Det Är Annorlunda - Harry Potter

8. Älskar dig inte

Etanya:
"Jag ska duscha." suckar jag.
"Du kan inte bara ignorera det hela, svara istället." säger Ginny.
"Men allt är bra."

"Är det ju inte."
"Jo, det är det visst."
"Du har inte pratat med...." börjat hon. Hon var påväg att säga Dracos namn....

"Du har inte pratat med han som har gråa ögon på fyra veckor, det har gått över en månad." rättar hon sig. Jag har förbjudit Dracos namn helt och hållet.

"Låt mig vara, vi har en paus."
"Etanya."
"Nej, jag ska duscha." Jag tar mina saker och går ut från Gryffindors uppehållsrum genom porträttet.

Såklart så ska jag inte duscha. Jag styr stegen mot fjärde våningen och uttalar lösenordet, som jag inte glömt, och går in i försteprefektrummet.

Draco sitter i soffan men Hermione syns inte till. Bra. Varken hon eller Ginny behöver veta att jag är här. Draco kollar upp från boken han läser när jag kommer in.

Hans ansiktsuttryck är helt neutralt. Han går fram till mig.
"Det var länge sedan." hostar Draco. Jag nickar.
"Men jag ska bara hämta några saker som jag glömde.
"Okej." säger han hest. Han ser helt förtvivlad ut.

Jag går förbi Draco och öppnar dörren till hans sovrum. Det ser ut som att någon har haft krig här inne. Det är kläder överallt och gardinerna är sönderrivna.

Fönstret är öppet så att det blåser kallt, det ligger några äppelskrutt lite här och var. Fåtöljen ser ut som att den blivit misshandlad medan mattan ligger och skräpar i ett hörn.

"Vad har du gjort?!" utbrister jag.
"Oh... jag bara...." mumlar Draco. Helt plötsligt så börjar sakerna städas upp, det är Draco som har gjort ett vift med sin trollstav.

Jag går in i rummet när Draco har städat färdigt. Jag öppnar garderoben och tar ut ett par klädesplagg som tillhör mig.
"Du har några saker som tillhör mig med." mumlar Draco.

"Jag vet." svarar jag. "Jag..."
"Du är fin i den tröjan." avbryter Draco när jag tar ut en topp som tillhör mig ur hans garderob.
"Tyst." suckar jag.

"Etanya, hur mår du?" frågar han.
"VAD TROR DU?! JAG MÅR SKIT! DRACO, SKIT! JAG MÅR PISS." Han, som gått några steg närmre mig, backar tillbaka till dörren.

"VARJE DAG SEDAN JAG SA ATT JAG BEHÖVDE EN PAUS SÅ HAR JAG BURIT SMINK. JAG BÄR SMINK NÄR JAG MÅR DÅLIGT." skriker jag.

"DOM DAGARNA SOM JAG GRÅTIT. JAG KOMMEG KNAPPT UPP UR SÄNGEN! JAG MÅR SKIT." Draco sväljer. Han nickar.

Varför nickar han? Återigen så börjar han gå mot mig.
"Jag älskar dig, jag skulle aldrig sluta älska dig. Låt mig hjälpa dig. Jag vill inte att du mår dåligt." säger han.

Jag börjar lugna ner mig. Han sträcker fram en hand, han vill att jag ska ta den. Men det gör jag inte. Jag älskar kanske inte Draco längre. Det har liksom kallnat....

Tårar börjar rinna längs mina kinder och jag tar Dracos hand.
"Du förtjänar inte mig." snyftar jag. "Jag trodde att du var otrogen, jag hatade dig. Jag hatar dig inte längre men...."

Jag tystnar ett tag, Draco är också helt tyst.
"Det är liksom inte som innan nu... Alltså.... Ehm... Jag tror inte att jag älskar dig längre." fortsätter jag. Hans gråa ögon är alldeles blanka. Hemskt fyllda utav tårar.

Draco:
Det är som att min hjärta hoppar över ett slag och inte på ett bra sätt. Mer som att världen stannar upp. Vad sa hon?
"Vad menar du?" frågar jag. Hon skakar på huvudet. Jag sträcker ut min andra hand.

"Men jag älskar dig. Jag vill att det här ska funka. Snälla Etanya, det måste funka."
"Accepterar du att allt har förändrats?" frågar hon.

