Det Är Annorlunda - Harry Potter

30. Alla lyckliga

14 år senare...

Etanya:
Jag heter Etanya Henni Snape Malfoy. Min pappa är Severus Snape och min mamma var Lily Evans Potter. Jag brukade tillhöra elevhemmet Gryffindor på Hogwarts.

Jag har underbara vänner och en underbar familj. Familjen Snape Malfoy. Det är jag, Draco, vår ena dotter Amelia Hermione Snape Malfoy. Vår son, Edward Severus Snape Malfoy. Sist och minst våra två tvillingdöttrar, Tamra Luna Snape Malfoy och Levi Ginevra Snape Malfoy.

Vi bor i Malfoys Herrgård, som efter två års tjafsande äntligen tillhörde och ännu tillhör Draco. Jag älskar honom mer än allt på hela jorden. Jag arbetar som författare, konstigt för att ha den bakgrund jag har. Eftersom att jag tidigare aldrig varit intresserad av böcker.

Jag har släppt två böcker. De handlar om vad som hände, under mina år på Hogwarts och speciellt de året jag återvände och träffade Draco. Amelia är 11 år gammal nu, så det är därför hela familjen befinner sig på Kings Cross Station.

Jag vinkar glatt till Hermione och Luna som kommer gående med sina två barn, de är båda två adopterade. Men jag vet att Luna och Hermione älskar sina ungar. Pandora Jean Lovegood Granger, lika gammal som Amelia ska också till Hogwarts.

Deras son Xenophilius Ronald Lovegood Granger är lika gammal som Tamra och Levi. Även Ginny och Harry är här med sin son, Remus Sirius Weasley Potter. Men han är bara fyra år gammal, också precis som Tamra, Levi och Xenophilius.

Ginny håller en hand om hennes gravida mage.
"Det är en flicka." berättar hon när vi alla sagt hej.
"Grattis!" utbrister jag. Amelia och Pandora skyndar sig på tåget. Vi alla vinkar åt dem när tåget börjar åka.

Jag hinner snabbt kyssa Draco innan Edward börjar dra i min kjol.
"Kan vi åka hem nu." gnäller han.
"Men du, jag har ju sagt att vi ska hem till moster Hermione och moster Luna." ler jag åt honom.

Trots att varken Hermione eller Luna är barnens mostrar så har vi alltid kallat dem för det. Hermione och Luna är Amelias gudmödrar. Ginny och Harry är Edwards gudmor och gudfar och Draco gjorde Daphne och Theodore till tvillingarnas gudföräldrar.

Hermione:
Mitt liv har verkligen förändrats under de här 14 åren. Jag och Luna flyttade ut på landet till en mysig stuga och adopterade två barn. Vi älskar de båda och döpte dem till Pandora och Xenophilius i förnamn efter Lunas mamma och pappa.

Vi använde min mammas namn som mellannamn för Pandora och Rons namn till Xenophilius. Vi har bjudit hem hela Etas och Dracos familj och Harry och Ginny med familj för att fika och fira att jag, Draco och Etanya blev vänner för 15 år sedan.

Det är ganska länge, trots allt. Luna och jag har redan förberett fikat så när vi kommer hem slår sig alla ner vid bordet medan Xenophilius hjälper Luna att ta fram allting på bordet.

"Minns ni resan tillbaka till Hogwarts? Tänk att det var 15 år sedan." utbrister Etanya.
"Jag minns det som igår." ler Draco.
"Det gör vi alla." svarar jag. Jag minns det verkligen som igår.

Malfoy. Vad gjorde han där? Jag ställde mig upp på reflex. Etanya satt kvar. Rörde inte en muskel. Min trollstav som jag förvarade i fickan tog jag ett hårdare grepp om.

"Får jag sitta här?" undrande han.
"Visst" svarade Etanya. Vad var det med henne? Fast egentligen visste jag, professor Snape bad henne alltid att vara vän med Malfoy.

Det låg något i det. Precis som jag så hade han ett försteprefektmärke. Hans var fulare, eller så var det bara för att jag inte gillade honom. Jag suckade och satte mig ner igen.

