Det Är Annorlunda - Harry Potter

10. Det är annorlunda

Etanya:
"Det är en till sak också." snyftar Hermione. Jag nickar.
"Du kan berätta."
"Vänta." suckar Hermione.

Hon tar upp trollstaven och riktar den mot Dracos sovrumsdörr.
"Muffiato!" säger hon. Hon kollar på mig igen.
"Efter julas... Eller ja alltså... Ron vet inte.... Jag skulle berätta för honom men det blev aldrig tid för det... Och jag liksom..."

"Hermione, försöker du berätta för mig att du är gravid?" frågar jag. Hon börjar att gråta ännu mera.
"Ja." Hon är hest.

Så Ron har lämnat Hermione och han vet inte att hon är gravid med deras barn. Jag borde trösta Hermione. Så jag ställer mig upp, går fram till henne och sträcker ut en hand. Hon tar min hand och jag hjälper henne upp på fötter. Jag kramar henne på nästan samma sätt som Draco nyss kramade mig på.

Hermione är min bästa vän och jag ska hjälpa henne genom det här.
"Det kommer bli bra." viskar jag.
"Jag hoppas det." snyftar Hermione.

Hermione:
"Vi borde gå till lektionen." säger jag med gråten i halsen.
"Vill du det?" frågar Etanya. Jag nickar.
"Då går vi." säger Etanya. Hon går för att säga något till Draco innan vi börjar gå till lektionen i försvar mot svartkonster.

Det känns bra att Etanya vet. Bättre en vad jag trodde.
"Säg inget till någon." ber jag igen.
"Jag ska inte." svarar Etanya.

"Och jag hade inte tänkt gå på den här lektionen. Därför att jag bråkade på professor Snape, men nu gör jag det iallfall. För din skull." förklarar hon.

"Tack, du är bäst." Jag torkar bort tårarna innan vi kommer fram. Vi stället oss utanför lektionen tillsammans med Ginny.

Hon frågar inte om ringen igen. Det är tur det. Professor Snape kommer sent till lektionen och han avslutar den långt innan den egentligen borde sluta.

Etanya är ofokuserad hela lektionen. När vi går ut därifrån så är det som att hon andas ut.
"Jag ska bara skicka iväg ett brev, vi ses vid nästa lektion." mumlar hon och skyndar iväg mot uggletornet.

Jag och Ginny börjar gå. Vi har örtlära tillsammans med Ravenclaw.
"Vart är din ring?" frågar Ginny efter ett tag. Jag sväljer. Jag vill inte berätta vad som egentligen har hänt men jag vill inte heller ljuga.

"Jag la ifrån mig den igårkväll och nu kan jag inte hitta den." tvingar jag motvilligt fram. Men hon tror mig.
"Vill du att jag hjälper dig att leta?" undrar hon. Jag skakar på huvudet.
"Det går nog bra iallafall." Ginny nickar förstående.

Etanya:
Jag skrev på en bit pergament under lektionen. Jag ska skicka brevet till Harry.

{ Hej Harry!
Jag vet inte om du vet vad som hänt mellan Ron och Hermione. Men Ron vet inte vad han har gjort. Kan du snälla få honom till Tre Kvastar imorgon så att jag kan tala med honom?

(Jag använder en utav tunnlarna för att ta mig från Hogwarts till Hogsmeade)

Annars så är allting äntligen som vanligt igen. Nästan. Jag och Draco är tillbaka tillsammans igen. Men det är annorlunda den här gången. Jag älskar inte Draco på samma sätt och det kanske låter hemskt. Men jag vill ändå vara med honom. Så det är annorlunda...

Men snälla få dit Ron. Det skulle betyda jättemycket!

- Etanya }

Står det på lappen. Jag väljer en uggla och skickar enkelt iväg brevet. Vi har lektion i örtlära nu, om jag har rätt.

Jag tänker inte komma sent och börjar att springa mot växthusen.

Harry:
"Ron, kom hit!" ropar jag. Han kommer genast in i köket.
"Kolla på det här." mumlar jag och håller fram The Daily Prophet.

