Det Är Annorlunda - Harry Potter

21. Crucio, Imperio, Avada Kedavra

Hermione:
Ginny säger inte ett ord. Men hon kramar mig hårt.
"Det kommer att bli bra." viskar hon. Jag nickar. Det hoppas jag att det blir. Men det är för mycket.

Först så förlorar jag Ronald och sedan mitt framtida barn. Det är en mardröm. Jag lever i en mardröm. Den hemskaste mardrömmen någonsin. Men någonstans där inne så finns det något som säger något annat.

En tanke som säger att det är bäst så här. Att nu slipper jag att ha en mini-Weasley hänga omkring mig hela livet. Jag kan gå vidare. Jag kan, om jag vill och orkar komma över Ron någon gång i framtiden.

Nu vet jag vad jag ska skriva i mitt tal till begravningen. Efter att jag har kramat Ginny och öppnar ögonen igen så är allt folk borta.
"De andra stack." förklarar Etanya.

"Vill du att vi stannar?" undrar Ginny.
"Om ni inte inte vill eller behöver gå så vill jag gärna att ni stannar." Även Etanya kramar mig en gång. Jag förklarar hur allting hade hänt.

Jag ramlade ihop med kramper i magen och strax efter att Lavender hade gått och sedan fick jag det fruktansvärda beskedet. Vi stannar i sjukhusflygeln hela dagen.

Draco:
Jag knackar på dörren till Kråkboet. Harry står bakom mig.
"Hej, ursäkta mrs Weasley." säger jag. Hon öppnar dörren åt mig och Potter.

Vi går in och förklarar lite snabbt varför vi är här. Sedan skyndar vi upp till Wealseys sovrum och Potter öppnar sovrumsdörren. Och mycket riktigt så är Pansy där.

Det hade varit konstigt om hon inte varit där. Men det är inte bara hon. Tillsammans med henne så sitter Shire Potter, Lavender Brown, Parvati Patil, Padma Patil och Cho Chang.

Mrs Weasley kallar genast på ministeriet och vår hjälp från Hogwarts medan jag och Potter, med våra trollstavar i händerna går in i rummet. Vi kommer in i mitten utan att någon anfaller oss.

Jag och Potter ställer oss rygg mot rygg. Jag och Potter! Det trodde jag aldrig skulle hända. Men det är annorlunda nu. Väldigt annorlunda. Pansy går fram till mig beväpnad med sin trollstav.

"Expelliarmus." ropar jag innan hon hinner göra något och så fångar jag hennes trollstav. Den är min nu. Pansy sliter Lavenders trollstav ifrån henne.

"Ge hit den." gnäller Lavender. Pansy vänder sig mot Lavender och trycker trollstaven mot hennes hals.
"Säg det en gång till." beordrar Pansy.

"Ge hit den." piper Lavender.
"Crucio!" vrålar Pansy och torterar Lavender. Det är nu jag borde anfalla Pansy. Men jag gör det inte. För att Potter har redan gjort det.

Etanya:
Senare den kvällen kommer Draco och de andra tillbaka till Hogwarts. Draco berättar allt för oss i sjukhusflygeln. Pansy är i Azkaban. Shire också. Lavender är död.

De andra som styrts under Imperio av Shire är nu fria. Vilken lättnad. Faran är äntligen över. Det som är kvar att göra är Rons begravning, få Hermione glad och gå ut skolan med hyfsade betyg.

Men jag tänker tvinga pappa att ge mig godkänt så det är omöjligt att jag får underkänt i försvar mot svartkonster. Men jag är trots allt inte dålig i skolan.

Jag, Ginny, Harry och Draco tar med soppa från köket och äter middag med Hermione i sjukhusflygeln ikväll. När Draco ätit upp så lägger han en arm runt min axel.

Jag matar min sista sked soppa till Draco. Han skrattar till lite. Efter ett tag så lämnar vi alla fyra sjukhusflygeln så att Hermione ska få sova ordentligt hela natten.

