Det Är Annorlunda - Harry Potter

4. Att göra någon sårad

Etanya:
Juldagen går snabbt. Fleur och Bill kommer hit men inte många andra än vi som redan är här. Molly lagar en massa goda rätter och vi har riktigt kul.

Draco är däremot lite stel hela dagen. Han vet nog inte riktigt vad han ska göra. Men det går iallafall bra. På kvällen när vi går för att sova så ler Draco. Han ler stort. För stort.

"Har det hänt något?" frågar jag.
"Nej, hurså?"
"Du ser bara så himla glad ut."
"Ja, jag är glad." säger han och stänger sovrumsdörren.

"Så vad har hänt?"
"Inget, jag är glad. Oroa dig inte."
"Okej....?" mumlar jag tvekande. Han ler mot mig.
"Vad gjorde dig så glad?"

"Du gör mig glad, Eta." svarar han. Nu är det jag som ler. Rodnar kanske det heter. Jag ler och rodnar.
"Kyss mig."
"Jag var påväg." flinar han. Jag ler och han kysser mig.

Hermione:
Jullovet går snabbt och vi är snart tillbaka på Hogwarts. Allt verkar vara som vanligt här. Nästan vanligt. Vad är vanligt numera?

"Ms Gnager, eller hur?"
"Granger."
"Oh, förlåt. Ms Granger."
"Kalla mig Hermione, jag är Etanyas vän."

"Jag tror inte att jag är så himla bra 'vän' med Etanya längre. Förlåt, jag ska inte störa dig mera." ursäktar Shire, eller ja.... Professor Potter.... Hon vänder sig om för att gå.

"Hon brukade prata om dig hela tiden." försöker jag. Hon svarar inte.
"Professorn, tro mig. Hon älskar dig, om du är ärlig mot henne så kommer hon att gilla dig."

"Okej... tack.... ms Gnager... förlåt ms Granger."
"Hermione."
"Hermione." Hon går iväg mot korridorens slut.

Jag ställer mig upp, kollar mig runtom och går ut åt andra hållet. Jag är redan på våning 4 och är snart framme vid försteprefektrummet. Jag möter Luna på vägen och säger snabbt hej.

Sedan fortsätter jag, uttalar lösenordet och går in i rummet. Ingen är i rummet men det hörs röster från Dracos rum. Jag tänker att jag inte ska störa och går tyst in på mitt rum.

Skolan börjar igen imorgon, jag tar en bok och öppnar fönstret. Den kalla luften fyller snabbt rummet men det snöar inte just nu. Jag lägger mig på sängen och öppnar första sidan på
den nya boken.

Draco:
"Jag borde inte vara här, jag ska gå."
"Stanna." ber jag.
"Det ät sent."
"Sov här."

"Okej." Hon knuffar mig bakåt och kysser mig.
"Jag älskar dig."
"Jag älskar dig också, Eta."
"Draco." säger hon.

Hennes ansiktsuttryck ser oroligt ut.
"Vi kan inte ignorera det hör för att jag har undrat." Hon släpper mig och sätter sig upp på sängens kant.
"Innan vi åkte till Kråkboet så hände ju någonting..."

"Etanya." Jag sätter mig också upp.
"Draco, vad var det som hände. Snälla, berätta." Jag sväljer. Borde jag verkligen berätta för henne vad som faktiskt hände?

"Draco." upprepar hon.
"Jag ska berätta." Ska jag det?
"Okej." Jag ställer mig upp och går till mitten utav rummet.

Jag kollar på Etanya, försöker att le. Misslyckas. Jag kommer att såra henne om jag talar sanning. Men jag vill inte ljuga.
"Okej." försöker jag. Hon kollar in i mina ögon.

"Okej."
"Sluta säga okej."
"Etanya, jag älskar dig."
"Vad har du gjort?"
"Inget." Hon får en rynka i pannan.

"Hermione vet att jag inte gjorde något. Men vi måste börja precis innan du fick veta att Shire bara är din halvsyster."
"Okej." mumlar Etanya osäkert.

"Du vet att hon berättade allt för mig först. Men precis innan jag fick vet så.... Shire kysste mig." förklarar jag. Etanya ställer sig upp.

