Det Är Annorlunda - Harry Potter

15. Shire kommer tillbaka

Etanya:
Jag vaknar upp i min egen säng dagen därpå. Varför ligger jag inte i Dracos säng? Varför är jag inte i försteprefektrummet? Men nu kommer jag ihåg vad som hände igår.

Dracos vänner har sovit över. Theodore sov i samma rum som Draco så det är därför jag inte är där. Jag väcker försiktigt Ginny. Hon mumlar något ohörbart.

Harry stack sent igår kväll. Ginny sätter sig upp. Hon frågar vad klockan är men jag svarar att jag inte vet. För att jag vet inte och just nu så orkar jag inte kolla.

Jag är alldeles för trött för att göra någonting. Men jag vill träffa Draco nu, därför att det kanske låter fånigt men jag saknar honom redan. Vi har blivit ett sådant där par som inte klarar oss en minut utan varandra.

Men trotts det så vågar jag inte säga att jag älskar honom. Inte efter allting som har hänt. Det är så hemskt. Ginny och jag går ner till frukosten.

Vid Gryffindor-bordet så sitter det bara några förstaårselever. Jag och Ginny sätter oss en bit ifrån dem för att få vara ifred. Det måste vara tidigt på morgonen med tanke på att det är så några elever i stora salen.

"Berätta nu, vad säger du om Pansy? Kommer hon tillbaka?" frågar Ginny.
"Definitivt, men vi har ju iallafall varnat McGonagall nu." svarar jag. Hon nickar.

Jag kollar upp mot ingången och vinkar åt Theodore och Daphne när de kommer in i salen. Jag tror att vi alla är vänner nu. De kommer fram och sätter sig vid oss.

"Hur mår Hermione?" frågar Ginny. Hermione och Daphne delade rum igår. Jag tror att Blaise sov på soffan.
"Hon sover." svarar Daphne. "Iallafall när vi gick."

"Hon kommer bra överens med Blaise." konstaterar jag. Theodore rycker på axlarna och Daphne ler mot Theo. Ehh... okej? Draco slår sig plötsligt ner bredvid mig.

Jag ler stort mot honom.
"Hej." mumlar han glädjefullt.
"Hej." svarar jag och kysser hans mjuka läppar.
"Hej hej." avbryter Ginny.

"Åh håll tyst." fräser jag. Men jag är inte sur. Varför skulle jag vara sur på Ginny? Hon har inte gjort nåt fel. Draco börjar ta lite frukost.

Hermione:
När jag vaknar så kan jag inte höra mina egna tankar. Jag har så ont i huvudet och ställer mig upp alldeles för snabbt så att rummet börjat snurra. Jag sätter mig ner igen.

Sedan ställer jag mig långsamt upp så att jag inte känner mig yr. Jag byter om och går ut i det stora rummet. Vardagsrummet? Så kanske det heter.

Blaise sitter i soffan och han vänder sig mot mig när jag kommer ut från mitt rum. Han ler som vanligt. Dock så är det här leendet nästan lite retsamt.

Jag sätter upp håret med hjälp av min trollstav. Det blir inte fint men jag bryr mig inte. Vi går tillsammans ner till frukosten. Jag sätter mig med alla våra vänner.

Vi äter i lugn och ro och när vi precis är klara så kommer en person vi alla mycket väl känner igen in i salen. Hon går lugnt fram till oss. Hennes svarta långa lockiga hår är avklippt.

Håret är lockigare än vanligt, luggen går nästan för ögonen och det övriga håret är kortare än axellängd. Shire stannar vid Etanya.

"Harry är inte här." fräser Etanya.
"Jag är här för att träffa dig. Kom med ut." ber Shire.
"Draco kom." beordrar Etanya. Så Etanya, Draco och Shire går tillsammans ut ut salen.

Jag förklarar allt som hänt med Shire för Daphne, Theo och Blaise. De lyssnar och avbryter mig inte.
"Jag visste inte..." mumlar Daphne.