Jag höll fortfarande ett hårt grepp om trollstaven. Det måste ha betytt att jag skulle dela rum med Malfoy. Herregud, det här ville jag inte göra. Kunde jag ångra att jag skulle tillbaka till Hogwarts?

"Försteprefekt Granger" sa han plötsligt och avbröt tystanden i kupén.
"Försteprefekt Malfoy" svarade jag. Etanya sa inget. Jag kunde förstå henne. Helst ville jag också vara tyst men jag kände mig tvungen att svara.

"Varför ska du tillbaka, Draco?" sa Etanya plötsligt.
"Mamma tyckte att jag har misslyckats" svarade han då. Rätt åt honom. "Jag antar att ni valt själva att åka tillbaka. Åtminstone Granger, eller hur?" Jag nickade lite motvilligt.

"Pappa är ju lärare i försvar mot svartkonster" mumlade Etanya.

Det blir tyst i flera minuter och jag tror att vi alla tänker på samma sak. Jag, Etanya och Draco. Luna och Xenophilius har dukat färdigt och vi alla hugger in på tårtan som jag och Pandora bakade igår.

"Så Harry, Ginny berätta mer. Det är en flicka." säger Etanya.
"Okej okej." ler Ginny. "Det är bara två månader kvar och vi har bestämt ett namn."
"Molly Nymphadora Weasley Potter." berättar Harry.

Draco:
Jag är trots allt glad för Ginny och Harrys skull. Vi är alla vänner och det är ju det vi firar idag. Inte kunde väl jag vetat för 16 år sedan att jag skulle sluta såhär. Gift med Etanya Henni Snape och pappa till fyra barn. Det är annorlunda.

Jag kommer ihåg hela året på Hogwarts som igår, med Hermiones ord. Det gör jag, precis som hon. Tågresan, första gången jag kysste Etanya, julen i Kråkboet, Shire, Ronald Weasleys död, Hermiones missfall och när jag friade till Etanya.

Jag försöker att bara tänka på de positiva minnena.
"Mamma." säger Remus till Ginny. "Kan inte du berätta om en quidditchmatch igen?"
"Nej, inte nu." skrattar Ginny. "Jag berättade ju om en senast imorse."

"Okej." suckar Remus.
"Jag kan berätta en quidditchhistoria." säger Hermione.
"Men du spelade väl aldrig quidditch mamma?" undrar Xenophilius.

"Nej, det gjorde jag inte. Men jag var med när Ginny fick sin plats i Holyhead Harpies."
"Juste, det minns jag." säger Harry.
"Ja, berätta Hermione." säger jag. Så Hermione börjar berätta om den gången.

"Jo så här var det...

Jag och Harry följde med Ginny för att tala med lagkaptenen. Ginny knackade på dörren till omklädningsrummet. Jag och Harry fick inte gå med in.

Men när hon kom ut, 30 minuter senare hade hon ett leende på läpparna och en mörkgrön tröja i handen. Hon höll upp den. Den var mörkgrön och hade en gyllene örnklo på bröstet.

På baksidan stod det 'WEASLEY' och det var en stor 6:a.
"De sökte en jagare till. Jag fick direkt platsen. Tydligen så hade Gwenog hört talas om mig, jag vet inte vart och av vem."

"Det är ju toppen!" utbrast Harry. Jag instämde.
"Jag vet!" nästan skrek Ginny. Hon hoppade upp i Harrys famn och han kysste henne.

Sen åkte vi till Kråkboet för att fira med de andra." berättar Hermione.
"Nej, du glömde något nu Hermione." ler Ginny.
"Vadå?"
"Det var en sak till. Minns du att du frågade om Luna och Neville?"

"Tyst nu Ginny, det är dåtid." fräser jag. Jag, Etanya, Harry, Ginny och Luna bryter alla ut i skratt och barnen fattar ingenting.
"Nej, nu ska vi nog ta oss hem." säger Etanya när vi fikat klart.
"Ja, det ska vi nog med." säger Harry.

Så jag och Etanya tar Edward, Levi och Tamra och åker hem. Likaså gör Harry och Ginny tillsammans med Remus. Luna och Hermione blir själva kvar med Xenophilius. Vi alla, både vuxna och barn är lyckliga.