Zinkensdamm | N.F

Du är så vacker

Måndag - Maj

"Förlåt mig Victoria. Jag önskar att jag orkade."

"Mamma, tyst. Det är okej. Vila du så ses vi i eftermiddag."

Mamma log åt mig och drog med sin hand på min kind.

"Du är så vacker."

Jag tog tag i hennes hand och gav den en puss innan jag ställde mig upp och gick ut ur rummet. Pappa stod utanför och gick med mig ut till bilen. Vi skulle nu åka och äta på stan. Jag, pappa, Li och hennes föräldrar. Det var något vi brukade göra varje år, ett litet uppehåll förra året dock. Men varje år tog vi alltid intiativ att träffas och prata. Jag och Li träffades ju alltid hemma, i Stockholm men det var alltid kul att åka ner för att träffas, nu fick Li dock åka ner själv. När pappa och jag kom gåendes på gatan stod de tre redan utanför restaurangen och hennes mamma vinkade åt mig när hon fick syn på mig.

"Hej, hur är det?"

"Det är bara bra."

Svarade jag samtidigt som jag gav Lis mamma en kram innan jag kramade om hennes pappa. Jag gick fram till Li och gav också henne en kram innan vår lilla grupp gick in till restaurangen och vi satte oss vid ett ledigt bord.

"Hur går det med Annikas behandling?"

Lis pappa harklade sig innan han ställde frågan och blickarna föll på pappa.

"Det står still."

Pappa ryckte på axlarna och tog en klunk av vattnet som stod framför honom. Vi påbörjade en stor diskussion om Lis student. Jag åker tillbaka samma dag som studenten tas i Stockholm, även om jag inte får vara med så ska jag ändå ha kul och fira alla andra. Jag åker upp tillsammans med hennes föräldrar medan pappa stannar med mamma.

"Hur är det i Stockholm? Det är så svårt att prata med alla och hålla koll."

Li såg lite nere ut och hon tvekade innan hon svara.

"Det är bra."

Hon log skevt åt mig och vände blicken tillbaka mot de andra som satt runt bordet. Vad är det med henne? Jag rynkade på ögonbrynen innan jag vände mig tillbaka till de andra igen.

"Li, är du okej? Du ser lite blek ut."

Lis mamma la sin hand på Lis axel och log åt henne.

"Ursäkta mig."

Li ställde sig upp och gick med snabba steg mot toaletterna och jag följde tätt efter och när jag öppnade dörren hörde jag ljudet av dova snyftningar. Jag gick fram mot en av dörrarna och knackade lätt.

"Li, vad är det?"

Dörren öppnades och jag mötte hennes rödgråtna ögon.

"Ludwig. Han har gjort slut."

"Va? Varför då?"

Jag la mina armar om henne och kände hur hon tog ett hårt grepp om mig.

"Han sa bara att det här är inte vad han behöver nu. Att han är så stressad nu under studenten och allt med musiken. Att han inte har tid för mig, för oss."

"Älskling."

Jag drog ifrån och kollade på henne innan jag förde min ena hand mot hennes ansikte och torkade bort ett par tårar. Vi fixade till henne lite innan vi återvände ut till bordet och de andra. Vår mat hade blivit serverad så vi lämnade ämnet och började istället äta. Under måltiden ringde min pappas mobil och han rynkade på ögonbrynen, ursäktade sig från bordet och gick ut till gatan och svarade. Jag fortsatte bara att äta och prata lite smått med Lis föräldrar.