Vi springer väl in i varandra?
Den här berättelsen handlar om Noel Flike och Victoria Carlén. Uppmärksamma att personerna går sista året i gymnasiet men ingen musik har släppts än, alla är lika gamla dvs går Dante också sista året om ni blir förvirr...
"Noel, skynda dig! Vi kommer missa flyget annars."
Skrattandes kollade jag på Noel som gjorde sitt bästa med att dra sin resväska samtidigt som han fiskade upp sitt pass. Jag själv stod redan klar vid incheckningen och väntade. När Noel äntligen nått fram till disken slängde han fram sitt pass och la upp sin väska på bandet. Han fick sitt boarding pass och tackade flygvärden innan vi joggade mot passkontrollen för att skynda till boardingen som snart stänger.
"Jag har aldrig varit såhär stressad."
"Det är ditt egna fel."
Passkontrollen gick bra, inget problem iallafall, vilket var skönt för nu har vi bråttom. Flåsandes kom vi fram till boardingen och möttes av en road person som smått skrattade åt oss.
"You made it."
"Barely."
Jag skrattade och visade upp mitt pass och boarding pass till kvinnan bakom disken och när Noel gjort detsamma gick vi på planet som skulle ta oss från London till New York. Noel har fått se några av sina små länder nu så nu är det äntligen dags för en av mina drömmar att gå i uppfyllelse, uppleva New York. Noel var också väldigt exalterad över att få se the big apple även om han ständigt klagade på stora städer. När vi äntligen tagit plats på planet kunde vi äntligen andas ut. Jag satt vid fönstret och kollade ut samtidigt som vi lyfte och husen under oss blev allt mindre. Noel tog tag i min hand och vred på ringen som just nu satt placerad på mitt ringfinger. Jag vände mig mot honom och la huvudet på sne samtidigt som han lyfte handen mot sig och gav den en puss. Jag log mot honom och lutade mig mot honom så jag kunde kyssa honom. Min kärlek.
Sju och en halv timme senare började planet lätt radera avståndet ner mot marken och jag väckte Noel så han inte missade den vackra utsikten. Klockan var strax innan midnatt och eftersom det var mitten av oktober så var det kolsvart ute och dem tusen lamporna i staden lös upp den. Det var nog en av de vackraste utsikterna jag sett. När planet landat var vi snabba med att hämta vårt bagage innan vi hoppade på en taxi som tog oss till hotellet där vi checkade in och fick vårt rum. Vi bodde i Brooklyn och utanför hotellet åkte massa av taxis och även om klockan nu var efter midnatt var gatorna flockade.
"Är du trött?"
Jag skakade på huvudet samtidigt som jag gick mot Noel och han drog in mig i sin famn.
"Då tycker jag vi drar härifrån."
Han tog tag i min hand och jag hann snabbt dra till mig min väska innan vi var utanför rummet och påväg ner mot lobbyn för att ta en promenad. New York bor är några av det trevligaste jag träffat och nattlivet var förvånansvärt lugnt och harmoniskt. Man kände sig som en del av någons historia. Jag och Noel gick tätt mot varandra och jag hade ett stadigt grepp om hans högra arm. Vi slog oss ner i en av de tusen parkerna och köpte någon enkel men otroligt god street food som var behövlig efter att ha spenderat nästan åtta timmar på ett plan.
"Vänta, du har något där."
Noel lutade sig mot mig och drog sin tumme längs min underläpp och jag log åt honom. När vi ätit upp maten fortsatte vi att gå och snart var vi nere vid vattnet med New Yorks otroliga siluett framför oss. Vi satte oss ner vid vattnet och satte på lugn musik ganska lågt för att inte störa alla andra som försökte njuta av utsikten. Noel tog av sig sin jacka och vi la oss ner på den och bara tittade ut över vattnet som lös upp utav lamporna.
"Jag är så glad att du övertalade mig till att åka med."
"New York var ju din idé."
"Åka med överhuvudtaget. Allt jag fått se med dig, upplevt med dig. Jag hade inte bytt ut det mot något."
Jag vände mig mot honom och la min hand om hans kind och gav han en kyss och han la sina armar om mig och tryckte mig mot honom.
"Aye, du, vill du göra det där är det nog bäst att vi åker tillbaka till hotellet."
Jag flinade åt Noel och flyttade på hans hand och han besvarade mig med ett skratt. Noel la istället sin hand om min kind och den andra tog han tag min hand i.
"Jag är så jävla kär i dig."
"Jag älskar dig."
Hans läppar var snart mot mina igen och vi låg kvar där vid vattnet och njöt, bara vi två. Han lutade sitt huvud mot mitt och i ögonvrån såg jag att han öppnade munnen och viskade svagt.
"Låt oss leva inatt och verkligheten få sova."
Minns ni när jag sa att Noel ville resa? Nu har han fått sitt äventyr. Jag är med honom varje steg av hans resa och det är det bästa valet jag någonsin gjort. Att få uppleva det här med honom det är ovärderligt. Efter alla motgångar jag haft i mitt liv har jag äntligen kommit till en plats där ingenting, verkligen ingenting, kan förstöra. Så länge jag har honom.
Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.
Gillas av v.carlen, likuo och 11,367 andra
prinzaugustt ✨de svårt att se från där du står, men härifrån så lyser du ✨
Visa alla 358 kommentarer
likuo är så glad för er skull
ludwigkronstrand skrivs det någon musik på andra sidan världen?
v.carlen mitt allt
---------------
Hej, allow me to explain myself !!! Jag säger inte att detta är slutet på Zinkensdamm men jag säger inte att det kommer en fortsättning heller. Jag kände mig bara så stressad över denna att det nu kändes bäst att få ett slut till den. Det kan hända att jag raderar det här slutet och pick up where we left aka Elles jävla altan. Men om inte det händer så har ni ett slut här, ett slut som Noel och Victoria förtjänar. Nu hoppas vi att min nästa bok (!!!) kommer kännas bra och att jag ej kommer stressa över den. Vi ses någon gång <3
