Det Är Annorlunda - Harry Potter

3. George visste redan

Etanya:
Jag stormar in på rummet med tårar rinnandes längst kinderna. Jag slänger mig på Dracos säng utan att tänka på vad jag gör. Bara några sekunder efter så kommer Draco in i rummet.

"Eta, man får sakna folk. Det är okej att vara ledsen." säger han. Men det är inte det som är problemet.
"Jag vill prata med George." snyftar jag.
"Jag vet inte om det är så sma..." börjar Draco.

"Vad händer?" avbryter George som precis öppnat dörren.
"George." säger jag. Draco kollar på honom. Jag älskar Draco, det gör jag. Men jag måste prata med George.

George kommer närmare.
"Vad händer?" upprepar han. Jag kollar på Draco som möter min blick och går ut ur rummet.
"Jag kom och tänka på en sak." mumlar jag.

George sätter sig på sängen bredvid mig. Jag tar ett djupt andetag.
"Jag gjorde något dumt en gång.... Eller om det var Fred som gjorde, jag vet inte." berättar jag. George nickar lite försiktigt.

"Det var en natt när ni var ute och jag satt vid matbordet..." fortsätter jag.
"Jag vet precis när och jag vet att Fred kysste dig, eller vad du nu vill kalla det." George ställer sig upp igen.

"Va?!" utbrister jag.
"Jag stod fortfarande kvar i trappan, Anya." Oj. Jag hade inte förväntat mig.... Inte alls. Oj.
"Det är okej." fortsätter George.
"Är det?"
"Ja, det var länge sedan."

"Det hände en till gång också." mumlar jag.
"Okej." George sätter sig på sängen igen.
"Du är som ett syskon till mig, bara så du vet. Du är som min syster. En halvsyster."

Jag försöker le men det går inte.
"På tåget." får jag fram.
"Oh.... jag vet. Jag såg det inte, men jag vet. Du behöver inte säga mer."
"Okej..."

"Halvsyster." säger George och går ut ur rummet. Jaha. Vad gör jag nu då? Ska jag bara vara där? Jag är hungrig. Jag bestämmer mig för att gå ner på nedervåningen igen. Draco står precis vid trappan.

Han verkar inte märka att jag kommer, eller så ignorerar han mig. Jag vet inte. Jag ställer mig bakom honom.
"Jag vet att du är där." säger han.
"Jaha." svarar jag.

Jag går fram till bordet. Det är bara Harry, Molly och Ginny kvar vid bordet.
"Hej." säger jag och sätter mig på stolen. Jag fortsätter att äta utav samma mat. Det är helt tyst tills Harrys ställer sig upp.

Ginny tar ett grep om hans handled.
"Kan du prata med Draco?" viskar hon. Jag hör henne inte. Men jag läser hennes läppar. Hon släpper honom. Prata med Draco om vadå? Om mig?

"Mamma, jag kan plocka undan." säger Ginny plötsligt.
"Jag kan hjälpa dig." lägger jag till, Ginny ler.
"Tack flickor." tackar Molly och går ifrån bordet.

Ginny flyttar sig närmare mig.
"Så vad var det som hände?" frågar hon försiktigt.
"Inget, eller ja... Det är inte viktigt. Men tack för att du frågar."

"Okej." svarar hon. Hon ställer inga följande frågor alls. Jag använder trollstaven för att börja plocka undan alla tallrikar. Ginny använder sin trollstav för att börja diska.

Draco:
"Ville du något speciellt?"
"Ehm..." mumlar Potter. Jag blänger surt på honom. "Näee..."
"Okej, så jag kan gå?"
"Ja eller... ja..." Jag suckar och fortsätter upp för trappan.

Hermione:
Jag vaknar utav att Ron snarkar. Jag slår till honom på armen så att han nästan fortfarande sover när han sätter sig upp. Jag ställer mig upp och hittar en hög med paket.

"Ron!" viskar jag. "Ron!" Han säger något ohörbart.
"Ron, lever du?" frågar jag.
"Sova." får han fram.