"Och den dagen så hände det igen..." fyller Etanya i.
"Så..... det var hon dom kysste dig.....? Du gjorde absolut ingenting....?"
"Jag lovar, jag gjorde ingenting."

"Och varför borde jag tro på det?" frågar hon. Det är sant. Hon borde inte tro mig. Inte när det gäller sådana saker. Jag har förstört allt. Jag har inte bara sårat Etanya.

Jag lyckades att såra oss båda två. Att göra någon sårad är illa. Man mår dåligt utav det. Men det här är värre. Jag har avslutat vårat förhållande.

"HERMIONE!" vrålar Etanya plötsligt. Jag hoppar till av hennes plötsliga skrik.
"HERMIONE!!" upprepar hon. Hermione kommer stressat in i rummet några sekunder senare.

Hermione:
"Vad är det som händer? Vem har dött?" utbrister jag. Draco ser rädd ut. Etanya ser både arg och sårad ut. Draco har gjort slut med Etanya.

"Är det sant?" skriker Etanya. "Är det sant, det han berättade?"
"Vad?" undrar jag.
"Att Shire.... att Shire...." försöker hon.
"Oh...."

Han har inte alls gjort slut med Etanya. Han har berättat för henne vad det var som hände.
"Tani, Draco gjorde ingenting. Det var hon. Jag lovar och jag s-" Etanya ramlar ihop på golvet.

Bara helt plötsligt så ligger hon på golvet.
"Eta!" utbrister Draco. Han sätter sig på golvet, lyfter upp hennes överkropp och kramar henne. Hon är inte medvetslös.

"Jag ska gå..." mumlar jag och styr stegen ut ur rummet. Jag stänger Dracos dörr och går in på mitt egna rum. Jag inser hur kallt det är i rummet och stänger genast fönstret. Jag blev helt i chock utav det som nyss hände.

Etanya:
"Draco, det här är fel."
"Det kommer att bli rätt, jag älskar dig. Jag skulle aldrig svika dig. Aldrig så."
"Bra." svarar jag.

Han kramar mig hårt. En sån kram som man vill ha utav en förälder när det är krig. En sån kram som jag önskade att min pappa gett mig under kriget.

Vilket han självklart aldrig gjorde. Han var mycket mörkare än nu.
"Draco." försöker jag. Han nickar.
"Jag vill sova."

"Då sover vi." ler Draco. Han ställer sig upp och ger mig en hand för att hjälpa mig upp på fötter. Jag kryper ner under täcket i Dracos säng.

"Du borde byta om." suckar Draco och kastar en tröja på mig. Jag sover nästan alltid i hans tröjor. Dom är mysiga.

Jag byter snabbt om till tröjan och Draco lägger sig bredvid mig. Han puffar på mig, jag lyfter på mitt huvud och han lägger sin ena arm om mig.
"Jag älskar dig verkligen." mumlar han.

"Varför gjorde Shire som hon gjorde?" frågar jag. Men jag vet att Draco inte vet svaret, därför att han har ingen aning.
"Jag vet inte."
"Okej." Jag slappnar av en aning.

Det är bra nu, Draco skulle aldrig göra så mot mig. Aldrig, eller hur? Jag älskar honom och han älskar ju mig. Det säger han iallafall. Och jag tror honom därför att det är sant.

Så somnar jag, lycklig skulle jag inte säga men gladare. Därför att jag har världens bästa pojkvän och hans namn är Draco Lucius Malfoy.

Draco:
Hon tog det alldeles för bra. Men det kanske är positivt, jag vet inte riktigt. Jag sover dåligt, vaknar flera gånger. Etanya snarkar. Jag knuffar henne vid flera tillfällen så att snarkningarna försvinner.

Men hon börjar snarka igen strax efter. När klockan är runt 5 på morgonen så går jag upp. Jag klär på mig min Slytherinklädnad och öppnar sovrumsdörren tyst för att inte väcka Etanya.

Men det sitter någon i soffan. Det är inte Hermione. Det är någon som inte borde vara här. Någon som jag inte vill se.