Det Är Annorlunda - Harry Potter

11. Försvinn upp i taket

Hermione:
{ Varför har du inte sagt något tidigare? Ett barn?! Det är en ganska stor grej.

Jag älskar dig inte, jag vill inte ha dig och jag vill inte ha ett barn tillsammans med dig.

Så behåll inte barnet. Om du av någon anledning skulle behålla barnet så vill jag inte ta hand om det. Du kan klara dig själv.

Men jag vill veta hur du gör.

-Ronald Weasley. }

Jag läser allting hundra gånger innan jag river sönder allt och kastar ut det genom fönstret. Jag lägger mig ner i sängen och borrar in huvudet i kudden.

Jag vet att Etanya kollar på mig, men jag skiter i henne. Hon kan klara sig själv. Jag mår illa också. Jag hatar allt och alla.

Etanya:
"Accio pappersbitar!" ropar jag ut genom fönstret och riktar min trollstav. Alla små bitar som Hermione rivit kommer flygandes upp. Jag fångar dem.

"Reparo." Pergamentet blir helt igen och det är möjligt att läsa texten. Det här var absolut inte det jag bad Ron att skriva i ett brev och skicka till Hermione.

Det är hemskt. Jag bestämmer mig för att förstöra det. Helt. Så att ingen kan göra precis som jag gjorde nyss.

Så återigen riktar jag min trollstav.
"Wingardium Leviosa."
"Det är LeviOsa, inte LevioSA." snyftar Hermione.

"Håll tyst, det funkar ju." suckar jag. Ända sedan första årskursen så har vi skämtat med Hermione om den gången som hon sa så till Ron när han gjorde fel på lektionen.

"Incendio!" säger jag sedan.
"Tack." mumlar Hermione. "Du är bäst." Jag ler lite. Jag är inte bäst.

Jag kan inte förstå Hermione därför att det som händer henne just nu har aldrig hänt mig.
"Jag tror jag vill behålla barnet." säger Hermione plötsligt.

Jag hör det knappt eftersom att hon har huvudet i kudden.
"Vill du att jag skriver till Ron?" frågar jag henne.

"Skulle du vilja göra det åt mig?" undrar Hermione.
"Såklart." svarar jag. Jag sätter mig på sängen.
"Försök att sova lite, jag är på Dracos rum om du behöver något."

Hermione sätter sig upp bredvid mig. Jag kramar henne försiktigt.
"Allting kommer att bli bra i slutet." tröstar jag.
"Förhoppningsvis." svarar Hermione. "Och tack."

Efter ett tag så lämnar jag Hermione ensam och går in till Draco.
"Ge mig ett pergament och bläck." ber jag.
"Vad är det som händer?" frågar Draco.

"Ron har brutit allt mellan honom och Hermione, om du förstår vad jag menar...."
"Så det var Ron du var iväg och träffade, i Hogsmeade?"

Han ger mig två pergament och bläck. Ett av dem är mycket gammalt. Hur visste Draco att jag var i Hogsmeade?

Jag inser att det är marodörkartan. Oh. Han såg mig.
"Förlåt för att jag inte sa något." mumlar jag.
"Det är okej." svarar han.

Jag börjar slarvigt skriva på det vanliga pergamentet.

{ Vad fan tänkte du med? Du är en idiot.

Iallafall så vill jag hälsa att Hermione kommer att behålla barnet. Oavsett om du vill eller inte.

Dessutom så.... }

Hermione öppnar dörren till Dracos sovrum.
"Kan ni hjälpa mig att förstöra den här?" frågar hon och håller upp hennes förlovningsring.
"Är du säker på att du inte vill ha kvar den?" frågar Draco.