Det Är Annorlunda - Harry Potter

17. Krig

Draco:
Etanya och mrs Weasley byter några ord med varandra, några förklaringar hit och dit. Harry kommer strax tillbaka ner till köket med Ron tätt efter.

"Harry sa att det fanns mat." suckar Ron. Han ska precis vända sig och gå upp för trappan igen men Harry tar hans hand och drar med honom hela vägen ner.

Harry sätter Ron på en stol och sätter sig själv bredvid. Mrs Weasley sätter sig också vid bordet med Etanya bredvid sig. Jag står upp.
"Okej." börjar jag.

Det blir tyst en stund. Alla kollar på mig.
"Okej." upprepar jag. "Mitt ex, Pansy Parkinson är kapabel till vad som helst."
"Nu går jag." avbryter Ron.

Harry håller fast honom.
"Hennes föräldrar dog EFTER kriget och det var Pansy som mördade dem. Hon har inte bara tagit livet utav hennes föräldrar. Hon begick ett massmord."

Ron lyssnar noga och verkar ta in det hela.
"Hennes nästa mål är Eta. Hon vill ta livet av Etanya. Så om ni får kontakt med Pansy, bryt kontakten med henne nu." förklarar jag.

Sen sätter jag mig på stolen bredvid Eta.
"Vänta." säger mrs Weasley. "Är ms Parkinson inte på ditt rum Ronald?"
"Åh herregud." utbrister Etanya och kollar på Ron.

"Ehm... Jag visste inte. Okej?" skriker han och Harry släpper honom så att Ron kan springa upp för trappan. Harry kollar på mig och ler ett smärtsamt leende.

"Jag trodde att vi kunde undvika det här men jag tror att det här är början på ännu ett krig. Så ta med dig Etanya och Molly och åk till Hogwarts. Förbered alla och snälla ta hand om Ginny åt mig. Ni har en timme på er." ber han och ställer sig upp.

"Är det här på riktigt?" frågar mrs Weasley. Harry nickar.
"Tyvärr..." mumlar Harry. "Molly är du snäll och varnar ministeriet. Ja, tack."

Molly använder flampulver för att ta sig till ministeriet och jag tillsammans med Etanya transfererar oss till Hogsmeade. Vi är strax tillbaka på Hogwarts.

Vi springer till McGonagalls kontor och ropar på henne när vi ställer oss utanför. Hon öppnar direkt och ser stressad ut när vi stormar in i rummet. Vi står tysta ett tag.

"Krig." säger Etanya sen. "Det blir krig. Harry säger att det blir krig. Krig. Det blir krig. Harry säger att det blir krig." Jag vet inge varför Etanya upprepar sig men McGonagall ser svimfärdig ut.

Hon kollar på mig. Jag nickar.
"Gå till stora salen, jag vill samla alla elever." beordrar McGonagall. Sen blir vi utfösta ur rummet. Vi ser Ginny på vägen.

"Kom." mumlar Etanya och tar Ginnys hand. Vi går även förbi försteprefektrummet. Knackar innan vi går in. Hermione sitter ensam på soffan.

"Vart är Blaise?" undrar jag. Hermione nickar mot toaletten i samma sekund som toalettdörren öppnas och Blaise kommer ut.
"Hej." säger han muntert med ett leende på läpparna.

Etanya:
"Ni två, kom. Nu." beordrar Draco. De följer med oss och tillsammans så går vi alla 5 ner till stora salen. Den är nästan helt full och vi slår oss ner vid den enda tomma platsen vid gryffindors bord.

Filch stänger dörrarna och McGonagall börjar att tala.
"Jag har fått information utav Harry Potter och hans vänner att vi måste förbereda oss för krig återigen. Filch har lett bort alla elever under årskurs 4."

Alla lyssnar spänt.
"Alla kvarvarande elever som inte är redo för strid, vänligen följ med Filch ut nu." Men alla sitter kvar på sina platser.
"Tack, bra. Jag vet ärligt talat inte exakt vad som kommer att ske och varför det sker."