"Det är jul." Och bara på någon minut så är han uppe på fötterna.
"Du öppnade väl inget utav paketen?"
"Jag har inte rört någonting." suckar jag.

Ron lyssnar inte och samtidigt som någon knackar på dörren så har han öppnat ett paket och tagit fram en utav de vanliga Weasley-tröjorna.
"Kom in!" ropar jag.

Etanya öppnar dörren. Hon har på sig sin Weasley-tröja. Jag får ett paket utav Ron som jag genast börjar öppna. Draco kommer också in i rummet. Han håller en Weasley-tröja i handen och ser sur ut.

Etanya:
"Draco, sätt på dig den!"
"Nej! Vi går nu." Jag suckar och öppnar dörren. Han kastar tröjan på sängen. Men innan vi går ut så tar jag med mig tröjan.

"Håll i den iallfall." suckar jag. Han blänger på mig.
"Snälla." lägger jag till och ger honom tröjan. Jag knackar på dörren och öppnar när jag hör Hermione ropa 'kom in'.

Jag går in i rummet medan Draco står kvar i trappan ett tag. Hermione börjar öppna ett paket och Draco kommer in i rummet.
"Vet någon vart Harry och Ginny är?" frågar Ron.

"Låt dem va." suckar Hermione.
"Jag undrade bara..." mumlar Ron. "Fast om du menar att... att. Du menar väl inte!?" Men Ron är redan påväg upp för trappan när Hermione ställer sig upp.

"Han är inte klok." säger Hermione.
"Då är det väl tur att du är det." svarar jag.
"Så klok...."
"Du är smartast i hela skolan." avbryter Draco.

"Men jag är äldre..."
"Du har alltid varit smartast." Han ler lite och öppnar nästa paket. Det är en bok. En mugglarbok verkar det som.

"Jag undrar vem den här är från...." säger Hermione. Hon säger det mest för sig själv.
"Det är från mig." nästan viskar Draco. En hes viskning.

"Jaha, tack så mycket Draco." ler hon och ger honom en försiktigt, vänskaplig kram. Jag hoppas att den var vänskaplig iallafall. Ja, det är väl klart. Ja, vad håller jag på med?

Draco och Hermione är vänner. Draco skulle aldrig svika mig, eller hur? Plötsligt så hörs en duns någonstans i huset och sedan är det någon som skriker.

Hermione springer ut ur rummet och vi alla vet redan att det är Ron som har gjort något borta hos Harry och Ginny. Draco kollar på mig och håller upp Weasley-tröjan med ett D på. Den är beige med ett grönt D.

"Sätt på dig den." upprepar jag. Han blänger på mig. Han fortsätter att hålla i den.
"Kom igen, Draco. Du får en kyss." Han ser fortfarande sur ut.

"Snälla, sätt på dig den." Han ser ännu surare ut men sätter på sig den. Det är som att han gör allting extra långsamt också. Jag ler.
"Det var väl inte så svårt." suckar jag och går fram till honom.

"Sluta vara så sur. Jag älskar dig, Draco." Jag ställer mig på tå och kysser honom mjukt. Jag gör det snabbt eftersom att jag ser en rödhårig figur i dörren.

"Ginny!" skriker jag. "Hur länge har du stått där?"
"Jag kom nyss." Hon ler jättestort. "Det är frukost."
"Okej, vi kommer." svarar Draco.

Han låter otroligt nog gladare. Ginny fortsätter ner för trapporna.
"Jag älskar dig också, Eta."
"Men jag älskar dig mera."
"Men det stämmer inte."

"Äsch sluta nu." suckar jag. Han kysser mig. Jag ler och kysser honom.
"Frukost!" ropar någon från nedervåningen."
"Det är bäst att vi går ner." säger Draco. Jag tar hans hand och går ut ur rummet.

När jag ser George vid bordet så tänker jag på vad han sa igår. Halvsyster. Shire är min halvsyster och Harry min halvbror. George är bara en väldigt nära vän men ändå så använde han sig utav ordet syster. Jag antar att han är min bror då. Min inte helt halvbror. Är det logiskt?