Det Är Annorlunda - Harry Potter

12. Förklara

Draco:
Jag vet inte vad som pågår. Etanya hjälper uppenbarligen Hermione eftersom att Hermione inte mår bra. Jag är inte en idiot.

Ronald Weasley har ju övergivit henne. Jag var med och förstörde ringen. Jag är inte en idiot. Men det är inte bara sorg som Hermione går igenom.

Jag känner igen sorg väldigt väl. Sorg, besvikelse och alltihop. Jag har gått igenom mycket. Speciellt tiden då jag var dödsätare. Automatiskt så kollar jag på mörkrets märke på min arm.

Dom säger att de borde försvinna, mem mitt är kvar. Jag vet inte varför. Jag tar mig försiktigt förbi Etanya och kliver ur sängen utan att väcka henne.

Etanya är söt när hon sover. Jag byter tyst om och gör mig klar för att gå ner till frukosten. Jag skriver snabbt på ett pergament.

{ Jag sjukanmäler dig och Hermione från lektionerna innan lunch. Försök att sova så mycket som möjligt, ni behöver det.

Älskar dig, puss Draco. }

Jag placerar lappen på nattygsbordet och går ner till frukosten. Jag möter Ginny Weasley på vägen. Vi är väl inte direkt vänner.

Inte efter min och Etanyas paus och hon vet ju inte att vi är tillsammans igen. Men vi är inte ovänner heller. Så vi pratar som vanliga bekanta.

Vi sätter oss vid Gryffindors bord. Ginny kollar på mig.
"Hermione mår inte bra." mumlar hon. "Har det hänt något mellan hon och Ron?"

"Ehm...." försöker jag.
"Inte för att du skulle veta men du bor ju med henne.... Hon har slutat att ha på sig ringen."
"Jag vet inte om jag vet något. Hon har inte sagt något till mig."

Det är sant att hon inte sagt något till mig. Men jag vet saker, fast jag är inte den som borde tala om saker för Ginny. Det är inte jag som väljer vad hon får veta.

Så jag säger åt henne att hon får prata med Hermione senare. Vi äter frukost tillsammans och tar oss sedan till lektionen.

Gryffindor och Slytherin har dubbeltimme i trolldryckskonst tillsammans. Ginny frågar inte vart Etanya är. Hon tror ju att vi fortfarande är på paus och att jag inte vet vart hon är.

Etanya:
Jag sätter mig stressat upp i sängen när jag ser att vägg-klockans visare redan står på klockan elva. Jag har missat flera lektioner. Jag byter stressat om och undrar samtidigt vart Draco tagit vägen.

Varför väckte han inte mig? Jag borstar mina tänder och mitt hår. Jag springer in i Dracos sovrum för att hämta min trollstav på nattygsbordet och ser ett pergament som inte var där igår kväll.

Jag läser och lägger ett finger över orden:

{ Älskar dig, puss Draco. }

Han älskar mig men jag älskar inte honom. Det är annorlunda numera. Förut var det tvärtom men nu är det såhär. Sorgligt. Men det är väl fint att han lämnat en lapp iallafall.

Jag antar att det är fint. Jag går lugnt in till Hermione. Hon ligger på sängen och läser en bok.
"Hur mår du?" frågar jag.

"Bättre." svarar hon. "Jag ska behålla det. Barnet alltså. Skit i Ron. Jag är stark. Jag kan uppfostra en unge själv." Hermione låter bestämd.