Jag nickar, jag gråter också. Det är klart att jag accepterar det. Jag måste acceptera allting därför att jag älskar henne. Jag kan inte bara släppa Etanya.

"Det kommer att ta tid innan allting blir som vanligt..." mumlar hon.
"Jag vet... men det är okej." suckar jag. Jag hållet fortfarande ut handen och hon tar den med sin andra hand.

Hon får fram ett leende mellan tårarna.
"Du är fin Draco." ler hon. I några sekunder så tror jag att hon ska säga 'Jag älskar dig' men det är klart art hon inte gör.

Jag önskar att Shire aldrig kommit till skolan. Att hon varit kvar i USA. Etanya omfamnar mig i en kram.
"Men jag har saknat dig." viskar hon.

"Jättemycket." lägger hon till efter ett tag.
"Jag har saknat dig med." svarar jag. Det blir tyst ett tag
"Draco, får jag kyssa dig?" frågar Etanya nästan ohörbart.

Hon kollar osäkert in i mina ögon. Jag svarar inte på frågan med ord, jag svarar henne med en kyss. Etanya ler.

Hermione:
"Ginny!" ropar jag. Ginny kollar upp på mig.
"Ja?"
"Vart är Tani?"
"Hon duschar."
"Jaha, okej..." suckar jag. Jag och Ginny har kommit överens om att vi ska hålla koll på henne, med tanke på hur dåligt hon verkar må.

"Vi måste vara bättre på att hålla koll på henne, det här funkar inte." mumlar jag.
"Vi pratar om det imorgon, jag har läxor att göra." förklarar Ginny.

"Men jag tror att hon behöver Draco."
"Hur menar du?" frågar Ginny.
"Hon umgicks alltid med Draco och nu när hon inte gör det så mår hon dåligt.... Det är liksom logiskt."

"Det kanske det är... Men hjälp mig med mina läxor!" Jag nickar och sätter mig på stolen mittemot Ginny. Det är otroligt lite folk i Gryffindors uppehållsrum. Eller så är det alltid såhär...

Etanya:
Jag hostar till lite.
"Du har ätit ost." skrattar jag.
"Ehm, oj.. ja förlåt?" ursäktar han. Jag skakar på huvudet.
"Be inte om förlåtelse, dumbom."

Han slår löst till mig huvudet och flinar. Jag tappade alla mina saker på golvet förut när jag skulle kyssa Draco.
"Hallå!" ropar någon.

Jag hajar till lite grann. Det är Hermione.
"Draco!" ropar hon. Han öppnar garderoben.
"Gå in här." viskar han och jag smiter försiktigt in i Dracos garderob.

Han går ut till Hermione och jag kan höra vad de pratar om.
"Draco! Har du sätt Etanya?!"
"Vadå då?"

"Hon skulle duscha men jag hittar henne inte..."
"Ehm... okej?"
"Vet du vart hon kan ha gått?"

Det blir tyst ett tag, jag står kvar i garderoben. Borde jag gå fram? Säga att jag är här? Men jag står kvar och efter ett tag så börjar de prata igen.

"Om du ser henne säg till."
"Ja, Hermione jag ska säga till."
"Tack." Det blir tyst och plötsligt öppnas dörren till garderoben.

"Du borde sticka." säger Draco. Jag nickar.
"Vi ses." ler jag och Draco öppnar fönstret.
"Hade du tänkt att jag skulle hoppa?!" utbrister jag som var påväg mot dörren.

"Nej nej. Accio kvast!" säger han och efter några sekunder så kommer Dracos quidditch-kvast flygande. Han fångar den och kastar den till mig.

"Hermione är där ute, du får flyga ner." förklarar han. Jag nickar.
"Hejdå Draco." Han nickar och mumlar något tillbaka.

Det är nästan ohörbart, men hans leende är det sista jag ser innan jag flyger iväg. Han är fin Draco, jag tycker lite synd om honom.

Men det är inte mitt fel att jag inte längre älskar Draco.... Eller hur? Jag kan inte påverka det helt. Efter allt som hänt så är det rätt så.... logiskt. Det är rätt logiskt.

Jag landar på marken och lämnar snabbt av kvasten i förrådet och skyndar in i slottet. Jag möter Ginny utanför uppehållsrummet.

"Vart har du varit?!" utbrister hon oroat.
"Jag har duschat." svarar jag.
"Okej..." suckar Ginny. Det märks att hon inte tror på det.