Jag och Draco går mot försteprefektrummet. Jag smäller igen dörren och Draco nästan drar mig in på hans rum. Vi byter om för att sova och jag tar som vanligt en utav Dracos tröjor.

Vi lägger oss i sängen och när jag släckt lampan så känner jag hur Draco drar en hand genom mitt hår. Jag ler lite och kysser honom i mörkret. Någon gång efter det så somnar vi.

Hermione:
Dagen därpå så blir jag utsläppt från sjukhusflygeln och med mig har jag dels mina saker men också ett pergament. Det är där jag har skrivit ner Rons tal.

Han som jag älskar så mycket och som är borta nu. Tiden vandrar förbi och jag blir allt mer redo för begravningen. Etanya kollar på mig innan vi ska transferera oss till platsen där begravningen ska hålla hus.

Jag låtsas inte se henne trots att jag vet att hon sätt att jag såg henne. Det hela går så snabbt. Transferering dit. Möte med Weasley medlemmarna och Harry. Ceremonin börjar.

Mitt tal. Harrys tal. Mrs och mr Weasleys tal. Helt enkelt alla som skulle talas tal. Ceremonin slutar. Vi kollar platsen där kistan ska grävas ner. Jag bryter nästan ihop.

Vi åker tillbaka till Hogwarts. Jag lägger mig för att sova och vaknar idag. Dagen efter begravningen. Pang bom inget mera Ronald Weasley. Bara sådär. Inte riktigt kanske, men det är vad jag bestämmer mig för.

Idag så har jag inga lektioner men imorgon så ska jag börja gå som vanligt igen. Jag går själv ner till frukosten där jag möter mina vänner. Jag äter otroligt mycket mer än vanligt.

Sedan bestämmer vi oss för att gå till Hagrid. Vi nämner inte Ron en ända gång och jag tror att alla förstår att han är ett känsligt ämne. Det är bra.

Draco:
Hermione mår bättre de närmsta dagarna och redan en vecka senare så är hon återhämtad. Det är helt otroligt. Hon blir gladare och gladare.

Våran FUTT-examen startar och snart så har vi gått ut vårat år på Hogwarts. Vad kommer att hända då? Jag älskar Etanya och Hermione är en utav mina bästa vänner.

Jag hoppas att det fortsätter som det är. Någon gång i framtiden så vill jag gifta mig med Etanya. Inte nu, men någon gång i framtiden. Det är min dröm i livet just nu.

Etanya är allt jag har. Jag kommer plötsligt på vad jag måste göra. Jag måste återförena mig med mina föräldrar. Åtminstone med min mamma. Eftersom att min pappa är i Azkaban.

Just nu så skriver vi våran sista examen och sedan så ska vi ut i det somriga vädret. Jag hade tänkte ta med Etanya på en picknick vid vattnet. För att jag älskar henne så mycket.

Hermione:
Sista frågan. Jag tänker efter. Juste, nu vet jag. Så lämnar jag in min allra sista examen. Eleverna strömmar ut ur klassrummet, jag och Ginny går tillsammans ut i det fina sommarvädret.

Vi slår oss ner under ett träd och vi måste sitta där i timmar och prata om allt mellan himmel och jord. Vi pratar om dåtid, nuet och framtiden. Jag gillar att umgås med Ginny.

Hon är min bästa vän. Allra bästa. Jag tror att vi kom ännu närmre efter den plötsliga döden på Ron. Det känns som det. En varm sommarvind blåser igenom mitt rufsiga hår.

Jag sneglar ut över sjön och ser att på andra sidan så befinner sig Draco och Etanya. Etanya står upp och Draco sitter glatt ner.

Etanya:
Jag ler mot Draco som dukat upp en lunch på marken. Jag slår mig ner bredvid honom.
"Jag älskar dig." ler jag.
"Och jag dig." svarar han och möter mig i en kyss.