mig ut ur sovrummet och ner mot köket för att ta ett glas vatten. När jag väl tagit mitt glas tog jag mig en vända runt på nedervåningen. Hans föräldrar hade åkt till jobbet så vi var ensamma hemma och det lät inte riktigt som om Noel var på humör för att vakna till liv än. Deras vardagsrum var riktigt stort och hade en massa grejer, souvenirer det vill säga, från olika länder. Efter min egna lilla rundtur tog jag mig upp igen men gick inte in till sovrummet utan rakt fram till en mindre del som jag antog ska föreställa ett kontor. Det låg iallafall flera olika pärmar på skrivbordet men också en gitarr så kanske det här var Noels lilla ställe med musiken. På bordet låg det också ett anteckningsblock med Noels namn skrivet på sig. Jag vet att det inte är snällt att rota men jag blev väldigt nyfiken så jag öppnade boken försiktigt för att se var det stod. Jag blev lite chockad först innan jag kom in på tanken att det kanske var en låttext.

Vill inte såra, tror du jag vill att du skadar mig? Men tjatar om kärlek, kärleken hatar mig. Så radera våra bilder, för att bilder blir till minnen, för att minnen blir till sår, för att smärtan blir till år.

Jag läste långsamt igenom raderna som stod nedskrivna och ett leende tog plats på mitt ansikte, det var riktigt fint skrivet. Jag stängde igen boken innan jag tog tag i glaset och gick tillbaka dem få stegen in till Noels rum där jag nu såg att han satt sig upp i sängen med mobilen framför ansiktet. Jag ställde ner mitt glas på byrån bredvid dörren innan jag tog ett stort steg och la mig på sängen över hans ben vilket fick han till att lägga ifrån sig mobilen och kolla på mig. Jag flyttade mig och la mig istället så jag hade mitt huvud på hans mage och han började dra med sina fingrar genom mitt hår.

"Så det här med musiken?"

Han stannade snabbt upp och kollade på mig och gav mig en blick så jag skulle fortsätta innan han började pilla med mitt hår igen.

"Hur många låtar har ni skrivit?"

"Det vet jag inte riktigt, vi räknar nog inte."

"Du skriver br- jag menar jag tror du skriver bra."

"Inga bortförklaringar nu, såg du boken?"

"Kanske det."

Jag kollade upp på honom och log och han besvarade mitt leende.

"Enda gången det är roligt att skriva det är fan när man skriver musik, annars kan det kvitta."

Resten av dagen spenderades för det mesta i soffan, vi åt en stor frukost innan vi la oss och kollade på film hela dagen. När klockan närmade sig 20 var det dock dags för mig att gå hem. Jag tog tag i alla mina grejer och fick övertala Noel om att han inte behövde köra mig då han tjatade om det varje sekund.

"Jag klarar mig, det är tre stationer med bussen. Jag överlever."

"SMSa när du är hemma."

"Okej, mamma."

Noel gick fram och gav mig en puss innan jag gick ut ur huset och han stängde igen dörren. Jag gick dem få metrarna fram till busstationen där jag satte mig ner och väntade på bussen ett par minuter tills att den svängde in runt hörnet. Bussresan tog inte mer än tio minuter och när jag väl gått av bussen gick jag upp till lägenheten. Jag blev dock chockad när jag såg att lägenheten var låst och det var helt mörkt där inne, Li var alltså inte hemma. Jag tog upp mobilen för att ringa henne och ett par signaler gick innan hennes röst kom fram.

"Hej, förlåt jag glömde säga det men jag är hos Ludwig inatt."

"Igen?"

"Sluta nu, du är hos Noel hela tiden. Jag kommer hem tidigt imorgon, puss."

"Ugh, vi ses imorgon, hälsa."

Med en suck la jag på samtalet innan jag slängde mobilen på sängen och gick ut till köket för att slänga ihop något lätt att äta. Jag tog med mig det lilla jag hittade ut till vardagsrummet och slog på TV:n där jag spenderade dem kommande två timmarna innan jag hörde dörren öppnas plötsligt. Jag sänkte volymen på TV:n för att höra vem det var men det blev tyst tills att jag hörde att någon vred om låset.

"Li?"

Sa jag och la ner kontrollen på soffan innan jag ställde mig upp och skulle gå ut till hallen men längre än två steg hann jag inte innan den personen jag helst inte vill träffa dök upp i vardagsrummet.

"Gå härifrån."

Jag backade ett steg och försökte nå min mobil innan jag kom på att den låg på sängen.

"Pontus, gå härifrån."

Han flinade åt mig och tog ett par steg mot mig samtidigt som jag försiktigt började röra mig till mitt sovrum för att nå mobilen.

"Jag vill bara prata."

"Jag vill inte lyssna. Gå härifrån. Annars ringer jag polisen."

"Med vilken mobil?"

Samtidigt som han sa det kollade vi båda mot mitt sovrum och den enda reaktionen jag hade att komma med var att springa mot sängen för att få tag i den men jag var inte tillräckligt snabb. Pontus puttade mig så jag landade på rygg i sängen och han tog tag i min mobil i ena handen och den andra handen höll han runt min hals. Paniken inom mig växte och den första tåren rann nedför min kind. Jag tog ett djupt andetag vilket fick Pontus att ta ett hårdare grepp om min hals samtidigt som han kaxigt kastade iväg min mobil. Jag följde den med blicken och såg hur den landade på mattan och snabbt stängde jag ögonen.

"Är du rädd eller?"

Pontus böjde sig ner och när jag öppnade ögonen var hans ansikte precis bredvid mitt och jag såg i ögonvrån hur han flinade.

"Det borde du vara."

Han släppte taget om min hals och backade bak ett par steg. Jag la mina armar under mig och stödde kroppen med hjälp av mina armbågar. Jag mötte Pontus med blicken och han log sliskigt åt mig.

"Vafan är det du vill? Snälla, säg bara vad du fucking vill."

"Har du inte förstått det än Victoria? Efter alla dessa år?"

Han gick mot mig igen och drog sin hand längs med min kind och drog bort dem tårar som fanns där.

"Vad var det som hände? Vad fan fick dig till att tro att det här är rätt?"

"Du lämnade mig, du kastade bort allt."

"Vi hade aldrig någonting Pontus. Man kan inte kasta bort något man aldrig haft."

Jag tog upp min högra hand och skulle slå bort hans hand som höll om min kind men än en gång var han snabbare än mig och han tog ett stadigt grepp om min handled och klämde till vilket fick mig att grymta av smärta.

"Jag vill ha dig Victoria."

---------

Del 14: Check! Ojsan, spänning i vardagen? Vad tror ni kommer hända? Vi ses i nästa del!

Instagram: exempel.66

MVH A