Det Är Annorlunda - Harry Potter

32. Slutet

Draco:
Att hon ens vet vem Amelia är är ett mirakel. Jag rycker upp dörren till vårat hus och rusar med Etanya i min hand rakt in. Vi söker igenom huset och bestämmer oss för att gå upp på övervåningen när vi inte hittar något eller någon. Och mycket riktigt så lyser det i mitt och Etas sovrum.

Eta slår upp dörren och vi båda håller hårt i våra trollstavar. Shire sitter i en fåtölj mitt på golvet och håller Amelias trollstav. Jag ser direkt att det är hennes. Men Amelia syns inte till. Shire riktar Amelias stav mot sig själv. Vad håller hon på med.

"Förlåt för allt, ni förtjänade det inte. Jag är så ledsen. Förlåt Etanya Potter och förlåt Draco Malfoy. Säg till de andra att jag är ledsen. Förlåt." gråter Shire. "Avada Kedavra." Hon som riktat staven mot sig själv stelnar till. Död. Självmord.

"MAAAAAMMMA!" ropar då Amelia och kommer springande bakifrån, från ett annat rum. Etanya fångar Amelia i en kram och försöker trösta henne. Jag står och kollar på allt. Shire begick nyss självmord. Varför då? Eta viftar med sin hand framför mina ögon.

"Kontakta ministeriet." ber hon. Och jag går ner på nedervåningen för att prata med dem genom eldstaden. Etanya står kvar med Amelia i famnen. Det enda som ringer i mitt huvud är att Shire sa 'Etanya Potter'. Var hon bara snurrig?

Etanya:
"Amelia Hermione Snape Malfoy." säger jag och tar henne till vardagsrummet på övervåningen. Trots att hon är 11 år gammal så efter kvällens händelser så får hon sitta i mitt knä.

"Vad gjorde Shire mot dig?" försöker jag.
"M..moster Shire sa att hon var min moster och om hon kkk...kunde lll...låna min trollstav så..så jag gg...gav den ttt...till henne... Sen lll...låste hon in mig ppp...på toaletten. Vv..vem är hon eeegennnttliigggen...? Mamma."

"Shire Lily Potter var min halvsyster, och hon var hemskt farlig. Hon satt i Azkaban i 14 år tills hon nu, nyligen smet. Hon var ute efter mig och din pappa. Men det är över nu, vi är säkra. För alltid." tröstar jag henne.
"Varför säger du att hon 'var' din halvsyster, är hon inte fortfarande det?" undrar Amelia.

Jag skakar på huvudet.
"Jag vet inte om du såg det, men Shire är död. Hon mördade sig själv. Självmord, jag vet inte inte om du förstår...."
"Mamma, jag förstår. Mår du bra?" säger den lilla flickan. Jag skakar på huvudet och hon kramar mig.

Draco kommer upp för trappan med ett gång från ministeriet. De går in i sovrummet där Shires kropp är. Jag sitter kvar på soffan med Amelia. Vi båda två gråter och jag vet inte vad jag ska göra.

De är snabba och efter en timme är allt över. Draco sätter sig vid mig och Amelia på soffan.
"De undrar om du villa hålla en begravning för henne." säger han. Jag skakar på huvudet. Aldrig i livet.

"Jag älskar dig Draco." viskar jag.
"Och jag dig." svarar han. Jag möter honom i en kyss.
"Mamma." ler Amelia. "Jag älskar er också." Både jag och Draco omfamnar henne.
"Och vi dig." säger Draco.

Amelia hoppar över till Dracos knä.
"Får jag sova med er inatt?" undrar hon.
"Ja, det får du älskling." mumlar Draco i hennes hår. Amelia är en exakt kopia av mig när jag var liten.

Hermione:
På morgonen får vi ett brev från Etanya och Draco. Shire är död. Amelia är hemma hos dem. De skriver att de kan hämta de andra barnen ikväll när de lämnat Amelia på Hogwarts.

Och eftersom att de andra barnen inte vet vem Shire är så är det bäst att inte nämna varken henne eller hennes död inför någon av dem. Men innan frukosten så tar jag Luna åt sidan och berättar för henne.

