Det Är Annorlunda - Harry Potter

16. Flickvän

Draco:
"Ja, Draco jag älskar dig!" skriker Etanya förtvivlat. Jag kollar upp på henne. Hennes ansikte är fyllt med tårar.
"Snälla Draco." försöker hon.

"Du sa det."
"Vadå?" undrar hon.
"Du sa att du älskar mig." Etanya nickar.
"Jag älskar dig Draco." upprepar hon.

Jag blir tyst. Hennes ansikte blir bara blötare och blötare utav alla tårar.
"Snälla Draco, det jag sa var inte menat på det sättet. Och jag älskar dig." Jag betraktar henne ett tag.

Det måste gå flera minuter, kanske en halvtimme innan jag gör något annat.
"Jag älskar dig också." Jag låter kanske lite, lite besvärad när jag säger det.

Men jag älskar henne verkligen. Mer än något annat i hela universum. Från ingenstans så går jag närmare henne och kysser henne intensivt. Jag lyfter upp henne och samtidigt som kyssarna fortsätter så bär jag in henne.

Allt är bra i just det här tillfället. Eta har inte snott mig från Pansy. Jag valde Eta och efter mitt och Pansys udda avslut så varför skulle jag vilja ha henne tillbaka?

Under ett tag så brukade jag hata Pansy. Men hata är ett otroligt starkt ord. Jag tycker bara inte om Pansy. Men det är bra just nu. Jag struntar i om alla elever stirrar på oss när vi går förbi. Vi tar oss upp till våning 4 och är påväg mot försteprefektrummet.

Hermione:
"Men jag är över honom nu. Barnet kan jag ta hand om själv..." avslutar jag och kollar på Blaise. Han lutar sig närmre och närmre mig.

Tillsluts så möts våra läppar och jag kysser Blaise Zabini. Jag gör det faktiskt. Det är annorlunda mot att kyssa Ron. Jag kan inte beskriva det men kyssen är definitivt bättre.

Mycket bättre. Efter ett tag så avslutar vi kyssen. Blaise kollar in i mina ögon och ler. Jag kollar också in i hans ögon. De är mörkt bruna, nästan svarta och lite sneda. Det passar honom.

Hans kindben sitter ganska högt upp och han ser rätt så stilig ut. Plötsligt så blir Blaises ansikte osäkert. Han rynkar på pannan.
"Är allt okej?" frågar jag.

"Ja, funderar bara lite." svarar han. Jag nickar lite och tittar bort åt andra hållet. Det är tyst en stund och jag kan inte se vad kan gör eftersom att mitt ansikte är riktat åt andra hållet.

Plötsligt så lägger Blaise en hand på min kind och riktar mitt ansikte mot honom. Han böjer sig över mig och möter mig återigen i en kyss så att jag ramlar baklänges.

Etanya:
"Vänta, Hermione är där inne." säger jag och avbryter våra kyssar.
"Hur vet du det?"
"Jag vet det, låtsas vara normal." skrattar jag.

Draco uttalar lösenordet och tillsammans så går vi stelt on i rummet. Jag visste redan att Hermione var här men jag hade inte förväntat mig att Blaise skulle vara här.

Draco harklar sig. Blaise som ligger över Hermione i soffan sätter sig upp.
"Vi var aldrig här." viskar jag tyst men tillräckligt högt för att både Blaise och Hermione ska höra.

Jag ler ett stort leende och drar med mig Draco in på hans rum.
"Jag trodde inte att de kom så bra överens så att..." säger Draco när han stängt dörren. "Och jag trodde att Weasley...."

"Låt henne vara. Är hon över Ron så är det bara bra. Jag är glad för hennes skull. Hermione och Rons förhållande var rätt så komplicerat." ler jag.

"Jag är bara chokad, okej?"
"Okej." svarar jag och går bort mot fönstret då jag ser en uggla komma flygande mot oss. Jag öppnar fönstret och den flyger fram till Draco.