Han placerar en hand på min axel och innan han hunnit börja läsa så har jag transfererat oss till Hogsmeade.

Jag knuffar in honom på Tre Kvastar.
"Vad håller du på med?!" utbrister han. "Jag fick inte ens med mig min trollstav."

"Sitt här." beordrar jag. Han blänger surt på mig men sätter sig vid bordet jag pekat på. Jag ser Etanya komma in på puben. Hon vinkar till mig och jag vinkar tillbaka.

Etanya:
"Hej!" utbrister jag glatt. För glatt.
"Harry, håll i Ronald." beordrar jag. Han gör genast som jag säger. Jag slår mig ner på stolen mittemot Ron.
"Jag antar att du vet varför du är här." Ron skakar på huvudet.

"Såklart du vet!" suckar jag hopplöst. "Du gjorde slut med Hermione." Det verkar vara helt nya nyheter för Harry.

"Du vet inte allt." försöket Ron.
"Jag vet allt, Ronald. Jag läste det brevet. Det är annorlunda. Det är du dom inte vet allt. Du vet ingenting."

"Det är klart jag vet allt."
"Nej, det gör du inte. För det första så är det inte så man gör slut med någon. Speciellt inte om man är förlovade."

Ron är tyst.
"Det är annorlunda när man är förlovade. Jag måste fråga en sak också.... När bestämde du dig för att göra slut med Hermione?"

"I julas...." mumlar han.
"I julas?!" utbrister jag. "Jag är inte den som borde tala om det här.... Så jag tvingande Hermione att skriva net det."

Jag plockar upp en lapp ur fickan.
"Tre ord." förklarar jag. "Kom ihåg att det är annorlunda."

Ron:
Tre ord? Om det står 'Jag älskar dig.' så kommer jag att... att... bli sur? Jag vet inte. Jag rycker lappen från Etanya.

Harry iakttar allt jag gör. Jag öppnar lappen försiktigt. Dom tre orden är inte 'Jag älskar dig'. Det är värre.

Jag är bunden till Hermione för alltid. Jag kommer aldrig att kunna lämna henne. För att det står 'Jag är gravid.' och jag hade inte förväntat mig det här.

Etanya har rätt. Det är annorlunda. Jag vet att Harry har läst lappen redan.
"Jag måste träffa henne!" utbrister jag och ställer mig upp, Harry stoppar mig inte.

"Nej!" vrålar Etanya och ställer sig upp. Harry drar ner henne på stolen.
"Skicka henne en uggla, hon kan själv bestämma vad hon vill göra."

"Som jag sa, det är annorlunda. Skitstövel." avslutar hon. Hon går med arga, bestämda steg ut från Tre Kvastar. Herregud. Hermione ska ha barn. Vi ska ha barn. Jag ska ha barn.

Hermione:
"Etanya!" ropar jag. Hon är påväg mot samma håll som jag. Hon vänder sig om.
"Jag letade just efter dig." förklarar hon.

"Vi kan gå till rummet och prata." föreslår jag. Jag menar försteprefektrummet men det förstår Etanya. Hon nickar och vi går dit.

"Berätta allt." ber jag och går in i mitt sovrum. Jag öppnar fönstret och sätter mig på min säng. Etanya ställer sig bredvid det öppna fönstret.

Etanya:
Jag berättar allt som hände i minsta detalj. Allt som sades och gjordes. Utan förvarning så landar en uggla på min axel. Den verkar ha flugit in genom det öppna fönstret.

Jag tar brevet från ugglan och låter den flyga iväg.
"Det är till dig." mumlar jag och ger brevet till Hermione. Hon öppnar det försiktigt och jag betraktar henne medan hon läser. Det är svårt att läsa av hennes ansikte.

Men jag ser i alla fall att hon inte ser glad ut. Det är alltså dåliga nyheter. Hon verkar ha läst klart, därför att hon river sönder pergamentet och kastar ut det genom fönstret.