McGonagall vilar blicken på mig. Jag kollar osäkert upp på pappa. Hans svarta ögon kollar tillbaka och efter ett tag så nickar han diskret. Jag tar ett hårt grepp om Dracos hand och drar med honom upp mot lärarbordet.

Alla blickar vänds mot oss.
"Men det vet vi." förklarar jag med hög röst. Draco verkar inte alls förstå vad det är som händer. McGonagall lyssnar på mig. Alla i hela salen lyssnar på mig.

"Och jag kan tala om för er varför det här sker, jag kanske till och med vet vad det är som kommer att ske." börjar jag. Alla sitter tyst. Jag kollar på pappa och han ger mig en nickning.

"Pansy Parkinson är en massmördare, henne nästa mål är mig. Shire Lily Potter och Pansy Parkinson har en allians. Med anhängare. De har samlat ihop alla kvarlevande dödsätare."

Jag håller fortfarande i Dracos hand och han rycker till när jag säger alla kvarlevande dödsätare.
"Nästan alla kvarlevande dödsätare." rättar jag mig. "Alla har inte gått över till den mörka sidan."

"Vissa dödsätare är faktiskt goda. Men tillbaka till saken. Vi måste förbereda oss för krig, precis som förra gången. Harry sa för ungefär 40 minuter sedan att vi hade en timme på oss."

Draco avbryter mig.
"Vi har 20 minuter, dela upp er och vakta runt slottet. Nu genast." utbrister han snabbt och elever börjar röra sig stressat ut ur salen. Det är bra att Draco tog över.

Pappa går fram till mig. Han kollar på mig. Jag släpper Dracos hand.
"Etanya." säger pappa och han kramar mig. Severus Snape kramar mig.

Ett leende sprider sig över mitt ansikte. Vi ska vinna det här kriget. Besegra dem, återigen. Pappa släpper mig efter en lång stund.
"Jag älskar dig." viskar han. Mina ögon fylls utav tårar.

Så börjar han gå ut ur stora salen. Med den svarta manteln efter sig. Tänk om han dör nu. Tänk om min pappa dör i kriget. Tänk om det här var den sista gången som jag såg honom levande.

Tänk om... Det rinner tårar längs mina ögon och jag vill inte förlora pappa. Jag vill inte förlora Draco eller någon annan utav mina vänner. Tänk om Hermione, som är gravid... Tänk om hon dör nu.

Tänk om Harry dör. Shire får gärna dö, hon har än så länge bara skapat problem. Pansy, hon hatar jag. Hon anklagade mig för att ha snott Draco. Men jag har inte gjort det.

Jag har inte tagit någon eller något från någon. Draco lägger en hand på min axel.
"Är du redo?" undrar han. Jag nickar. Egentligen så är jag inte alls redo. Jag vill inte kriga.

Jag, Draco, Ginny och Luna får i uppgift att vakta ingången till stora salen. Så det är där vi ställer oss. McGonagall går ut utomhus och snart samlas hela ministeriet på Hogwarts för att återigen kriga.

Hermione:
Jag, Blaise Zabini, Arthur Weasley och Neville Longbottom blir placerade vid brons början. Jag håller hårt i Blaises hand. McGonagall har precis som sist skapat någon slags barriär runt Hogwarts.

Jag såg Harry och Ron förut, precis innan McGonagall skapade barriären så kom dem. Men jag sa inte hej. Därför att jag vill inte prata med Ron.

Även om det kanske är sista gången som jag skulle se dem. Fy, vilken hemsk människa jag har blivit.
"Blaise." säger jag. Han kollar på mig.
"Mår du bra?" undrar han.

Jag skakar på huvudet.
"Du borde inte strida." mumlar han.
"Jo." suckar jag. Det är klart jag ska strida, Jag är Hermione Granger. Ingen liten mes. Blaise slår ner blicken.