Han tar brevet från ugglan och låter den flyga ut genom fönstret igen. Jag stänger fönstret. Han kollar på framsidan och lämnar sedan över brevet till mig.

Jag öppnar det och börjar läsa. Texten är slarvigt och stressat nerklottrad på pergamentet.

{ Panik. Shire var nyss här och berättade om Pansy. Men det är inte allt.

Efter att Ron hade dumpat Hermione så började han dejta Pansy. Eller jag tror att han dejtade Pansy långt innan och friade till Hermione för att han tyckte synd om henne för att sedan brutalt dumpa henne.

Jag hörde Ron prata med Pansy innan jul. Dumt att jag inte sa något... Men iallafall så vet inte Ron om vad Pansy håller på med. Föräldrarna och allt.

Skulle jag berätta det så skulle han inte tro mig. Vi pratar knappt längre. Draco måste vara den som berättar allt för att Ron ska tro honom. Lita på mig.

Snälla. Kom till Kråkboet typ nu, om ni har tid. Skulle behövas.

Tack ~ Harry Potter }

"Draco." säger jag och ger honom brevet. Han tar sin tid att läsa brevet. Sen kollar han upp på mig.
"Vi. Måste. Sticka. Nu." nästan beordrar Draco.

"Ja, men du Draco." Han nickar. "Jag älskar dig verkligen." Jag rusar fram till honom och kysser honom. Jag trycker upp honom mot väggen och han fortsätter att kyssa mig.

Jag älskar honom verkligen. Min Draco. Jag vet att vi borde sticka till Kråkboet men jag har inte lust. Vi byter platser och jag är den som hamnar mot dörren.

Draco drar en hand genom mitt hår.
"Vi borde gå." säger han mellan två kyssar.
"Jag vet." suckar jag och avbryter en kyss. Jag rättar till min frisyr lite grann.

"Riskerar vi att passera Hermione och Blaise?" frågar jag Draco glatt. Han knackar på dörren innan han öppnar den och går ut i rummet. Hermione och Blaise sitter faktiskt upp i soffan.

"Det är lugnt, vi pratar faktiskt bara." ler Hermione. Men hennes hår är alldeles för puffigt och stökigt så att det inte ens är naturligt för att vara Hermione.

Dessutom så har Blaise läppstift på hakan. Det ser lite roligt ut. Varken jag eller Draco säger något om det.
"Vi ska bara tala med Harry lite snabbt, så vi kommer tillbaka senare." förklarar jag.

De nickar och jag och Draco går ut. Vi tar oss genom tunneln vid det piskande pilträdet till Hogsmeade för att sedan kunna transferera oss till Kråkboet.

Vi ska precis knacka på dörren när ett förfärligt skrik hörs inifrån. Så jag struntar i och knacka och bara springer in i köket. Det är Molly Weasley som skrikit på Harry.

Jag ställer mig emellan dem.
"Vad är det som händer?" undrar jag.
"Den galna kvinna var här, Shire Potter var här och han släppte in henne." vrålar Molly.

"Hon är hemsk och hon var här men det hon sa var viktigt. Är du snäll och hämtar Ron så kan Draco och jag förklara." ber jag. Draco går försiktigt in i köket.

Hermione:
När de andra gått ut ur rummet igen så kollar jag och Blaise på varandra. Han ler precis som förut.
"Du har läppstift på hakan." skrattar jag. Han tar bort det med handen.

"Jag vet att det kanske är lite väl snabbt. Men jag känner det verkligen, jag gillar dig." säger han.
"Jag gillar dig också. Och jag är gärna din flickvän om det var det du menade." svarar jag.

"Ja."
"Men du får stå ut med att jag är gravid."
"Jag vet."
"Okej, bra." ler jag. Jag är Blaise Zabinis flickvän. Helt normalt? Nej inte alls men nu är det som det är. Han nickar lite försiktigt och återigen så kysser jag honom.