Draco:
"Amelia, nu vill vi veta allt. Förutom att du blev placerad i Slytherins elevhem. Har du några nya vänner?" undrar jag. Vi har frukost tillsammans, alla tre.
"Jag har träffat en jättesnäll flicka i mitt elevhem, Roselyn Madley. Och en kille som också går i Slytherin, Peter Montague."

Eta nickar.
"Hur är lektionerna tillsammans med din morfar?" undrar hon.
"Förlåt, men hemska." utbrister hon. Både jag och Etanya brister ut i skratt.
"Hon kommer nog aldrig att ändra sig." fnissar Eta.

"Vadå? Har han alltid varit så?" Jag nickar. Vi äter klart våran frukost och plockar undan. Både jag och Etanya följer med Amelia till Hogwarts. Mem hon vill inte ha med oss till längre än entrén. Hon går mot Slytherins uppehållsrum.

Jag kysser Etanya innan vi tar oss tillbaka till Hogsmeade. Vi tar en varsin honungsöl på Tre Kvastar innan vi åker hem till Luna och Hermione för att hämta Edward, Tamra oh Levi. Jag och Eta skickade ett brev till dem och informerade.

Etanya:
Barnen verkar inte vara medvetna och det är bra så. Hermione ger mig en kram så fort vi kommer innanför dörren.
"Hur mår du?" viskar hon.
"Bra." svarar jag. "Amelia verkade ta det bra. Shire är borta nu och kan inte skada oss. Och det är bäst så."

"Åh Eta!" utbrister Luna och kramar mig hon också. "Hur mår du?"
"Jag sa nyss det till Hermione. Allt är bra och Amelia verkade ta det bra. Shire är borta nu och kan inte skada oss. Och det är bäst så, jag mår bäst så. Det tror jag vi alla gör."

Luna nickar.
"Barnen är där uppe." berättar Hermione. "Vill ni fika något?"
"Nej det är lugnt, vi tog en varsin Honungsöl på Tre Kvastar." säger Draco. Vi går upp för att hämta barnen.

När vi alla sagt hejdå så tar hela familjen sig hem med hjälp av flampulver. Tamra och Levi skyndar sig direkt till sitt rum för att leka. Edward går fram till Draco.
"Kan vi spela trollkarlsschack, pappa?"
"Nej Ed, jag hade tänkt träna quidditch." svarar han.

"Jag kan spela med dig." försöker jag. Edward ger ifrån sig en hög suck.
"Okej, kom mamma. Vi sätter oss i köket. Kan jag få lite pumpajuice också, snälla?"
"Ja det kan du." Jag och Ed går in i köket och Draco tar med sig sina träningskläder och går ut på bakgården.

Jag ger Edward ett glas med pumpajuice och så börjar vi spela. Han älskar trollkarlsschack och vi spelar det väldigt ofta. Mest på helgerna och han gör det oftast med Amelia. Och några schack-helger senare när Amelia är hemma för jul så spelar de igen.

På julafton så kommer hela Luna och Hermiones familj och hela Harry och Ginnys familj. Även den en månad gamla Molly. Alla andra som alltid brukade fira hos Weasleys varje år och min pappa. För att i år är julfirandet hemma hos oss.

Vi har det trevligt och det är på gränsen till att maten inte räcker, men det gör den tack och lov. Framåt kvällen när de flesta åkt hem och barnen gått till sängs så sitter jag, Draco, Hermione, Luna, Harry och Ginny i vardagsrummet. Ginny har Molly Nymphadora Weasley Potter i famnen.

"Men Eta, är du säker på att Remus får sova här?" undrar Harry återigen.
"Självklart." ler jag. Ginny och Harry säger hejdå och åker hem med Molly. Luna går upp för att kolla till barnen. Så är det bara jag, Draco och Hermione kvar.
"Jag älskar er, ni är mina allra bästa vänner." säger jag.

Draco:
"Och vi kommer alltid att vara bästa vänner." fyller jag i.

Hermione:
"Alltid." upprepar jag.

Etanya:
Jag vänder mig mot Draco och möter honom i en kyss.