"Förresten, jag har saker att göra idag så jag måste sticka. Theo, Blaise följer ni med?" förklarar hon sen.
"Jag kommer med." ler Theo.

"Jag stannar här med Draco och de andra." säger Blaise. Vi säger hejdå till Daphne och Theo och sedan så går de. Jag vänder mig mot Ginny.
"Jag ska skicka ett brev till Harry." mumlar hon och ställer sig upp.

Varför blir jag alltid sist kvar tillsammans med Blaise. Jag ser i ögonvrån att han tittar på mig och betraktar mig. Vad är det som händer?
"Kan vi gå någon annan stans?" frågar jag Blaise.

"Ja, såklart. Vart vill du gå?"
"Ehm... jag tänkte säga ut, men det är inte riktigt sommar än. Så varför inte gå till mitt favorit-ställe på hela skolan?"

"Vart syftar d-..."
"Biblioteket." avbryter jag. Blaise himlar lite med ögonen och ler. Men det är iallafall dit vi går. Vi slår oss ner vid ett bord

"Så nu får du berätta din långa historia." ler Blaise.
"Det är ingen glad historia." mumlar jag. "Och dessutom så ska man vara tyst i biblioteket..."

Men Blaise insisterar på att han vill höra och det slutar med att vi går ut från biblioteket och börjar gå upp mot mitt och Dracos rum.

När vi kommer in i vardagsrummet så sätter jag mig ner i soffan och börjar att berätta om Ron. Blaise sätter sig bredvid mig i soffan och lyssnar noga på allt jag säger. Han verkar ta in vartenda ord.

Etanya:
"Vad i helvete gör du här?" nästan skriker jag åt Shire när vi kommit ut ur stora salen.
"Tyst." fräser hon tillbaka och vi går ut utomhus.

Draco kastar en värme besvärjelse över mig och han själv. Annars så har han än så länge bara varit tyst. Det är bäst så.
"Jag vill ge er information." förklarar Shire.

Jag hatar henne så mycket. Vad håller hon ens på med?
"Gör det snabbt, jag slösar inte bort mer tid än nödvändigt på dig." suckar jag surt.

"Hon som var här igår är en fara för dig Etanya." börjar Shire.
"Jag vet." avbryter jag.
"Nej, du vet inte." försöker Shire.

"Hon är mördare och hennes...." säger Shire men avbryts igen.
"Hur vet du att Pansy var här igår?" frågar Draco.

"Vi kommer till det sen." mumlar Shire. "Hon vill ha något eller någon som Etanya snott från henne. Hennes mål har varit att döda dig i flera månader. Och nu är hon nära."

"Va?!" utbrister jag chokad. "Jag har inte tagit något från Pansy. Jag skulle inte vilja ha något som tillhört henne. Hon och allt som rört henne är vidrigt. Typ." Jag kollar på Draco. Han kollar ner i marken.

Jag börjar sakta inse vad jag har sagt. Jag måste ha sårat honom rejält. Draco 'tillhörde' Pansy och nu är jag med honom. Jag sa nyss att jag inte vill ha honom.

"Och ja, jag har spionerat på er sen jag lämnade Hogwarts. Men nu måste jag sticka." förklarar Shire och vänder sig om. Hon låter nästan glad när hon säger det.

Jag väntar tills Shire gått ut från Hogwarts område.
"Draco..." mumlar jag. Min röst låtet svagt hes.
"Menade du det du just sa?" undrar han. Hans röst är skakig och sårad.

Jag får en klump i magen. Jag svarar inte på frågan.
"Menade du det du just sa?" upprepar Draco fast mycket högre den här gången. "Är jag vidrig?"

"Nej, Draco! Nej!" utbrister jag.
"Gillar du mig ens?" fräser han. Fortfarande så kollar han ner i marken.
"Ja, Draco jag älskar dig!" skriker jag förtvivlat.